Blommis: åh, så jobbigt att försäljningen drar ut så på tiden! Men så kul med en nyfunnen vän! Jag gläds med dig, men ännu mer med henne.
Heloise: fyy för att må så illa! Hoppas att du får må bättre med lergigan.
Lanovia: tack för berättelsen! Jätteroligt att få ta del av den (fällde en tår när du beskrev det där underbara ögonblicket). Härligt lagarbete.
Muggles: Ja, visst är det helt sjukt onödigt att inte kunna sova när barnen gör det? Hoppas nätterna har varit bättre för dig nu.
*funderar* Ja, parvlarna gick isär när det gällde matningar. Där ett tag var det Fälga, 1,7 kg lättare, som bestämde när det skulle matas. Särskilt tydligt var det på natten, då Axel gärna hade sovit längre *förlorar mig i minnen: en sömning pojke i giraffpyjamas grymtar missnöjt och rullar ihop sig i min famn. En giraff-fläckig, sur och jättegullig tröttklump <3* Någon gång funderade vi på att låta honom sova vidare, men vi ville inte riskera att han skulle vakna efter bara en halvtimme-en timme, så vi väckte honom alltid. Som det matglada barn han är, så åt han i alla fall.
Så tyvärr kan jag inte ge något bra råd (för visst var det så att Beda inte vill äta när Ada vaknar och är hungrig ). Det är svårt att säga vem som åt mest, eftersom jag ammade Fälga. Nu äter de lika mycket i alla fall (och storleksskillnaden är 1,8 kg).
Fin idé med årets fotobok, förresten.
Flamman: många varma kramar. *skriver under Ingis inlägg, för jag håller med till 100%*
Ingis: Oj, vad du har hunnit med. Hoppas att Busan och maken kryar på sig snart och att du slipper bli sjuk.
Ninnis: så mysigt med bästis-besök.
Solde: Gessle? Minsann.
Och, ifall någon undade, Axels brännskada verkar ha läkt fint. Just nu vägrar han sova middag (maken kämpar tappert med en trött och arg pojke). Har vi skämt bort dem med promenad förmiddag och eftermiddag?