Heloise: så jag rördes av ditt inlägg! Som Blommis skrev, er upplevelse har satt spår i hjärtat även hos oss som följde det här i tråden. Det tåras fortfarande i ögonen när jag tänker på Panzers berättelse.
Ur djupet av mitt hjärta: jag tror på dig och Panzer som fantastiska föräldrar även till Lillasyster. *kramar*
Lanovia: kram tillbaka!
Var det du som undrade om jag tar sömnmedicin än? 
I alla fall: en tablett istället för två. Ska peppa lite för att prova helt utan, när som helst nu. 
*noterar tipset om vila istället för sömn, för det kan komma väl till pass. Väldigt snart*
Alltså, det här sista gällde parvlarnas dagsömn... Inte min nattsömn, som man skulle kunna tro av inlägget i övrigt.
*noterar tipset om vila istället för sömn, för det kan komma väl till pass. Väldigt snart*
Just det, ja. Och så snörper det lite till. *koncentrerar mig på det här med dagislämningen till att börja med*
'''' Tårar som skvätter rakt ut, ser ni va?
Oooo... spännande.
*skriver under*
Vad det är gott att ha dig här, Blomman! Du hittar alltid de rätta orden och kan så mycket om så många saker. Du har människokännedom som är mer långtgående än väldigt många av själavårdsutbildade kollegor jag har.
Vi väntar verkligen på din bok! En självhjälpsguide till livet?
Men så gulligt! *smälter*
Ingis: många kramar till dig.
Igår gjorde jag ett graviditetstest. Kände att jag var tvungen, när jag insåg hur sena indianerna är (en vecka! Och det har de senaste åren inneburit en enda sak...). Testet var negativt bortom tvivel och det var inte så förvånande eftersom jag hur jag än kände efter inte hade ett endaste graviditetssymptom, förutom indianernas bortavaro då.
Vi är inte redo för en trea och det kanske vi aldrig blir (maken är helt nöjd med två, med reservation för eventuell bebissjuka om några år (fast det är det jag som har sagt och han har inte sagt emot )), men vi är det definitivt inte nu, så det var lite nervöst.
Att jag inte är gravid känns som en stor lättnad, men jag måste erkänna: liiiite besviken är jag.
Då återstår bara: var tusan är indianerna, när tänker de dyka upp och hur jobbiga kommer de att vara när de laddat i 36 (and counting...) dagar?
Oj. Nu får vi besök.
Kram till er alla. 
