I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Fru E: jag vill också höra av dig mer! Självklart ska här hållas tummar, knäppas händer och dansas. *kramar i massor*
Fru E: jag vill också höra av dig mer! Självklart ska här hållas tummar, knäppas händer och dansas. *kramar i massor*
Ja, Flamman... Du har fått höra det mesta som kan sägas om ärkeaset, kan inte komma på något nytt och bättre. *hjälper Ingis att ställa i ordning allt som behövs för specialbehandlingen*
Blommis: det gör ont att höra om din sambos arbetssituation. Hoppashoppas verkligen att det dyker upp något bättre snart.
September: indianerna kom tillbaka upp i september. Den första cykeln var ganska lång(sisådär en 37 dagar), men sedan höll de sig ganska regelbundna. Typ 29 dagar, två dagar hit eller dit. Jag upplever inte att jag har stressat (men det gjorde jag å andra sidan inte strax innan sömnen brakade ihop heller ), så det känns lite skumt att indianerna fortsätter att dröja.
Wow. Ett helt år!
*rusar in och kramar om Heloise*
Men så himla jobbigt för dig! För er...
*kramar om igen*
*håller tummarna för bra provresultat*
Ingis: jag kan inte seeeee! *ylar*
Flamman: vilket tungt besked om din mamma. *kramar om*
Fru E: nu räcker orden inte till för hur mycket det hoppas nu *håller tummarna och allt som kan hållas*
Ninnis: så skönt att du och maken kunnat prata ut ordentligt. Allt känns så mycket lättare då.
Heloise: vilken lättnad att proverna var bra. Kommer de att hålla extra koll på dig? Stackars E med feber. Hoppas på vila för er båda.
Fru Sy: jobbigt med magsjuka. Mår han bättre nu? Hur länge kommer det att vara sådär intensivt med lammen?
BS: undrar hur det går för dig.
Här är det fullt indiankrig och det är ju skönt att slippa spekulera i varför de kan tänkas försvinna.
Parvlarna har fått förskoleplats i byn: gångavstånd! Det vågade jag inte hoppas på.
Ingis: de allra varmaste av kramar härifrån.
Nu har jag sett bilden på Lillebror. *hjärtar*
Lanovia: för alla sjukor som drabbat er. *kramar om*
Fru E: nu har ännu en dag gått av er väntan. *massa kramar och alla distraktioner jag bara kan komma på*
Ninnis: oooo, ni har dragit igång det nu alltså? *drar efter andan*
Hvidis: hoppas att lille J kryar på sig.
Blommis: hur går det för herr Blommis? Funderar han på sjukskrivning sista veckan? Det låter verkligen helt vidrigt med hans arbetssituation. Att vuxna människor kan bete sig på det där viset.