I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

I lördags åkte vi till grannkommunen och skulle byta flickornas slalomutrustning. Vi leasar på två år och då har man rätt att byta en gång (vanligtvis efter ett år) om de hunnit växa ur grejorna. Detta för 100 kr. Vi hyrde helt nya skidor förra året, men nu när vi skulle byta så får man bara byta till begagnade (de skidor vi byter in är ju redan begagnade). Eller så får man hyra helt nya igen på två år och betala fullpris. Tyvärr är det ju så att det är väldigt ont om just de storlekar/längder våra töser har, så man får vara glad om man hittar några skidor alls. Naturligtvis så började maken bråka och ställa till en scen om detta på affären. De skidor vi fick byta till var mer än en säsong gamla tyckte han. Likvärdiga de vi lämnade in fanns bara 10-20 cm för långa för lilla K. Men han började strida att vi skulle ha de skidorna. Både jag o expediten försökte lugnt övertala honom att flickan kommer inte kunna åka, det blir för tungt och då är det inte roligt. Lilla K står med tårar i ögonen och T går undan för hon skäms. Dessutom vägrar maken prata svenska utan storskäller på mig på sitt språk och att jag ska säga si och så till försäljaren. Tillslut så tog jag de skidorna som var rätt längd om än de hade några år på nacken, för jag vill att min tjej ska kunna åka ordentligt. Då blev maken helilsk och fräste att det är SISTA gången han åker med mig till den affären och hyr skidor där, hädanefter får jag göra allt sånt själv. Tack. Vet ni jag vill fan inte ha med honom mer dit.

Flamman,

Eller är kanske mer beskrivande egentligen. Eller både och.

Söndagen var inte bättre. Han steg upp kl. 6 för han skulle jobba kl 7. Jag frågade innan när han kommer hem, men fick inget konkret svar. Själv hade jag meddelat att jag hade Adventskonsert kl. 11 i kyrkan.
Fixade med morfar så flickorna fick vara där och kl 9:30 började repititionerna.
Kl. 12:40 är allt klart och jag ringer maken och frågar om jag ska komma hem och göra lunch. Det var liksom min plan, att göra lunch åt honom och mig efter konserten, för flickorna skulle luncha hos mormor o morfar. Sedan skulle jag åka hem till byn och hämta tjejerna.
Nä, det behövde jag inte sa han, för han hade redan lagat lunch själv.
Eftersom han redan ätit så åt jag lite hos pärona när jag hämtade tjejerna.
Sen kommer jag hem till världens suraste karl som minsann berättar vilken jävla urusel fru jag är som inte har lunchen klar åt honom när han kommer hem från jobbet kl 11 efter att ha stigit upp i ottan och varit och jobbat. Precis som om kylen var helt tom och han höll på att svälta ihäl!!
Sen var det inte bra att jag inte hade handlat (hade planerat det till kvällen),  jag hade inte tagit hand om barnen heller för dom hade jag dumpat hos mormor o morfar istället för att gå med dem på julskyltning t ex, bla... bla... bla... ALLT jag gjorde var FEL-FEL-FEL-FEL-FEEEEEEEEEEEEL igår. Allt för den där "JÄVLA KÖREN" som jag prioriterar före allt annat (enligt honom). Han tål alltså inte att jag går på kören. IDIOT!!!
Jävla surgubbe!!!!
Till veckan börjar han träna bandy och tack o lov för det, för jag orkar inte ha honom hemma längre, han behöver få göra av med lite adrenalin på plan istället. Till att börja med blir det bara skridskoåkning (foten håller inte ännu), men ändå. Då kan han gapa o gaffla där på plan istället.

Så det blev inte nån julskyltning för flickorna, de var dock inte särskilt besvikna över det, vi tog fram adventsljusstaken, satte upp julstjärnan och julgardinerna i köket. REsten får jag göra ikväll tänkte jag. Elelr imorgon.
Pepparkakor gjorde vi i torsdags eller fredags. Men de är nästan slut nu.
Få se om jag hinner göra lussebullar eller de där muffinsarna som Villemoa hade recept på.

Maken har börjat säga att istället för att vara hemma med barnen under jullovet (jag jobbar de flesta dagarna, han har massor med semester att ta ut) så ska han nu åka till sitt hemland direkt efter nyårsafton och vara där en vecka-tio dagar och spela bandy. Jag är emot det, och har sagt det tydligt. Men det skiter han i Så flickorna får vara på fritids o dagis   Iofs har de det inte dåligt där, men FAN vad jag blir irri på denna egoism. Allt för att straffa mig.

Alltså, han kan fara och spela bandy när han vill resten av säsongen, när foten är HELT bra. Men inte när barnen har jullov. Jag tycker han själv borde vara intresserad av att vara med sina barn. Men nej, hans ego är viktigare.

Behöver jag säga att jag är än mer fast besluten att INTE ge avkall på min kör???

Den 7:e ska vi till länssjukhuset medicinska enhet på Vuxenpsykiatrion, antagligen för det här med medicinerna. Vet inte vad de föreslår iom att blodtrycket var högt. Men jag kommer inte att ge mig. Något måste de ha att erbjuda. Det finns andra ADHD mediciner faktistk. De kan ju inte bara släppa honom utan medicinering iom att de misstänker både ADHD och Bipolaritet 2. Eller?!?! Då dukar resten av familjen under !

Ett plus till honom är dock att han inte gapat och skrikit. Men att vara som ett surkart och bete sig som en idiot är inte heller acceptabelt.

Nu är jag så arg så jag måste gå och dricka kaffe och lugna ner mig. har eldat upp mig rejält här. Ursäkta värsta egoutbrottet kära vänner 
Skriver mer när jag lugnat ner mig... *går och dunkar huvet i väggen och sparkar på en snöklimp*

Flamman, det är klart du måste få utbrotta dig när du har haft en sån skithelg. *kramar om varsamt*

Och håller med Ninnis:

Btw så ska jag till kuratorn första gången i övermorgon. Misstänker att jag kommer måsta ta på mig solglajjorna, för det lär vara mycket som kommer att bubbla upp där... Just nu känner jag mig väldigt arg och bitter och maktlös. Snart övergår det till likgiltighet är jag rädd

Nämen, lilla Spillevinken, då... *fnissar*