I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ninnis, hittills verkar det ha gått bra med mmorfar. Det man är rädd för , förutom själva påfrestningen med ingrepp i så gamla människors kroppar, är ju att de sedan ska bli liggade och inte komma igång igen. Han har inte velat äta och dricka utan legat på näringsdropp och han har heller inte velat sitta på sängkanten. men när de hjälpte till med en lyft så gick det bra och han satt en stund. Annars är lunginflammation en mycket vanlig följd när de blir liggandes-och det dör man ofta av om man är gammal.
Men han hade visst bett om sitt snus dagen efter op, så nog är det min morfar de har där, och inte har han blivit personlighetsförändrad iaf. Och själva op gick fint. Nu hoppas jag han får bli stark igen och komma hem till sitt boende och ha åtminstone den här hösten och fira sin 95-årsdag i december.