I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
-Åh! HEJJA Elise!
Heloise, jag FATTAR verkligen att det måste skära i själ och hjärta att se andra barn kunna. Jag tror du måste ge dig plats att både känna och reagera. Det var ju det ni också hade väntat er, förberett er för och ville, såklart, som alla andra!
Och ändå och samtidigt mitt i den sorgen-TÄNK vad er unge presterat sitt korta lilla liv hittills! DET är ju så otroligt mycket mer än de flesta människor någonsin behöver leva upp till!
Snacka om att det där att "sorg och glädje går hand i hand", faktiskt stämmer!