I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Synrix: låter som ett underbart bröllop, skulle gärna vilja se ngr bilder men förstår om du inte ivll visa, vi "känner" ju inte varandra .
Blomman: wow vad du är duktig som springer, jag har det som delmål, efter jul hoppas jag blivit av med nog fett för att börja springa  utan att döda min redan dåliga knän.

Fru Ea: jag blir precis som Lanovia alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på er, äntligen! Snart är det ju dags för RUL Hoppas du får må bra!

Ingis: kul med bal men mindre kul med sexlöshet, I know the feeling... Panzer är livrädd att a: det ska gemig en ny infektion( vanligaste anledning till livmoderinfektion) och b: att det ska dra iggr förlossningen. Iofs har ajg itne lidit direkt av bristen då jag bara kräkt i 27v och sen känt mig som ens trandad val .

Börjar längta efter att få vara själv i min kropp och komma igång med vårt nya liv, jag är less på att alla ( dvs sjukvården)alltid tjatar om att jag är fet, ja jag är fet men jag har kanonbravärden och äter hälsosamt och har bara gått upp 2 kg i v38+0. Ibland är det nästan så att ajg tror att de vill att ajg ska få lite högt BT eller gravdiabetes, alla feta måste ju per definition vara genomsjuka... suck!
Ingis: barn ser ju det de ser, min gudson har frågat mig om jag skulle ha barn långt innan jag vart gravid med lillasyster, för hans mamma är smal och är man tjock är man det för att det är en bebis i magen... Svider gör det icke desto mindre

Ninnis: hoppas mini mår bättre och att ni alla hade en härlig träff!

Hvidis: rökning angår i högsta grad ens livspartner. Panzer vägrade gifta sig med mig om jag itne slutade röka, han ville inte starta en familj med någon som medvetet tog livet av sig( hans pappa dog i lungcancer). Nu tar jag väldigt gärna en cigg elelr två eller tio i samband med vin/öl/drinkar men skulle aldrig börja "röka" igen. Jag har aldrig varit en storrökare och kan faktiskt utan problem röka en vecka på semestern och sedan inte ta en cigg på 6 månader. Däremot blir jag förbannad om Panzer tjafsar om ett par cigg 2 ggr om året, det är bara löjligt när han vet att ajg itne börjar röka.

Solde: vilka fina missar Fast jag måste erkänna att jag verkligen uppskattar en djurlös tillvaro just nu. Men när barnen är större så vil jag nog ha en misse igen.

Fry Sy: gud vad roligt att det gått så bra och kul med nytt jobb!

Blomman: ang stundande snitt. Jag är helt skräckslagen Mer och mer för varje dag som går, dels för smärtan som var helt sanslöst hög i många dagar efteråt. Dels för att spinalen inte ska ta( har träffat läkare sm är lite oroad över att jag är svullen runt ryggraden pga långvarig foglossning) och de måste söva mig. Men mest rädd är jag för att lillasyster itne ska må bra, att hon ska vara sjuk, att de måste springa iväg med henne, att något ska hända( tänk det värsta...) att vi måste på neo igen, att hon ska ha dåliga sockervärden att hon itne ska bli av med allt fostervatten ifrån lungorna och behöva cpap. Sen är jag rädd för hemkomsten, att ajg inte ska orka, att E ska bli ledsen, att ajg inte ska kunna knyta an till lillasyster, att allt ska bli fel bara .

Det är ju så mkt för oss runtomkring att ajg känner mig så slut, ex mormor är dement, men morfar vägrar avlastning( i nöd och lust a la old school) enda ggr mormor blir lugn är hos mig när hon får leka med E, så de kommer varje dag, oftast måste jag laga mat till dem för mormor äter itne alls och morfar kan inte laga mat.

Mamma och pappa fick 20 000kr över och köpte en ny bil, att de var skyldig oss precis 20 000kr verkar itne ha slagit dem och mamma pratar vitt och brett om hur bra bilen är, medan jag får ta ett ica lån för att betala av återkrav ifrån csn på 25 000kr... Naturligtvis blir alla andra upprörda(som vet att de är skyldig oss pengar) och tjatar på mig att ajg måste bli arg och jag bara känner att nej jag orkar itne bli arg, jag orkar inte bråka. Jag vill itne tjata till mig pengar ifrån de som ska ha mitt bästa för ögonen, ajg vill att de ska ha det i dem själva, hey jag är skyldig mitt barn 20 000kr, vi har 20 000kr över, låt oss betala tillbaka det!

Jag vill bara ha lite lite frid. Men det får jag itne, inte en dag. Jag vill bara vara ifred med min man och mitt barn(den lilla tid som är kvar innan onsdag) och vara en familj, få ladda upp batterierna och mysa innan nästa lilla madame kommer men det går fanimig inte, varje dag är mormor och morfar här.

Sen dropppar det inte folk titt som tätt, inte en hel dag själva på VECKOR!!!!! Jag blir galen, det är soma tt ajg driver något jävla kafe . Fattar inte folk hur jävla drygt det är att vara höggravid  i hettan med foglossning och samtidigt laga mat och plocka fram och tillbaka fika till fan och hans moster? Vi blir så klart inte bortbjudna nej då, folk bjuder hit sig själva .
Jag kan ju så klart kasta ut alla men jag är inte sån och Panzer är ju ubersocial så han vill ju helst ha huset fullt 24/7.
Mormor och morfar är dock det som verkligen tar knäcken på mig, de ringer och jagar mig om jag itne är hemma, väntar på mig när jag kommer hem, jag känner mig fången. Men jag kan inte säga nått för då vet jag hur det blir, då kommer de inte alls, och jag älskar mina morföräldrar väldigt mkt och vill hjälpa morfar med mormor så mkt jag kan, för att ajg älskar henne och är skyldig henne det. Men hon är helt opålitlig och jag fattar inte hur jag ska orka rodda 1 1.5 åring, en nyfödd och en dement mormor helt jävla själv varje dag .

Vi måste flytta, till en stad långt jävla bort, där  ingen känner oss, så vi får vara ifred .

Sen tror jag att det här med maten börjar dyka upp hos E, jag är itne säker och det är väldigt milt men det har nog börjat, det gör mig också så himla ledsen.
De flesta tjatar om hur himla bra hon är( vilket hon så klart är) och hur hon nog inte kommer att få så många symptom men vi har itne den lyxen och jag är jätterädd för framtiden.Fast ajg försöker leva idag med min fina lilla familj. det är väl därför ajg är så less på allt folk, de tar tid ifrån min familj och alla agerar så hänsynslöst( nä jag är itne alls uberkänslig och dramatiskt haha).

Förutom allt och alla andra runtomkring8 som ajg just nu typ HATAR) så har vi det bra och jag njuter av de sista dagarna, vi har städat och donat och jag har lagat mat och bakat och tvättat pyttekläder och bäddat iordning korgen och liggdelen till vagnen och köpt present till E ifrån lillasyster. Det känns så overkligt  och samtidigt som ajg är livrädd så längtar jag också sanslöst mkt efter henne .

Det är stiltje på namnfronten, vi har 3 favoriter och ett gäng backuper men inget solklart. Favoriterna är Nora, Ellen och Sigrid. Vi får se vad hon ser ut som

Hon är ganska stor, lillasyster kommer väga runt 4kg i v38+4 sådan mor sådan dotter...

Ninnis: vad härligt att få se ett litet pyre!

Daa: Har du semester nu?

E har börjat med 2 och 3 ordsmeningar, typ titta mamma brummbrumm( bil) eller mamma mamma ä de? Det är fascinerande hur snabbt hon utvecklas. Hoppas vi inte fuckar upp nått nu genom lillasyster .

Ja som du ser Blomman är jag sådär lagom stressad, rädd, ledsen, överlycklig och faktiskt mitt i allt en gnutta harmonisk .-D. Tänker massor på dig och har gärna dig och dina familj här på middag och xboxande varje dag i veckan! Puss

stora varma kramar till er alla!

Nej, inte den 7e den 11e på onsdag!

Hej!
Jag skäms verkligen över att jag inte varit inne här sen stan brann men det har varit mycket...
Uppdaterar ifrån min värld först, ego, I know, men då har jag ialla fall berättat hur vi har det .
Livet som 2 barnsmor är kaotiskt men underbart.

 S är fullständigt ljuvlig, hon äter, sover, bajsar( ofta och gärna och illaluktande), kissar( överallt) och skrattar det mest ljuvliga skratt. Hon är 6.8kg rent och skärt nöje! Ni läste rätt, hon är även ganska stadig( läs klotrund/smällfet). 6.8kg fördelat på 60cm, you do the math . Vi hade ett par jobbiga veckor(typ 6v) ibörjan då hon var väldigt ledsen och missnöjd, även om hon inte alltid skrek så lät hon, stånkade/krystade och var allmänt i olag .
 Det visade sig vara mjölkprotein-intolerans och sedan vi gått över till Althera( ersättning) så är hon världen mest nöjda barn. Hon är även väldigt tidig med allt, äter( uppenbarligen ) med god aptit och skriker så fönstren skallra när hon tappar nappen eller är hungrig( aldrig annars).

E, ojojoj hon GÅR fattar ni hon GÅR!!!!!!!!!!!!! Vårt mål var hela tiden att hon skulle kunna gå själv innan sin 2årsdag( korrigerad dvs 22/12) och hon gick redan 30/8. Hon tar sig an gåendet med stort självförtroende och har även börjat klättra( på allt!) till vår enorma glädje. Pratar gör hon också, artikulationen är kanske inte perfekt men man förstår henne. Mamma och pappa, kisse/kissa, prutta och bebbe, titta där och igen, brummbrumm (bil)och mumm(äta), ä de? fritt översatt till "vad är det där?". Hon har även nyligen ( 2 veckor sen) börjhat teckna även om det mest är random ord så plockar hon upp tecknen supersnabbt, mössa, skor, pippi, fisk, gul. Vi hade lagt ner stödtecknandet eftersom hon bara var intresserad av att "tala" men nu har vi börjat använda dem igen. Hon har börjat hålla i sig och hoppa och hon leker väldigt avancerade lekar med sina dockor( matar, klappar i rumpan, torkar i rumpan etc). Hon är mycket förtjust i sin lillasyster även om hon även blir ganska avundsjuk stundtals, hon blir dock aldrig "dum".
E är lång och smal, 90cm/12.5kg. Hon visar ännu inga som helst tendenser till att börja bli"hungrig" inte heller lägger hon på sig vikt. Hon är heller inte mer än "normalt" intresserad av mat. MEN det kommer att komma, det är som med döden ungefär, sooner or later...
Vi är otroligt tacksamma för att E verkar(än så länge) vara så pass intelligent och i fas med sin ålder. Hon var trots allt bara 2 månader  "för" sen med att gå. Barn "ska" ha lärt sig gå innan de är 1 år och 6 mån för att inte anses motoriskt försenade, E var 1 år och 8 månader.( korr).
Hon visar heller inga tecken på att ha svårt att interagera med andra barn, hon är tvärtom väldigt öppen och framåt och vill gärna "vara" med andra barn. Lekandet blir det ju lite si och så med men så är det ju för de andra 2åringarna också.
Hon har börjat komma in i 2års trotset och även det gör oss jätteglada( många med utvecklingsstörning/försening avviker från sådant och får första trotset vid typ 5-6år).

Allt är så bra som det möjligtvis kan bli, vilket naturligtvis leder till- att jag går runt med en klump i magen av oro. När allt drar igång, och det gör det ju, så kommer det bli som att uppleva allt igen. Hon är ju som vilken annan unge som helst just nu, och så vet vi ju att det kommer att ändras. Det är så jävla bitterljuvt med hennes framgångar , alltid denna jävla oro för hur det kommer att bli och NÄR det kommer att ändras. Jag borde ha lärt mig leva i nuet, och jag gör det ofta men oron finns där.
Vi ( och alla vi känner och är släkt med) är ju så otroligt glada över hur bra det går för E, hur fantastiskt väl hon utveclas, hur lite påverkad hon är. Den glädjen jag känner när hon går och håller mig i handen och säger mammamamma, e dä ? och pekar på olika saker, går faktiskt inte att beskriva. Just därför är jag så jävla rädd för att förlora det här,  att hon ska bli inbunden, orolig, förvirrad, ledsen. Att hon ska få det jobbigt i skolan, att hon ska vara ledsen, bli utanför, att hon ska börja få beteendestörningar. Ja ni fattar.

Extra jobbigat har det varit eftersom vi nu har förmånen att ha S i våra liv, hon är ju E's motsats, som natt och dag. Det är också bitterljuvt, så underbart att uppleva vardagen med en "vanlig" bebis, så jobbigt att se exakt HUR stora skillnader det är mellan hur S är och hur E var i samma ålder .

Innerst inne så kan jag liksom inte fatta att vår underbara, ljuvliga, fantastiska dotter kan bli något annat, någon annan, att hennes nyfikenhet och entusiasm antagligen kommer att riktas mot mat och allt relaterat till mat. Att hon, som älskar människor och att umgås med dem, kanske ska få problem med den sociala biten. 
Jag sörjer fortfarande över att E har pws, varje dag. MEN varje dag, varje minut av dagen så älskar jag, förundras och beundrar jag båda våra fantastiska döttrar med eller utan syndrom.

S, det var inte så mycket om henne, tro för gudsskull inte att vi inte dyrkar filtarna hon ligger på . S, hon är vårt plåster, allt vart komplett med henne. Hon är precis lika fantastisk och underbar och avgudad som sin syster. S första leende var lika magiskt som E's första. Nu när S är här i vårt liv, så känns det som att alla, även vår familj, har börjat läka. Hon förde med sig så mycket lycka och glädje, helt befriat ifrån oro och sorg.

Det enda problemet är väl att jag tror att jag förstör S hela tiden eftersom E kräver rätt mycket och S är glad över att vara med men det börjar ge sig. S utvecklas ju fint och är nöjd, glad och alldeles "perfekt" så, så fel kan jag ju inte göra . Jag skriver bara mig, jag etc men det är för att panzer, till skillnad från sin neurotiska, osäkra, lätt labila fru, är ganska cool och tar det mesta med ro, maniana, maniana

Mitt i allt det här så ska Panzer och jag börja vårt nya liv, går so so haha...
Med andra ord det är liksom som vanligt med mig/oss) 90%lycka, 5% sorg och 5% ilska

Dessutom funderar jag på att börja blogga, om livet med E och S. En ärlig, öppen, in på huden-blogg. Vad tror ni, skulle någon vilja läsa om det? Det är inte alls tänkt som något svart, utan mer ärligt, så här är det, så här känner jag, så här känns riktig jävla sorg, så här känns himlastormande lycka, så här är den vanliga, rätt underbara, vardagen, sånt jag själv gillar att läsa!

Enough about me, lets talk about you: what do you think about me ( som min semitokiga syrra säger).

Hur har ni det?
Vad händer?
Vad har hänt?

Fru E: vet ni "vad" det är för liten parvel/parvla i magen?
Ninnis: grattis till en lillebror!
Ingis: stort varmt grattis till lillebror! Vad dramatiskt det blev , men tur att allt gick bra!
Flamman: grattis!
jag vet att det är massor, massor som jag missat men jag vill gärna veta, om jag får, så att jag kan börja hänga med er igen! Jag har saknat er!
puss och kram

God morron god morron( uttalas med Veiron i ottan Göteborgska, finns väl inget annat sätt att säga god morron på )

Blomman efterlyste oss, vi har varit sjuka i omgångar i typ 6 veckor, lovely. Först fick Elise, sen Sigrid och sist jag hög feber följt av en dunderförkylning, sen fick Elise, Sigrid och jag magsjuka som aldrig gick över( vi pratar 4 veckor diarre). Topnoteringen på antal bytta bajsblöjor( inräknat dusch och 2 nerbajsade sängkläder) 17 ggr på ETT barn. Nämen så att vi har haft det jättetrevligt .

Fru E: det är en liten kille alltså När har du BF? Har ni snackat om något namn?( jag är namnjunkie .-) ).

Läget här är ganska bra, Elise tvåårstrotsar väldigt mycket och jag tror till min outsägliga sorg även att pws börjar ge sig tillkänna i utbrotten. Det är nästan så att hon får en black out när hon får utbrotten och för ett par minuter så är det som om hon blivit besatt. Det sker inte alls ofta och går ofta att undvika men ibland blir hon helt svart i ögonen och så kommer det ett utbrott. Det kan ju i och för sig vara vanligt trots, många av mina vänner säger att de upplevt liknande hos sina 2 åringar. Men ni vet den där mamma-känslan man har ibland, den som man inte kan sätta fingret på men som säger en nått, den säger att det är pws som spökar.
Jaja det skulle ju komma så det är lika bra att det kommer nu då så att vi får se "monstet" vi ska såss mot.

Annars utvecklas hon väldigt bra och snabbt, hon kan redan springa och hoppa på hel fot utan stöd, rätt bra för en tjej som knappt kunde gå med stöd i juni .

Sigrid, hon är ju bara 100% rent och skärt nöje. Alltså hon är bara så otroligt underbar, hon skrattar, fiser, bajsar( väldigt illa), äter och skrattar lite mer och sover när hon ska sova. Den enda gången hon gråter är när hon fått sig en törn av syrran, är hungrig eller vill ha uppmärksamhet.
Hon  har börjat dra sig upp mot sittande men hon gillar inte att ligga på mage. Kanske för att den är så rund
Hon är verkligen mammas tjej, klotrund! 7.6 kg fördelat på typ 63cm. Hon ser ut som en liten sumobrottare med platt nacke och skrattgropar. Jag lägger in en bild i galleriet och gör det öppet för ett par dagar

Panzer slavar på på sitt jobb, där han inte riktigt riktigt trivs. Jag har sökt 2 intressanta jobb som jag hoppas( fast ändå inte) på att få. På fredag är det dags för mig att börja jobba. Jag vill egentligen inte men vi har som alla andra småbarnsfamiljer taskigt ställt( Panzer är ju oxå FL 2 dg i veckan) och jag tjänar ju väldigt bra på att jobba helg, så jag ska jobba fre-sön varannan vecka. Det känns väl så där, Sigrid är ju så liten än(4mån), får ångest av tanken på att vara ifrån henne men det blir väl bättre efter ett par gånger kan jag tänka mig.

Elise ska börja fsk i januari och just nu pågår lite strider med fsk-enheten om vart hon ska gå. Det blir skönt för henne och oss att hon börjar.

den 24e är det dags för namngivning för Sigrid( som knappt kommer i dopklänningen som jag hade när jag var 7 månader och Elise när hon var 8 månader), det ska bli jättekul! Helgen innan ska Elise sova borta för första gången, hos mina föräldrar.

Hushelvetet kommer att lösa sig genom att päronan köper det av mig och tar över lånen, det är inte klart än men fy fan vilken jävla sten som faller ifrån bröstet när det sker! De har blivit beviljade lån etc men vi har inte skrivit papprena eftersom vi varit så sjuka och sen har pappa varit sjuk.

Vi har hittat vårt drömhus( tror vi) och ska på visning på söndag, eller Panzer, kidsen och svärmor ska på visning, jag jobbar ju då.

Hmm what else? Jo jag fick dra miig ur uppsatsskrivandet, det går inte. Jag är så slut på kvällarna att jag knappt orkar andas .

Idag ska jag teckna mig på friskis, det har gått så där med nya livet, mest för att vi inte orkat ta tag i det med men nu jävlar får det bli bot och bättring. Speciellt om vi ska försöka oss på en trea tll hösten( japp crazy, skjut oss ).

Nu måste jag gå och jaga Elise som drar runt som en tasmansk djävul

puss

Nu finns det 2 kort i galleriet

Gott nytt år! Vågar kag visa mig här efter att bara tittat in och sen varit borta i evigheter? Tiden går så fort och jag tänker hela tiden att idag... Men så skriker nån eller så bajsar nån eller så ska nått läsas eller letas. Vi mår bra men jag är sliten, panzer och jag har bråkat mer än vanligt, typiskt trötthets-vi har dåligt med pengar-tjafs. Inget krisartat bara jobbigt. Flickorna mår strålande. Fru E: åh vad spännande! Ninnis: vad tråkigt att du ska behöva oroa dig men jag tror inte att det är ett dugg fel på lillebror. Min kusin hade -29 på sin lille som i och för sig fick komma ut lite tidigare men han mår som en prins! Fast jag är ju googledrottningen nr1 och hittar alltid bara det negativa . Jag tror er lillebror tottar fram den 14 e på alla hjärtansdag

Men va faaaaaan så försvann halva inlägget Blomman

Blomman: puss! Måste gå, har börjat jobba igen, helger... Saknar er!

Grattis blomman!!!!

Åh vad underbart att höra Ea! En liten lillebror , alla friska och allt gick bra! Bättre kan det inte bli Ett stort grattis till er alla tre!

Godmorgon! Daa: hoppas ni mår bättre nu! Hur går det fär tvillingarna på dagis? Ninnis: vad skönt att allt såg bra ut! Hoppas ni kan slappna av ordentligt nu och njuta av sista tiden Blomman: jag är så imponerad av dig, att ta sig i kragen och verkligen ändra sina motionsvanor är inte lätt( se på mig). Hoppas du slipper köra i avskyvärt väder igen! Här var det uppstigning redan kl 4!!! Elise är energisk som få... 30e januari börjar hon inskolningen på dagis, hon sla få en egen resurs, något som jag både är glad och ledsen och orolig och lättad över. Vi ska ha möte allihop och jag hoppas så innerligt att det ska kännas bättre när jag får träffa resursen och pedagogerna. Just nu känns det väldigt jobbigt, löjligt nog. Hon utvecklas väldigt väl men problemen börjar ickså smyga sig på med utbrott lite då och då. Fast det kan ju vara vanligt tvåårstrots, vad vet jag? Hon måsste även ha lapp för höger öga 1 h per sag( lätt, not!). Sigrid är en stadig fröken( 9.8kg/ 69cm) hon kan sitta, vända sig, har börjat jollra babba-mmmaaaammma, står stadigt med stöd etc. Enligt bvc är hon väldigt tidig och stark, som natt och dag mao . Hon är helt ljuvlig och sover hela nätter sen typ 2 mån tillbaka( äter kl 22- vaknar kl 9 i ett svep). Henne får vi väl låsa in när hon blir 13 det är kanske då problemen kommer. Panzer och jag pratar mkt om framtiden och försöker förbereda oss för framtiden. Men det kan man ju ändå inte, fast det är skönt att prata igenom olika scenarios och prata ihop oss så vi är på samma sida.

Blomman: du har visst förändrat! Ett uppehåll betyder ju inte att tänket försvunnit . Du har ju kommit över tröskeln en gång och vet att det går!

Ninnis: håller tummar och tår för att allt går bra trots att det blev plötsligt och att du inte mår bra . Blomman: skönt att du är hemma och att det inte var en stroke, mindre roligt att hypofysen är förstorad sv ngn anledning! Väntan, den är alltid värst . Lappis: jag tillhör dem som undrat så hur det gått för er, så underbart att få läsa att no fått en son! Vilken lycka dina inlägg utstrålar .

Blomman: mitt inlägg verkar så jävla intetsägande och meningslöst, nu när jag läser det. Jag kan inte föreställa mig den oron när spannet är sååååå stort, allt i från "ofarligt" till " skitfarligt". Orden finns inte för att trösta, pusha på ett sånt sätt som jag vill . Men jag finns här om du behöver tröst, stöd eller bara ventilera, det hoppas jag att du vet! Det gäller er alla, jag är kanske inte här så ofta men i hjärtat är jag det. Det är en piss i Mississippi men jag har lite jobbigt med mig själv. Försöker få rätsida på mig och med 2 vilda barn hemma, deltidsjobb och dvs föräldrsproblem så drar jag mig undan, fast det är ju då jag behöver er mest. Känns bara så träligt att tjata om samma sak, barn m syndrom, oviss framtid blablabla. Samma tugg, samma känslor. Det har gjorts få framsteg på den fronten, tyvärr. Kram

Ett stort varmt grattis till Fru Sy och herr Sy och lille E! Vi har haft magsjuka, typ vinterkräksjukan, alla itom mig. De var sjuka i omgångar och med både tillfrisknad ich omsjukning! Jag var redo att hoppa från ngt högt ett tag. Alla spydde överallt och spydde de inte så var det diarre och genombajsade kläder( barnen) sängkläder etc. Sen började de spy ugen så var det bara nerspytt överallt . Nu är vi förkylda . Har precis som många andra i tråden fullt sjå att få ihop vardagen när alla ska vara sjuka . Hoppas alla har en härlig alla hjärtansdag! Puss

Hej!
Vad härligt att se er att tråden är lika livlig som förut!

Jag tänker faktiskt inte dra den där "jag ber om ursäkt för att jag itne varit här på hundra år". Fast jag vill be Blomman, underbara blomman om ursäkt, för dig skulle jag varit där för  och för det skäms jag!
Så var det sagt, skäms som en hund( se avatar fast mindre glad då). Jag kan inte ge några förklaringar annat än, ibland springer livet och tiden iväg och man tänker idag, bara barnen somnat och så somnar man själv framför tvn, så tänker man imorgon och så sker samma sak.

Nu ska jag läsa ikapp lite så jag vet vad som händer och fötter!

Och jag dig/er! Skriver mer ikväll när kidsen somnat!

Word sister!

God kväll ladies and präster! Höns blomman- härligt! Klurar på hund här hemma( jag icke panzer). Hur är det med maltesers, fäller de? Hur mår du nu? Grattis igen hvidis Flamman: 2 år my god! Duktiga T och vad härligt med engagerade bonusfarföräldrar . Vi mår bra. S går korta( typ mellan oss el från bord till soffa). Hon börjar fsk( samma avd som E) 30/9 till mammans stora sorg. Men om vi skolar in henne i januari så får hon med största sannolikhet inte gå på samma fsk som E, antagligen i andra änden av stan dessutom. E pratar mer och mer, favoriterna just nu: mamma, kom nu! Mamma sluta nu, dissen( s) ajajaj, den min, akta nu/dig. Stopp, sluta, stanna! Hon är inne i en jättehärlig fas. Fast det tråkiga smyger sig på . Hon är väldigt medveten om mat nu och jag har kommit på henne med att ta ifrån bänkar/ kylen etc. Så nu börjar det bli dags att göra om köket. Det är tungt, jävligt tungt men vi visste ju att detta skulle komma. No more waiting liksom. Jag har sökt jobb på försäkringskassan, för jag måste bort ifrån mitt jobb, jag har ångest av att återvända dit. Dessutom tror jag att kag skulle passa bra på försäkringskassan. Panzer jobbar kvar och vi bor kvar i smurfhuset även om vi ff letar större! Jo just det jag har börjat på gym, jag gillar det också ! Får skriva mer ngn annan dag. E går ff upp 4-5, det är mördande jobbigt . Så det är nattinatti för mig nu! Sov sött