I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
passionsblomman skrev 2010-12-02 14:26:30 följande:
Vet du, jag tycker det är SKÖNT om det är någon mer än jag som fattar att det här kommer att ta tid. Och gå i faser och omgångar. Jag menar, kanske kommer framöver en period då jag ska jobba och då under en tid har fullt upp med att tänka på det, sedan inträffar något, som att någon annan ska ha en sladdis fast den fyllt 42, och då brakar man ihop igen...Det är ju inte samam sak som att man vandrar i totalmörker i ett år. Och en viss sorg över att jag aldrig fick de barn jag ville ha, det lär jag nog faktiskt helt enkelt få leva med. Det är ju också, som min AF-handläggare påpekade idag, en jäkla skillnad på att jag faktiskt kunde haft ett stöd och en tillflykt i att gå till mitt arbete-det som är gammalt och vant, där man vet vad man ska göra och kan sitt jobb och där man ha rkollegor som bryr sig, men att man också kan få fokusera på annat, än som jag har det nu, att jag ska orka göra en plan, reka, nätverka, sälja mig själv, gå på intervjuer, skriva brev, visa framfötterna och vara på toppen av mitt eget bästa jag. Hon sa "Det är inte RIMLIGT att ställa sådana krav på dig just nu, du MÅSTE få smälta och bearbeta det här lite nu" Det där med chock, bearbetning/reaktion och sedan nyorientering...
Håller som vanligt med Flamman, du är klok du!
Och det är fullständigt vedervärdigt att vara arbetslös och må skit, det är inte frågan om hinder som ska forceras, det är tamme fan frågan om berg a´la Himayala som du ska ta dig över... och för att göra det så behöver man faktiskt ha liiite ork, och just nu behöver du läka, inget annat!
Och sorgeår ÄR viktigt, det är väl det maken insett nu, nu är det bara att få honom att inse att det kommer just de stunderna du beskriver så bra, de där stunderna man är så oförbereddd på att man drar efter andan (eller slutar att andas en stund) för att det gör så JÄVLA ont när man får en insikt...
Jag tycker att du har kommit otroligt långt redan Blomman, men så har du ju också insikt och empati i såna mängder, och vett att jobba med det!Jobba inte för snabbt bara, jag vill inte att du ska smacka in i väggen, är för rädd om dig!
Kramar i massor!
), och jag är ju superhes så jag svarar bara -Bra.
