Igår gjorde jag ett graviditetstest. Kände att jag var tvungen, när jag insåg hur sena indianerna är (en vecka! Och det har de senaste åren inneburit en enda sak...). Testet var negativt bortom tvivel och det var inte så förvånande eftersom jag hur jag än kände efter inte hade ett endaste graviditetssymptom, förutom indianernas bortavaro då.
Vi är inte redo för en trea och det kanske vi aldrig blir (maken är helt nöjd med två, med reservation för eventuell bebissjuka om några år (fast det är det jag som har sagt och han har inte sagt emot )), men vi är det definitivt inte nu, så det var lite nervöst.
Att jag inte är gravid känns som en stor lättnad, men jag måste erkänna: liiiite besviken är jag.
Då återstår bara: var tusan är indianerna, när tänker de dyka upp och hur jobbiga kommer de att vara när de laddat i 36 (and counting...) dagar?