I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

När man tror att aset inte kan sjunka lägre...

Norrskensflamman skrev 2012-06-13 13:13:24 följande:

Exet har deklarerat inför vänner att han aldrig mer kommer prata med mig någonsin, han har kapat bort mig från sitt liv, att han INTE vill ha mig på hans lands territorium öht och att han vill att jag bara kommer dit, lämnar flickorna och åker. Det kan han glömma.
Jag lämnar dem inte i det där landet, särskilt inte hos en pappa som vägrar kommunicera med mig. Hur skulle jag kunna göra det?!
Vilket rövhål han är.

Trots att jag nu mår bra och är lycklig så bär jag fortfarande på en stor sorg i mitt hjärta. Över att det blev som det blev... Vi som älskade varann så mycket. Nu finns det bara hat från hans sida och stor sorg och besvikelse och sårade känslor från min sida. Jag försöker svälja mina "bekymmer" för barnens skull, men han låter sitt ego vara viktigare än barnens väl och ve

Barnkläder. Gah.

Jag får en otrevlig klump i magen när jag tänker på förskola och skola och att jag ska handla kläder som mina barn måste ha på sig på förskola och skola. På min tid var jag en hopplös tönt med konstiga kläder och fula glasögon. Inte tror jag att jag har bättre smak nu. Så... kommer mina barn att vara "barnen med de konstiga kläderna och den skumma mamman och det sunkiga (läs: orenoverade) hemmet"?

Hm.

Nu ska jag hänga med maken en stund innan läggdags (sista dagen innan semestern imorgon!). Det är ju trots allt vår bröllopsdag. (Jo, imorgon blir det restaurangbesök).

Kramar.

Hvidis: hur gick det med E och prickarna?

Du är verkligen en förebild för föräldrar, Blommis. Hoppas att de kan lösa allt på skolan så att Blompojken får ett bra nästa skolår.

Om du är konstig, Blommis, så är du det i ordets allra positivaste bemärkelse och så skulle jag också vilja vara. Dessvärre är det inte så för min del. Jag är bara konstig på ett långtråkigt, aningslöst och kanske irriterande sätt (okej, i vissa sammanhang har folk sett förbi det där med konstig och tycker att jag är rolig istället).

Jag vill inte att parvlarna ska bli (o-)sedda av sina klasskompisar så som jag blev. Det är min uppriktiga oro och jag kan inte, får inte, vifta bort den. Om jag jobbar rätt med den, så kanske den inte blir verklighet.

passionsblomman skrev 2012-06-16 11:11:20 följande:

Daa, jag är också konstig och orenoverad. Det får gå ändå.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Hvidis: KRAAAAAM.

Håller med Lanovia. Många borden är inte måsten (tipset om lista är också bra). Men jobbig känsla för dig... *kramar om igen*

(vänta...vaddå förbereda för dagis? Nu känns det som om jag har missat något i mitt föräldraskap igen...)

Tack för vänliga ord, ni som inte tycker att jag är konstig, förresten. Hoppas att jag någongång kan hitta en självkänsla som håller för påfrestningar...

Heloise: Egentligen tycker jag att det är bra att maken och jag inte dragits med i renoveringskarusellen. Vårt kanske passiva beslut att inte renovera huset har fört med sig att vi hade en sparad slant att ta från när vi gick back en aning varje månad förra året. Vi sparade fp-dagar som kommit till pass nu. Parvlarna har fått mycket tid med båda sina föräldrar. Det ska de få i fortsättningen också, även när de börjat förskola, för ingen av oss har tänkt jobba heltid förrän ekonomin och lagen kräver det. Jag känner mig säker på att vi investerar rätt, men har ändå svårt att inte oroa mig över vad andra tycker.

Ja! Hur har ni det?

ingenjörsbruden skrev 2012-06-28 15:29:35 följande:

Vill osså se livstecken från Syrinx o Fru E o Diz!
Har vi hört ngt från Syrinx sedan bröllopet?

Ååh, typiskt. Nog borde han lära sig snart. *kramar*

Nu ska jag drälla med maken lite. Vi skulle ha varit hos Flamman ikväll, men alla i parvelfamiljen är för förkylda för att orka en längre sväng. Nästa vecka blir det ett nytt försök.

Oj, höll på att glömma! Parvlarna har fått sin första kusin! Väldigt gullig, förstås (men har de verkligen varit sådär små? )