tänker jag. Men lämnade hon ungarna (varav en är så pass liten att den sitter i vagn) ute på gatan? Verkar konstigt.
Sparka på häl-fucking-jävla-senan istället! För där har han ont sen tidigare...
Eller... NEJ, då blir han bara ännu längre sjukskriven!
Bruttan: Låter härligt att familjeterapin gett så positiva resultat och att maken mår bättre. 
Jag önskar så inni helvete att jag kunde få min karl på sån där familjeterapi. För vi har verkligen ett och annat att reda ut i vår familj.
Men en sak i taget. Först måste vi få det här med medicineringen på plats. Sen se hur många av de här irritationshärdarna som försvinner med den. Under tiden ska jag gå och puckla på kuratorn istället för på makens hälsena, och SEN kanske vi kan fundera på familjerådgivning om det känns lika jävligt vad gäller arbetsfördelning och ansvar för barn o hem osv, svartsjuka, egoism etc.
En lång väg vi har att gå.
I övrigt så måste jag säga att jag har länge tyckt att du har förfärligt många projekt och mycket runtikring dig. Jag har faktiskt varit lite orolig för dig och undrar hur nära väggen du är 
VAR RÄDD OM DIG käraste Bruttan!! Det finns bara en som du och du är en underbar fru, mamma och vän 
Jag skrattar så jag gråter!!! Tårarna (inte skiten) sprutar!!!
Några rejäla bajshistorier var allt jag behövde för att bli lite gladare
Tänk så lättroad man är nu för tiden!
*hjärtar lilla Busan som har superkoll*
Vad nice med semester Ingis ! Det är du värd.
Jag ska nu hem och betala räkningar. Bara det är ju ett orosmoment och källa till bråk. Så det kan bli spännande det här. Jag har Alkoholfri vaniljglögg där hemma. Tror jag ska spetsa den med vodka. God afton!
Dfk: Inte ska du ångra något du skriver här!!! Jag skriver som JAG KÄNNER, det betyder inte att det är rätt eller fel eller att det överhuvudtaget ÄR så. Men JAG känner så. Och det är så skönt att sätta på pränt vad man känner. Och att någon bekräftar att "aha, det är så här du känner. Det är okej att känna så. Du FÅR känna så" Hemma är det ju ingen som bekräftar ens tankar och känslor precis...
Ibland slår mig tanken att tänk om maken smyger in och läser här... Men jag står för vartenda ord, för det är mina KÄNSLOR, hur JAG upplever saker och ting. Om man inte ges chansen att säga det hemma så vart ska man då vända sig?? Om karlslokarna skulle vara mer intresserade av hur VI känner skulle vi inte behöva sitta och dryfta det här på ett nätforum... Så ös ur dig du, med GOTT samvete!
Vi har ju pratat om det här tidigare du och jag, att vi har väldigt lika verkligheter därhemma du och jag. Så jag förstår dig fullt ut. Det är exakt samma hos oss, jag är den trygga, den som ska tåla allt, jag får aldrig, aldrig tappa humöret eller bryta ihop, för då tar det hus i h-vete.Tro mig, jag har provat så jag vet vad som händer. Det blir sju resor värre. Det enda som kanske skulle få maken att tänka till på hur han beter sig är väl om jag skulle bli så sjuk så jag hamnar på sjukhus. Men då skulle han förmodligen anklaga mig ändå... att det är mitt eget fel och att jag sätter familjen in en jävla svår sits. Och det skulle vara väldigt jobbig för mina tjejer.
Kram på dig Dfk!
Bruttan; du och din man ger mig ändå hopp om att man kan lösa problemen.
Wow! Så skönt att du slipper handdiska nu. Roligare saker kan man ju ägna sig åt.
