Oooh! Härligt!
Jag är hemma med sjuka barn. De hade feber igår kväll, så det blev ingen förskola idag. Nu är febern betydligt mindre, ingen alls för Axel och ytterst lite för Fälga. Vi har varit på dåligt humör allihop idag och nu när de äntligen sover middag så sätter jag mig här istället för att städa. Inte så att jag förtjänar det, men nu blir det så i alla fall. Så det så.
Jag tänkte skriva ihop något, men så såg jag att det redan var gjort så mycket bättre och mer än jag kunnat gör det, så jag bara citerar istället. 
Härligt att höra!
Har jag berättat att Fälga varit på neo-uppföljning igen? Jag var så säker på att det skulle vara den sista och att hon skulle bli avskriven därifrån. Men icke. Fälga har hoppat upp en kurva på längden men inte på vikten (tidigare har hon legat två kurvor under medel och när hon föddes var hon ännu mindre än så) och det bekymrade barnläkaren. Jag blev tillsagd att förstärka hennes mellanmål, att hon ska vägas en extra gång på bvc och att barnläkaren ska få ta del av resultatet. Om hon inte har ökat nog i vikt blir det tal om dietist.
Det var några saker jag inte fann mig att påpeka:
Har du sett hur Fälgas pappa ser ut? (vi är ganska så finlemmade varelser båda två)
Fälga äter ungefär lika mycket som sin större tvillingbror.
Hade du reagerat öht om hon inte hoppat upp en kurva på längden?
Några jag har pratat med tycker att vi inte ska bry oss om vad läkaren sade och jag håller med dem, men som vanligt har jag ändå svårt att släppa det. Neoläkaren, borde hon inte veta vad hon pratar om? Jag har svårt att vara cool (som har varit min plan hela tiden... 
) när Fälga firar det hela med att börja äta betydligt sämre än innan. Å andra sidan har Axel också börjat göra det. De kanske inte har tid; jag tror bestämt att jag har hört dem yttra varsin tvåords-mening.
Solde: oj, så besvärligt det blir när man plötsligt inte längre har bilen man räknat med. Grattis till utställningsresultaten (jag gissar att det är bra )
Jag ser fram emot att parvlarna ska börja med matematik. Där är mitt självförtroende stort (jag inbillar mig att jag bara är ringrostig och snart blir grym igen bara jag får fräscha upp lite 
).
Parvelljud från övervåningen.
Höres.
Måste bara in och inflika (här ska inte dissas någon matematik 
) :
Matematik och jag, det har varit en sorts kärlekshistoria. Jag började högstadiet, upptäckte matematiken och plötsligt var jag bra på något. Inte bara ganska bra, utan väldigt bra. Jag gillade den känslan, för den hade jag inte känt tidigare.
JAAA! Jag tror på dig. Det här kommer att bli så himla bra!
