I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Nu ska jag gå och slänga ungarna i säng. Det blev inge julstök idag. Det få la bli imöra då... Inget blir som man tänkt sig. "Det går åt helvete i alla fall" som Euskefeurat med Ronny Eriksson sjunger.
Inlägg från: Norrskensflamman
|
-
-
Ninnnis skrev 2010-11-30 08:01:47 följande:Jag vet att ni har betydligt kallare uppe i norr, men för att vara här i söder är det skitkallt!Jag vet! Vi hade -19 i morse och det kändes inte så farligt... tack vare min dunjacka. Men faktum är att jag fryser aldrig så mycket som när jag är i Sthlm och neråt landet. -10-15 grader i Moskva är heller inte att leka med. Förra nyår var där -20 och jag fick gå i päls hela tiden.
-
Hur mår Ninnis idag då?
-
Ninnis: njut o var glad att du mår så bra! Du vet ju att allt är okej, ni såg ju lilla ♥ för bara några dagar sedan
Själv mår jag långt ifrån fantastiskt. Jag är hjärligt less och trött på maken och hans beteende. Mest sårar det mig att han på inget sätt tagit någon notis om att jag håller på att braka in i väggen. Trots att jag sagt vad läkaren sa. Därför känns det otroligt viktigt för mig att gå till kuratorn imorgon, även om jag gruvar mig och våndas å det grövsta och vet att det kommer bli jättejobbigt att våga börja prata med en främmande person. Men nu är det som så att ingen annan än jag själv tar ansvar för min hälsa, så det är bara att göra det då... Från jobbet får jag viss support, iom att jag inte behöver oroa mig för att jag går ifrån jobbet och inte behöver tänka på den frånvaron osv. Men hemifrån får jag NOLL stöd. Tyvärr. -
Ikväll SKA jag fixa adventsstakar och stjärnor och byta gardiner. Skiter i och putsa fönstren. Det är ju ändå så mörkt att ingen ser. Verkar vara fler än jag som hoppar över fönsterputsningen *pustar ut*. Tråden är full av vettiga kvinnor
-
Dfk: Bra jobbat och skrivet, modigt och förmodligen ändå ganska skönt för dig att få ur dig det? *Kramar om och håller handen* Du har mitt fulla stöd och förståelse,det vet du ♥ Vi finns här för dig. Och känner du att det blir för privat så kan du bolla tankar med mig via inboxen.
OJ, den där Ameliaartikeln har jag missat (kanske för att jag inte läser Amelia, hinner inte), hur attans ska jag få tag i det numret?? Vill läsa!! -
Julen firar vi numera alltid hos mina gamla päron tillsammans med brorsan och hans familj. Makens släkt firar inte jul den 24/12 utan 6/1, och bor ju där dom bor, så vi behöver TACK och LOV inte flänga omkring nånstans annat än hem till byn, med ungarna.
Förut, när jag levde med mitt ex, så var vi först med hans familj och sen med min familj. Men då hade vi inga barn så det var väl okej. 20 min bilväg mellan. Men lite splittrat blev det allt. Skitjobbigt alla dessa krav och förväntningar kring julen.
När jag var liten var vi på olika ställen. Ibland hos oss, ibland hos mormor o morfar ibland hos farmor osv. Ibland hos kusiner på mammas sida, ibland på kusiner på pappas sida. Ibland med brorsans flickväns familj. Men vi var på ETT ställe. Turades om liksom. Samtidigt som jag vet att mamma o pappa försökte se till så att ingen satt ensam under jul, det var det viktigaste. De mor/farföräldrar som vi inte träffade på julafton träffade vi då på juldagen eller annandagen istället.
Vi åt jullunch hemma bara familjen.
Pappa åkte runt till alla gamlingar i byn och delade ut en julblomma.
Sen bar det iväg (alternativt folk kom till oss) till julmiddag med tomte och hela köret.
Julotta 06:00 ABSOLUT!!! På den tiden jag hade häst åkte vi häst o släde med bjällerkrage och facklor och renfällen -
Daa skrev 2010-11-30 11:14:28 följande:dfk: många kramar till dig också. Tack för att du delar med dig. Förstår att det känns utlämnande att skriva såhär, men som Flamman säger kan det vara skönt också. Ska ställa in lite kaka här i tråden när den är klar. Kakan står i ugnen nu och jag tänkte ta en promenad under tiden, men jag tror att jag avvaktar tills den är färdiggräddad. Det är en fantastiskt vacker dag. Svinkall, förvisso, men åh, så fint det är med snön och solen (som börjar färden nedåt om bara någon timme...)! För min familj har det varit naturligt att turas om vad gäller julfirandet, vartannat år hos respektive släkt. Den första julen som maken och jag var gifta ville mamma väldigt, väldigt gärna fira med oss, men hon kände ju att det var svärföräldrarnas tur att "rå om" oss på julafton och maken är ju enda barnet. Så hon löste det genom att bjuda in oss och makens föräldrar och voilá: en alldeles ny tradition. Julen därpå ville svärmor bjuda igen och det är ju inget konstigt med det, men på grund av lite tråkiga omständigheter kände svärfar, maken och jag att det inte är lämpligt. Vi drog till med svepskälet att det är mer plats hemma hos oss och kom överens om ett knytkalas. Det blev en fin julafton med hela min och makens familjer.Daa; ja sådär gjorde mina föräldrar när brorsan började följas med sin tjej. Hon var enda barnet, så då bjöd vi hem henne och hennes föräldrar till oss. Och ett annat år var vi hos dem. Jag är ju som bekant en sån som tycker att traditioner kan man gärna ändra lite på , man sak inte vara slav under dem, så att prova lite annat är bara bra.
Ett år, när min mamma just genomgått en jobbig cancerbehandling, åkte vi ner till Sthlm till min faster och hennes familj, så slapp mamma engagera sig öht i nånting, annat än att packa väskan. Det var också en fin, om än GRÖN jul. Ingen julotta det året, men julbön på julaftonskväll. Jättemysigt. -
dfk skrev 2010-11-30 11:14:59 följande:Tack Ninnis! Jag vill ju gärna att vi ska ta emot hjälp! Jag har inte sagt rent ut till honom att jag tror att det är en diagnos utan att "jag tror att det kan vara så att du behöver redskap i livet så att det blir lättare att hantera alla dina humörsvängningar och rastlösheten du bär. Man kan ha drag av Adhd som man inte är medveten om. Vad tror du om det?" De gångerna blir han väldigt stött och arg när jag säger så och tycker att jag är hemsk som ens tänker så. Då känner jag mig så skuldmedveten.När han är i ett läge då vi kan samtala kring det känsliga, då säger han själv "ja man kanske har Adhd eller nåt" Men att faktiskt söka hjälp och få en diagnos, det steget ligger så långt ifrån ännu.Jag kommer fortsätta kämpa på för att vi kommer dit. Men det är vår stora styrka att kunna prata och han kan säga förlåt. Annars vet jag inte om det hade gått.Men när vi har en tuff period då det är nattsvart då går det absolut inte att prata på något vis. Jag försöker tänka att "det ser ut såhär just nu, just idag". För det är ofta tvära kast. Glad, sur, stött, glad, arg, arg, arg,lite kaos, glad kan det pendla kraftigt mellan på en dag. Jag har svårt att hänga med alla gånger i dessa svängar.Åh Dfk, jag känner så igen alltihop så jag får tårar i ögonen! Jag ÄR alltså inte ensam om att ha det så här!! Kämpa på vännen
-
dfk skrev 2010-11-30 11:21:43 följande:Tack för era ord Flamman och Daa!Jag har kvar tidningen, om du vill kan jag kopiera sidorna till dig och skicka! Solde, jag tar gärna emot kramarna!Ja, gud vad snällt om du kunde göra det. Jag inboxar min mejladress!