Själv är jag mitt i en tid då det från att jag gått hemma i flera år, plöstligt ska rymmas ca 30 andra människor-var och en med sin personlighet, sin ryggsäck och sina förutsättningar-i min vardag.
jag märker att det är skitjobbigt för mig att ha så många alldeles inpå mig så intensivt. Det är alltifrån att det finns folk man bara tycer är "störiga" till att jag vädrar rejäla varningar i luften om att det här och där inte står så bra till. Men så är det ju härliga, roliga och trevliga människor också. Men ni vet, man trycks ihop på samma uýta med så många andra, som har så olika mål ochförutsättningar, och man ska läsa, samarbeta, ha studiero, diskutera (herregud) och så vidare. jag är helt slut i kolan.
Häromdagen fick jag tillkalla ambulans, för en tjej blev riktigt dålig. Men det var lugnt i min värld. Bara skönt att jag fattade vad som hände. Idag däremot, var det en person som fräste och var omotiverat ilsken-DET tog hur mycket som helst av min energi. Snacka om att man inte alls alltid tar vid sig av samma saker eller alls av sådant man kanske tror-och desto mer av annat.
Det rullar på med rätt mycket just nu och det finns många omkring mig som behöver ett öra och en stund av tid då man lyssnar och finns till. Och jag försöker vara närvarande här och nu där jag är och inte spreta iväg för mycket åt alla håll.
Och så håller jag aktivt på och motarbetar en del negativa dyngspridare som inte har samma värderingar som jag. Jag försöker alltså få saker som JAG vill-istället för som vissa klagoandar och arroganta egotrippande besserwissrar tycker de ska bestämma att det är. Det är sådant som tar lite tid, list och manipulation i somligt. Men det ser ut att fungera...
Förövrigt är det november och då tycker jag man är ganska trött när klockan ringer på morgonen. Hujedamej!
Tur att man snart får äta julgodis......