Fråga prästerna 14

Jepp, det är precis så.

Enligt svensk tradition så går man in tillsammans i kyrkan för att symbolisera att båda går in i äktenskapet av egen fri vilja.

Jag tycker att det är en fin tanke, och en bra symbolik bakom.
Men samtidigt tycker jag att det känns lite som hyckleri.
Först skedde brudköpet i hemmet. Föräldrarna gjorde upp om vem som skulle giftas med vem och hemgift och brudpenning bytte ägare. Sen leddes bruden fram till sin blivande make i kyrkan för att vara säker på att hon inte skulle smita. Då behövde inte heller bruden säga ja, utan det räckte att hennes pappa eller annan manlig släkting gjorde det åt henne.
Sen flyttades brudköpet till kyrktrappen så att den nyblivne "ägaren" till bruden (maken alltså) nu då kunde leda in bruden och visa upp sin "nya ägodel" efter en snabb cermoni på trappen där bruden överlämnades i makens vård. Sen ledde han in bruden i kyrkan som sagt, och cermonin avslutades där.

Kyrkan tog ett modigt beslut i att dom inte ville vara delaktiga i det här och förbjöd brudköpet och deklamerade att man nu skulle gå in sida vid sida som ett tecken på egen fri vilja. 
Det var ett stort steg för kyrkan att deklamera att kvinnan faktiskt hade en egen vilja, och det är första riktiga dokumenterade steget i kvinnornas frigörelse. Så kyrkan är alltså teoretiskt sett en föregångare till kvinnokampen.

Att många präster säger nej är alltså för att dom inte vill återgå till 1100-talets symbolik där kvinnan leds in som ett offer till mannen.
Och det spelar ingen större roll hur romantiskt man tycker att det är efter att ha sett alla hollywoodfilmer. Det är ändå det som brudledningen symboliserar enligt svensk tradition.

Men alla präster säger inte nej.
Så det du kan göra är alltså att fråga er präst.

Och innan någon tycker att jag är sträng och hård och "inte förstår något" så kan jag ju säga att vi hade så kallad brudöverlämning. Min pappa "ledde" in mig (eller rättare sagt jag ledde honom, han var så nervös i början att han skakade, men han slappnade av och fick ett stort leende på läpparna sista halvan av altargången  )
Vi bad att få ha det så eftersom vi gifte oss med 1300-talstema, så om det hade varit helt historiskt korrekt så skulle vi ha haft en delad cermoni, först halva på kyrktrappen och resten inne.
Men vi ville att gästerna skulle känna igen sig i cermonin så att det inte blev teater av det hela. 

Precis, är man beredd på ett nej och får ett ja så blir det ju en positiv sak.
Om man vet bakomliggande orsaker och får ett nej så kanske man kan argumentera för sin sak. Får man ändå ett nej så vet man ju att den prästen har integritet och det bör respekteras  

Jag skulle nog hellre rikta ett tack till Kjell Präst som har orkat svara på frågorna i flera år. Och ändå håller samma positiva ton.
Han är ju verkligen ett bra exempel på att varken präster eller kyrkan är så "mossig" som många tror  

Jag är agnostiker. Eller tja det är väl bästa sättet att beskriva det på i alla fall. (och då ligger jag mer åt positivitismens tolkning, än ateismens).
Jag tror att det finns något. Sen om det är en farbror med vitt skägg som sitter på ett moln och bestämmer över oss, eller om det är naturandar, eller bara kärlekens kraft är en annan sak.

Kjell Präst och jag pratade om det tidigare här i tråden och jag kom fram till att hans tolkning på kristendomen är något som jag känner att jag kan stå för. Men jag kallar mig fortfarande för agnostiker 

Jag är döpt och konfirmerad. Maken är döpt men inte konfirmerad.
Vi är båda medlemmar i Svenska Kyrkan men ingen av oss är kända för att nöta ner tröskeln på kyrkan direkt.
Jag känner dock ett stor lugn och en kärlek när jag besöker en kyrka, och jag känner mig väldigt nära de jag har förlorat.
Så för mig var det viktigt att vara i kyrkan, för att liksom låta dom "vara med" om du förstår hur jag tänker.
Den kyrkliga cermonin är för mig mer kärleksfull. Den borgerliga känns mer "klinisk" även om den också kan vara fin och stämningsfull.
Men det är väl mest det jag förknippar med det borgerliga - stelhet och cermonier. Alltså sånt som ligger och gnager i bakhuvudet på mig varesig det är sant eller inte.
Precis som att vissa förknippar kyrkan med stelhet.

Respekt för det kyrkliga rummet och för prästen och allt annat visar du genom att inte begära att dom ska ändra sig för din skull (det är din dag gör som du vill osv osv ). Man kan ha önskemål, visst. Men prästen säger ju inte nej för att jävlas.
Men respekt är allt du behöver ha för att vigas i kyrkan. Din tro eller brist på tro är din ensak. Det är inte respektlöst att inte vara troende.
Det är däremot respektlöst att be prästen ha annan färg på kåpa eller stola för att matcha färgtemat, eller att hjula in för att det skulle vara roligt. 
Eller att be honom / henne att "hoppa över det där skitsnacket om Gud" och skippa psalmerna.

Men det tror jag ju inte att du har planer på att göra heller, med tanke på din fråga 

Vi knäböjde inte.
Antingen missförstod vi prästens gest, eller så kanske hon glömde av sig eftersom vi (i samråd med henne, och delvis på hennes initiativ) hade ändrat lite saker, bland annat var det böneläsning på latin. Så hon kanske var lite nervös för att göra något hon inte gör på alla andra vigslar.
Eftersom jag hade så ont i min skadade fot så skulle jag gärna ha knäböjt så jag hade fått vila foten i alla fall den lilla stunden  

Men utomhus är det svårare att knäböja, så där tror jag att många präster hoppar över den biten för att slippa vara orsak till brudens förstörda klänning (bland annat) 

Apropå bilden ovan så har jag hört någonstans att man inte får dekorera med band på det där viset pga brandsäkerhet. Man blockerar ju en utrymningsväg liksom.
(Även om det inte är så ofta det brinner i en kyrka då... )
Så det kanske kan vara något att tänka på också. Att det är bra om dekorationerna är lätta att få loss utan att gästerna måste stå och fumla med rosetter som ska knytas upp ifall något händer.

Men annars säger jag som KjellPräst.
Ofta gifter sig ju många på rad, med kort mellanrum. Och det är kanske inte så troligt att de som är efter er vill ha samma dekorationer och inte heller att dom före er skyndar på sin utrymning av kyrkan så ni hinner in och dekorera.
Så börja i den änden och kolla hur lång tid ni har till dekor innan och bortplockning efteråt  

Nja jag tror inte alls att det är samma säkerhetstänk där som här.
Vad jag har sett så finns det utrymningsvägar (korridorer) som används som förråd. 
Levande ljus i papp-eldstäder på varuhus till jul osv...

Ja Grått Nytt Hår till er med

Jag kanske kan göra ett tillägg...
Ni kan ju sköta en hel del av konversationen via mail i förväg för att bestämma ramarna och se om prästen är med på det ni önskar. I så fall blir ju bara samtalet veckan innan en chans för er att mötas och kanske "repa" lite. Och liksom fastställa att "det är så här vi gör, nu är alla överens".

Även om vi inte hade några problem att träffa prästen så hade vi lite speciella önskemål. Och mycket av de tankarna och funderingarna (både från vårt håll och från prästens håll) sköttes via mail.

Och när vi ringde pastorsexpeditionen så berättade vi vilka önskemål vi hade och bad dom kolla vilken präst som skulle kunna passa oss bäst så att säga. Så det kan ju vara ett alternativ. Ring den församling som ni vill få välsignelsen av och prata med den som svarar och berätta er situation. Denne kan sen bolla frågan vidare och se om det finns en präst som tycker att det låter som en kul utmaning istället för en besvärlig situation.
Även präster är ju människor liksom, och dom har också tankar och önskemål om hur saker ska gå till  

Tja... Vi hoppas väl på det va? 

Både du och Kjell Präst är väl bra exempel på att alla präster inte är mossiga stofiler som sitter på en kammare och dammar liksom 
Det är ju annars väldigt lätt att tänka på att alla präster är stöpta i samma form, och då menar jag mentalt / åsiktsmässigt och inte fysiskt 
"En präst är en präst" hörde vi några gånger när vi skulle gifta oss, eftersom vissa inte fattade varför vi gärna ville ha just den här prästen och absolut inte den som konfirmerade mig.

Hehe som sagt... inga gamla mossiga präster här inte 

Eller tja, vem vet, det kanske växer mossa på Kjell Präst då om han nu är 200 år gammal.
Men det verkar ju vara ett hållbart maskineri i så fall... Måste vara smörjmedlet