Kan jag hitta tillbaka till Oss?

Generellt sett från mina erfarenheter så skulle jag säga, "Känns det inte rätt så är det inte det". Men så enkelt är det kanske inte. Om du har en chans att kunna gå till en psykolog (vi har t.ex. tillgång till det på arbetsplatsen) så tycker jag att du ska göra det. Det är ett livsavgörande beslut, inte att gifta sig, men att få barn ihop.

Jag var tillsammans med min exman i ungefär 7 år innan vi gifte oss (24 år var jag, för ung i mina nuvarande ögon). När jag tänker tillbaka på det så var jag faktiskt inte säker på att det var rätt beslut att gofta sig med honom, men jag kände nog trycket från omgivningen och han var jättesnäll osv. Men jag kunde ju ca 10 år senare konstatera att det var ett misstag. Vi fick barn ihop och naturligtvis ångrar jag inte dem så jag kan inte säga att jag ångrar giftemålet, men du fattar vad jag menar.

Nu när jag planerar mit andra giftemål funderar jag inte alls på om det är rätt eller ej, utan det känns bara rätt helt enkelt, så jag känner ju skillnaden.

Man ska ta sina känslor på allvar är min erfarenhet, men du bör framför allt bena upp hur du känner och då kan det ju vara bra med en oberoende part. Framför allt, strunta i din omgivning och eventuella lojaliteter där, de vill dig gott hur du än väljer.

Det är ju inte alls konstigt att man känner det tvetydigt. För mig var faktiskt problemet att han kändes som min storebror, dvs. brydde sig om mig jättemycket och känndes som en familjemedlem som man har förtroende för och man tror att man aldrig kan känna så för någon annan. Men det var just det, jag kunde ju inte vara ihop med min storebror. Man ska ha andra känslor för den man ska leva tillsammans med.

Och som sagt strunta i dig omgivning, men jag förstår precis hur du känner det. Men tänk efter: om en kompis skulle komma till dig och berätta att det inte är så bra i förhållandet. Skulle inte du stötta henne om du bara fick veta och kanna att hon skulle göra fel mot sin partner för att hon håller ihop med någon för att det är så jobbigt att göra slut. Det där är jobbigt, men vill inte prata med sina vänner heller eftersom det känns som att man baktalar den man är tillsammans med och det känns inte bra om man vill fortsätta.

Det bästa kanske ändå är att ta en paus, och inte bo ihop och sätt en gräns på kanske 6 månader, sen bestämmer man hur man ska göra sen. Man kan ju välja att inte träffa andra eller att göra det, men man ska nog då också tänka igenom hur man kommer att känna om den andra träffar någon.

HUr som helst om du är i ett förhållande "bara för att inte vara ensam" så är det faktiskt så att det inte bara är en person som man passar ihop med. Det finns många fler där ute.

Men jag tycker att det är jättebra att du går hos någon. Har ni börjat prata om detta?