Jag är lite nyfiken på hur ni ser på äktenskapet. Betydelsen har ju äktenskapet ändrats väldigt mycket under åren o jag kan gissa att det finns många olika "tolkningar" om vad äktenskapet innebär och vilka förhoppningar man har. Är äktenskapet bara ett steg efter samboliv eller betyder det någonting mer?
Ifall någon präst hittar hit skulle det vara intressant och se hur ni ser på det.
mitt internet verkar vara lite skumt...
Trots att vi redan lovat varandra att det alltid ska vara vi så känns det jättestort att gifta sig. Nu är det vi vad som än händer. Även om det skulle krisa och vara jobbigt någon period så ska vi alltid hålla ihop. Vi har inga barn ännu. Sedan tycker jag det påverkar det ekonomiska också då kommer allt vi äger vara bådas. Pengar vi kommer att tjäna kommer att vara bådas. Vi har lika mycket
lön idag så det kommer ju inte att märkas nån skillnad men ändå.
Jag och min sambo känner oss redan som gifta. Däremot att vi gifter oss är väl lite för att det ska vara mer säkert. Man slipper testamente och allt det där. Fast det känns ändå jättestort och som ett stort steg att vi gifter oss.
För oss är det ett sätt att visa att det blir vi för resten av livet. Jag tror inte på den kristna Guden men kommer ändå se det som ett heligt band oss emellan. Vi är väldigt spirituella båda två och väldigt öppna med det. Vi viger oss borgerligt men samtidigt är ceremonin något mer än en bit papper. Sen vill jag fira vår kärlek med både ceremoni och fest tillsammans med andra jag älskar.
Den lagliga delen bryr jag mig inte så mycket om. Annat än att vi blir mindre ifrågasatt den dan vi båda ska stå som lagliga föräldrar till ett barn, vilket annars kräver en del bevisning eftersom vi är lesbiska.
Och sen den politiska delen. Vi hade aldrig ingått partnerskap då jag ser det som otroligt befängt att vi skulle ha ett annat slags äktenskap än andra pga vår läggning. Så den nya lagen känns väldigt bra :) Vi kämpar gemensamt för att fler lagar ska ändras.
Och så det där ordet förstås. Jag längtar längtar längtar efter att få skaka hand med någon och säga: "det här är M, min fru."
Jag ser det som en helt praktiskt fråga. Lever man ihop, har barn ihop och/eller äger saker ihop gör det tillvaron enklare - då finns kanppt några skäl kvar att INTE gifta sig. 
Visst finns det en dimension av hur seriösa vi är med relationen också, men mest utåt. Valde varann gjorde vi ju långt tidigare.
Som en enhet mellan två människor som valt att leva sina liv. En Mänsklig, fysisk och själslig enhet som ska vara svår att bryta isär. Det är min syn på äktenskapet.
Gillar det 
Äktenskap räknas från att man är gift innan dess har man en relation, kärleksrelation bla bla. "Barn utom äktenskap" dvs mamma och pappa ej gifta. Jag lever kvar där lite och vill gifta mig först och sen ha barn men skulle jag ha fått ett barn innan så skulle jag absolut inte ha något emot det :D Men kan man välja så väljer jag den ordningen.
Trevlig helg!
Jag som präst tror att Gud gläds när två människor älskar varandra. Eftersom äktenskapet är en kärleksyttring är det alltså något som Gud gläds åt. Men jag tror att Gud är lika närvarande i ett samboförhållande som i ett äktenskap. Gud håller inte så hårt på formaliteterna, misstänker jag.
Usch va jag tycker det låter illa när man pratar om oäkta barn/barn födda utom äktenskapet.
Det är väl dem flesta barn idag. Och det är inge fel på oss.
Det låter illa, ungefär som att dem barnen skulle vara minder värda eller nåt.
Det är inga ord jag slänger mej med iaf.
