Ytterligare en tråd om frieri :)

min fästman gick ner på knä och friade medan vi fotades på en broruin på greklandssemestern som gänget dragit ihop. han hade vänt ut och in på sig för att hitta en ring och allt var helt otroligt romantiskt (bättre än allt jag nånsin fantiserat ihop, och jag är ganska fantasifull vad gäller sånt:)).

det bästa var helt klart att det var så himla oväntat - formerna för det hela kändes inte alls viktigt då, men är helt klart otroligt härligt att tänka tillbaka på.

jag skulle råda dig att sätta dig själv i en situation där du känner dig bekväm, då riskerar du inte blackouts och nervös-skov på samma sätt, inbillar jag mig. sen är det förstås smidigt att tänka på hur hon uppfattar frieri - om hon tycker det är dödspinsamt med en man som går ner på knä under frieriet är det kanske inte nåt du ska satsa på.

min fästman sa så här (på ett ungefär, det snurrade lite där ett tag:)): "du, det är en sak till.. vi älskar ju varandra. och vi vill leva ihop för resten av livet. så jag tänkte att vi kunde göra slag i saken och därför undrar jag; Susanna, vill du gifta dig med mig?"

jag tror att det kan vara fint att tänka på att använda hennes förnamn, åtminstone så uppskattade jag det väldigt mycket själv.

lycka till och berätta hur det går!