• 1700tal

    Besviken på mina föräldrar.. :( obs! långt...

    Vad tråkigt, känner med dig...


    Om jag var du skulle jag skriva ett kort brev där du förklarar hur du känner.. Berätta sakligt och utan att bli för sentimental och känslosam att ni valde att berätta den glada nyheten på detta vis för ni trodde det skulle vara ett fint och trevligt sätt att överraska familjemedlemmarna, att ni väntade spänt på att få deras glada respons och hur hårt avsaknaden av gratulationer tog. Säg hur det kändes när du upplevde det som att de inte glädjer sig för er skull, att de denna gång gått över gränsen och att du förväntar dig att de tar nästa steg. Efter brevet ligger bollen hos dem.


    Säkerligen skulle de höra av sig då?


    Tills vidare, försök att fokusera dig på er två, det är ju han som är din framtid. Och dina blivande svärpäron verkar super, håll fast vid dem!

Svar på tråden Besviken på mina föräldrar.. :( obs! långt...