Besviken på mina föräldrar.. :( obs! långt...
Hej!
Känner igen mig en del, mina föräldrar är lite likadana. Främst min mamma. Förändringar är farliga och ingen vill en väl, dvs den väldigt negativa livssynen. Toppat på det att hon inte kan visa känslor. Har haft många konflikter då hon rentav sårat mig, men det har alltid varit jag som fått höra av mig. De gör det inte och en ursäkt är inte att drömma om. Min pappa känner att han hamnar emellan och vet aldrig vad han ska göra. När vi skulle flytta till v¨årt hus och de fick veta så var det bara negativt från mammas sida; allt var fel: det låg i en grannstad, det hade för många fönster och hon skulle minsann aldrig vilja bo i ett sådant hus. Jag blir förbannad säger ifrån och vi hörs inte på ett tag och sedan när jag hör av mig igen (för att någon måste ju vara resonlig, dessutom har vi ju barn också) så är allt som vanligt som att inget hänt. Kan tillägga att jag är enda barnet.
Nu i stundande bröllop så har hon inte visat något intresse, hon har visserligen inte fällt massa negativa kommentarer heller men pratar jag om det kan hon mitt i byta samtalsämne och börja prata om något helt annat. Hon är ganska känslomässigt avtrubbad egentligen och tycker det blir jobbigt om hon måste visa känslor ellr hon vet inte hur hon ska hantera det.
På min blivandes sida så är väl inte allt ljuvt heller, ang stundande bröllopet så visar inte de något intressse heller fast de blev glada när vi berättade iaf.
I båda föräldrarrelationerna är det alltid jag som får ta iniativ annars ses ingen och det är ju ännu tråkigare när man har barn inblandade också. Min "dröm" har varit en stor familj där alla värnar om varandra, håller hårt på att umgås och fira storhelger tillsammans. Istället har jag hamnat i två familjeförhållanden som är tvärtemot och det tycker jag är väldigt tråkigt. Men min blivande och jag med våra barn får starta upp en egen sådan tradition istället.
TS: jag vet faktiskt inte hur jag ska råda dig, jag förstår precis hur du känner har som sagt varit i liknande situationer flera gånger och önskat och kännt att nu får de allt höra av sig men alltid har det varit jag som fått göra det iaf.