Beslutsångest gällande hur länge vi ska vara borta då vi har barn!

Detta är jätteintressant! Vi har 2 småttingar som kommer vara 15 månader och 2½ år när vi gifter oss. Min sambo vill åka iväg, men jag vill skjuta upp det tills barnen är större. Till saken hör väl att vi sällan/aldrig använder barnvakt till barnen och deras far- och morföräldrar bor i andra städer och de ses inte så ofta att jag vill lämna barnen hos dem. Den som skulle kunna ta dem är min syster som är den som träffar barnen mest och som de känner bäst.

Jag tror att det hela inte går att generalisera utan att man får besluta utifrån egna förutsättningar. Vissa barn klarar det säkert utmärkt, men är det första gången man åker iväg utan barnen så hade jag nog föredragit en vecka istället för två. Jag hade nog inte kunnat slappna av på resan om jag kände att barnen var hemma utan mig för länge, det är ju oxå ett perspektiv på det hela. Kan ju förstås fråga svärmor som är barnpsykolog. ;)

Ni får nog helt enkelt komma fram till en kompromiss skulle jag tro. Kom överrens om hur lång tid som är rimlig, vad era barn klarar, vad ni själva klarar och ta det därifrån. Efter diskussioner om detta med tjejkompisar så verkar det som att män har lättare att tycka att åka är okej, medan kvinnorna är mer emot det. Det är säkert nåt biologiskt efter man burit barnet och haft det intill sig så länge, men inget man ska räkna bort ur frågan heller. :) Ni ska ju kunna njuta av resan med. :)

Lycka till och hoppas det löser sig!

Vår son som kommer vara 2½ var inte ett dugg social när han var mindre, gillade inte att åka hemifrån, inte att träffa fler än 2 personer åt gången och det tog dagar att få tillbaka honom i vanliga rutiner efter att vi varit iväg. Nu är han 100 gånger bättre med det, men om hans lillasyster som nu är 4 månader blir något åt det hållet så är inte ens en weekend ett alternativ för oss. Men det blir ett problem vi får ta i om det dyker upp. Som det ser ut nu ska vi boka rum på hotellet där vi har festen och sova över där, barnen kommer antagligen att bo här hemma med någon lämplig barnvakt, eller i värsta fall i ett annat rum på hotellet. Sedan kanske vi stannar en natt extra på hotellet om det funkar. En resa helt för oss själva kan vi ta när barnen blir större så att alla kan slappna av på sitt håll. Just nu vill vi ta med alla barnen till solen, men det får vänta tills minstingen blivit större det med. :) vi har inte så bråttom, huvudsaken är att vi får en underbar resa när vi än tar den. Vill ju kunna njuta utan att behöva oroa mig för barnen. :)

Mina kompisar var iväg en vecka från sina här innan jul och dom Skypade en del för att kunna både se och prata med barnen. Enda nackdelen var att barnen trodde att föräldrarna satt hemma vid datorn och då ville de hem från mormor. De är 4 och 2 år gamla. Men Skype kan vara smart, inte minst för er som ska vara borta så länge.

Du och jag tänker väldigt lika där. Jag tror ju inte barnen dör heller, men jag vill kunna släppa det när jag är på resan. Nu har vi ju trots allt valt att ha små barn, samt när vi ska gifta oss, så då får vi ju anpassa oss efter det känner jag. Tar hellre en hotellnatt nu och sedan en ensam resa när barnen är äldre. :) Vi har dessutom tacksamma barn i det att de är glada små frön som sover och äter som de ska, vilket ger oss ganska mycket tid själva på kvällar och även dagtid på helgerna, så att absolut behöva komma ifrån på egen resa är inte så akut här. :) Skulle nog aldrig förlåta mig själv om jag förstörde vår bröllopsresa med att gå och gnälla efter barnen hela tiden. ;) Då misstänker jag att min blivande hade lämnat mig på hotellrummet och ägnat sig åt att dyka hela resan ;) Hi hi!

Men osm jag sagt innan... Alla är ju olika och känner ju själva sina barn bäst. :)

Precis, man får utnyttja tekniken när den finns :)

Jag pratade precis med min svärmor som är barnpsykolog och passade på att fråga henne om att lämna barnen. Hon svarade att hon anser att man inte ska lämna yngre barn hemma mer än ett par dagar, för små barn knyter an till den som då tar hand om dem och man kan som förälder ha svårt att komma nära barnet på en ganska lång tid igen. Barnet känner att "mamma försvann, därför håller jag mig till tex moster istället". Man kan med andra ord bli rätt kyligt bemött när man kommer hem igen och det kan ju kännas så där.

Nu vill jag inte skriva någon på näsan med det här, jag bara berättar vad hon sa. :) Så ta inte illa upp eller så. Jag varken dömer eller föreläser. Passade på att fråga av nyfikenhet och då hon dessutom är en högt ansedd barnpsykolog som föreläser på seminarier runt om i hela Europa så kan man ju likagärna få en åsikt. :) Hon påpekade även att man ju som förälder antagligen har svårt att slappna av med, om man oroar sig för barnen och det förstör ju garanterat en resa om så är fallet. :)

Så gör vad ni vill med infon, så svarade hon iaf. :)

Jag vill oxå ta med mina pärlor på resan! :) Så härligt det vore!