Får ont i magen av alla påtryckningar från släkten!

Det är verkligen fräckt att hinta om att man vill bli bjuden på bröllop! Några relativt perifera vänner till oss har ganska oblygt sagt att de verkligen hoppas på att få gå på vårt bröllopskalas (en föreslog på skoj att vi ju kan äta nudlar i några år för att få plats med fler vänner) medan andra väninnor som snarare har potential att bli tärnor, d v s nära och gamla väninnor, har varit betydligt mer blygsamma och inte ens förväntat sig att bli bjudna. Knepigt, det där! Det är ju också rörande att folk så himla gärna vill vara med..!

Men TS, jag tycker inte att du ska skämmas för att låta din pappa eller annan familjemedlem förklara för era släktingar att ni valt att gifta er endast i kretsen av den närmaste familjen! Det behöver ju inte vara så att han framför det som om du sänt ut honom på uppdrag, det kanske han kan låta förstå eller nämna i förbifarten om han ändå har dem på tråden?
Annars: klura i lugn och ro ut ett skämtsamt sätt att avfärda de hoppfulla, och skicka det till var och en som meddelande eller använd det i en allmän statusuppdatering om du vill göra det via Facebook! Lycka till!

Har han också facebook? I så fall kan han ju säga att han sett det där, och att han önskar att de inte lägger press på dig då du har mycket att tänka på. Han behöver ju inte lägga fram det som att du har bett honom, utan att han själv ser att du mår dåligt över detta.

Om de inte kan prata med dig face to face så har du ingen anledning att göra detsamma... respektlöst från deras sida.

Jag blir så fascinerad över att det finns så mycket folk som tycker att just de sak bli bjudna på ditt eller datt...

Jag blir jätteglad om  jag blir bjuden, men förväntar mig verkligen inte det.
Varför? Ja, för jag sitter inte inne i huvudet på brud och brudgum så jag vet vad de tänker, alltså ska jag inte ha någon åsikt heller om hur de vill ha sitt bröllop!

Om nu släktingar hintar via FB och vill buda in sig själva så tycker jag att du lka gärna kan börja "kampanja"
tillbaka!
Lägg in i din logg någon dag:

"Dags för planering inför bröllopet"

Nån dag senare lägger du in:

"så skönt, nu har vi bestämt oss hur vi vill ha det och är så överens, så enkelt allt kan vara"
Får du nån kommentar där om "hur" ni ska ha det så kan du enkelt svara

"Mycket litet och intimt"

Då kan ju ingen förvänta sig nåt och du slipper ta disskussioner öga mot öga, vilket du ju faktiskt inte orkar just nu!

Sen är det lätt att skriva men... 
Det är ert bröllop, blir faster Asta sur, ja då är det hon som förstör för sig själv! Skit i det!

Kram och hoppas ni löser detta snabbt så du kan koncentrera dig på det roliga  

Tack för alla svar, har gett mig lite uppslag på vad jag kan göra, men aldrig att jag hade trott att gästlistan skulle bli den stora stenen på axlarna!

"The people who matter don´t mind, and the people who mind don´t matter"

Måste nog banka in det i huvudet!

Precis rätt, försök att stå på dig! Jag vet ju inte hur öppna ni valt att vara mot släkten angående provrörsbefruktningen och din depression, men om du känner att du vill lägga alla korten på bordet kan det vara bra att helt enkelt förklara vad som hänt samt att ni inte har vare sig energi eller pengar till att ställa till med ett stort bröllop. Det är oftare lättare för folk att förstå när de har hela bilden klar för sig.

Och vill du inte berätta ska du självklart strunta i det, de får faktiskt finna sig i att det bara blir ett litet bröllop med de allra närmaste! Det kan även vara så att de inte menar något illa, bara för att folk säger "Ooooh vad roligt det hade varit att gå på bröllop!" betyder inte det alltid att de skulle bli sura över att inte bli bjudna. Precis som Fjällbruttan säger så blir de flesta vettiga människor glada om de blir bjudna, MEN man förväntar sig inte att bli bjuden.

förstår hur du känner, jag och min blivande ska också bara ha ett litet intimt bröllop! vi tänker bara bjuda våra föräldrar, min syster, hans syster emd respektive, ingen har barn. Vi kommer också bjuda min bästa väninna med man och 2 barn, hon ska vara tärna (hoppas jag, har ej frågat) och så mannens äldsta, bästa vän som marsalk, utan respektive än så länge. Så vi har 10 vuxna gäster och 2 smågrabbar på 1 och 3 år, samt vår lille son på 2 år. Ett litet men acks så betydelsefullt gäng.

Jag kan tänka mej att folk kommer börja komma med sånna där gliringar till oss också när det väl kommer ut om bröllopet, men jag kommer vara tydlig med att det är såhär vi vill ha det, ochd et är allt som betyder något!

Kan bara säga Lycka till och att jag hoppas att dom snart ger sig...

Förslaget om att hinta på FB låter som en bra idé faktiskt tycker jag.
Skriv rent allmänt om hur det går med planerna, och hur skönt det ska bli med ett litet intimt borgerligt bröllop med bara dom allra närmaste.
Du kan ju skriva något beklagande om att det hade ju varit roligt med ett stort bröllop, men varken tiden eller budgeten tillåter det. Och med din sjukdom så är det inte heller att rekommendera enligt läkarna (eller liknande)... 

Det är mycket oartigt att komma och säga "jag förväntar mig en inbjudan". Suck it up att du är inte bjuden!!!!!!!! Bjud INTE dem som ni inte vill vill bjuda :)

Det är bara för de att respektera och accepetera att så är fallet!

Lycka till!

Fick lite fler kommentarer från några yngre kusiner till min sambo (som han i princip aldrig träffar!) på facebook. Men då svarade jag henne att det var rart att hon ville dela den dagen med oss, men att vi ska ha ett litet och intimt bröllop med bara de närmaste.

Nått svar fick jag inte (?) och inte heller har dom från min sida sagt något mer.

Pratade på telefon med den stora skvallerbyttan i släkten och nämde giftermålet och hur vi dragit gränserna, så vi detta lag är det nog allmänt kännt

Pjuh!

Skönt, då ligger det bakom er nu :)
Då kan ni se fram emot er dag med lugn och glädje 

Hihi, skvallerbyttor kan vara bra ibland när man inte har tid eller ork att prata med alla själv - smart drag!

Jag tycker det var jättebra sagt, man kan ju bara inte bli upprörd över ett sådant svar, eller?!

Vi ska också ha ett litet bröllop med bara de närmsta, och jag har en syster som kommer kasta sig på facebook imorgon och berätta att hon fått en bröllopsinbjudan, jag hoppas bara att hon sms:ar mig först så jag hinner be henne att inte blanda in facebook. Gud vad jag hatar facebook ibland...

Det är helt sjukt med Facebook, har i stort sett slutat hänga där för även om jag berättar något privat i förtroende kan man ge sig faaaan på att personen i fråga skriver någon kommentar om det på "väggen".

Men detta med släkten hade jag tur med, jag bjöd alla på en enklare 30-årsfest istället. Var nervös för att min mormor som enda inbjuden släkting till bröllopet skulle opponera sig mot att de andra inte var bjudna, men hennes enda kommentar var "det gör väl inget, du har ju precis haft en annan stor fest!"  

Facebook är vad man gör det till, eller kanske snarare vad ens vänner gör det till. Alla mina vänner (och med det menar jag även "Facebookvänner" vilket är ett betydligt vidare begrepp än vänner för mig) uppför sig exemplariskt och gör Facebook till en ovärderlig social mötesplats för mig! Men jag förstår att det inte är lika kul om man har träliga vänner som inte förstår vad de ska och inte ska skriva, ladda upp, tagga osv.