• Aniara4

    kommer du ändra?

    Ja, det blir nog så, tyvärr. Jag har ett mycket ovanligt släktnamn som jag en gång bytt till istället för pappas mer vanliga namn, han har ett vanligare men ändå ganska fint namn. Helst skulle jag vilja ha dubbelnamn, men det får man ju inte, men jag tänkte att man kan formellt ha det ena som mellannamn men ändå själv uppge sitt namn som dubbelnamn vid alla tillfällen det går, vilket är ganska ofta!

    Problemet är att ordningsföljden på namnen får ett MYCKET bättre flyt om mitt namn kommer före hans, men det innebär ju att jag måste ta hans namn som "officiellt" efternamn och mitt eget som mellannamn. Men det får nog bli så ändå. För mig finns det också en poäng i att heta samma sak och liksom markera att vi är en enhet. Dessutom är mitt namn helt hopplöst att få fram i telefon, jag brukar få bokstavera varje gång och ändå blir det fel hälften av gångerna. Hans namn är det bara att säga så vet folk hur det stavas, det finns inga varianter på det. Tidigare hette jag ett "kvist-namn", och då fick man ju alltid tala om ifall det skulle vara kv, qv, eller qu, men när jag bytte till mitt nuvarande namn blev det verkligen helt hopplöst! Jag har redan börjat använda hans efternamn till bordsreservationer och sånt...

  • Aniara4
    J och J skrev 2011-01-19 12:35:34 följande:
    eller så tar vi Kristiansdotter (far är Kristian :))
    Ska maken också heta Kristiansdotter?!

    (I genusrättvisans namn borde det inte vara konstigare än att en kvinna tar ett son-namn, men son-namnen har ju ändå gått i arv oförändrade ett bra tag nu så det känns ju lite vanligare.)
  • Aniara4
    J och J skrev 2011-01-19 17:25:07 följande:
    aniara4: mm det är ju så att man tänker efter. men det låter ju så fint. och nåt son namn vill jag inte ha.
    och som du säger egentligen  inte konstigare än att jag skulle ta kristiansson. för det blir ju som fel det med =)
    Ja, egentligen borde det inte vara nån skillnad men...
    Om min fästman tog "Kristiansson" för att hans pappa hetter Kristian och han är Kristians son (nu tar jag det som exempel så slipper jag tala om vad svärfar heter egentligen), så skulle jag inte vilja ta det namnet. Då är det ju liksom inte bara ett efternamn, utan ett namn som betyder en specifik släktrelation. Och jag är ju inte Kristians son! Däremot om han hette Kristiansson sedan en massa generationer sen den ursprunglige Kristian vars sonson lät namnet gå vidare oförändrat (om ni förstår vad jag menar), då skulle det kännas annorlunda.

    Och dotternamn är ju än så länge i regel just såna som man tar för att ens egen förälder heter så, och inte något som går i arv till ens egna barn sen, väl?
Svar på tråden kommer du ändra?