Får ni ekonomisk hjälp av era föräldrar eller andra?

Dom blev jätte glada. En massa glädjetårar :) Men kanske lite chockade också. 
Vi har varit tillsammans i 8 år i maj så det var kanske inte så oväntat ändå för dom.

Min sambo är två år äldre men vi har båda fast jobb och fast inkomst. Hade vi inte haft det hade vi aldrig ens tänkt tanken att gifta oss. Min sambo är väldigt duktig på att spara pengar också så jag vågar inget annat än att göra detsamma :p haha.

Haha , ja på något sätt har vi lyckats :p dock var jag 13 år och sex dagar när vi blev tillsammans, fyller 21 i maj.
Det har varit många motgångar och väldigt tufft ibland, men vi har klarat det och kan inte tänka oss att leva utan varandra :)

Det verkar visst vara vanligare än jag trodde att få hjälp.
Trodde de flesta ville och klarade sig själva idag.. ?

Det kan nog finnas en koppling, är man närmare 40, flyttade hemifrån för 20 år sen, och har jobb, bostad och pengar känns det inte helt självklart att ens pensionerade föräldrar ska betala nånting för en.

Jag och min sambo fyller båda 28 i år. Vet inte om man räknas som gammal eller ung då. Vi har båda två varsin högskoleexamen och jobbar båda två med det vi är utbildade till. Vi skulle har råd att betala bröllopet själva, men mina föräldrar har hela mitt liv sagt att de ska betala en stor del av mitt bröllop när/om den dagen kommer.

Så när vi hade bestämt datum för vigseln så frågade jag helt enkelt hur mycket de villa hjälpa till med. Och jag har iallafall en sån relation till mina föräldrar att de hade kunnat sagt "Nej, vi vill inte hjälpa till" om de inte hade velat det. Och det hoppas jag att de flesta har,

Vi betalar allt själva och förväntar oss inget. Jag har varit gift tidigare och fick då en liten summa, så nu vill jag inte ha hjälp. Mina föräldrar är pensionärer så jag vill hellre att de använder sina pengar på roliga grejer till sig. Ger de sedan oss pengar i present såå kommer de användas tll ngt helt annat.

Vi är båda 30+ och tjänar bra så vi har råd.

Vet inte ännu vad vi kommer att få exakt, bara lite ditåt. Men jag vet att från sambons sida kommer vi att få lika mycket som hans syster fick när hon gifte sig i höstas. Mina föräldrar säger att de ska betala samma summa + kanske lite till, beror på vad vi får från sambons sida.. (Mina föräldrar envisas med att betala band som vi själva inte har råd med. Vi har sagt att Spotify går lika bra som band... Men, får se hur det blir med det.)

Skulle vi inte få nått av dem skulle vi ha ett mindre bröllop och betala allt själva. Men eftersom det ser det som en självklar sak att bidra till vårt bröllop så tackar vi och tar emot. Blir vår tur sen i framtiden att hjälpa våra egna barn.

Mina föräldrar har sagt att de ska bidra med en summa, men vi vet ännu inte hur mycket. Jag tror att det handlar om 50 000 kr, för mamma nämnde för några år sedan att den summan fanns undansatt till eventuellt bröllop. Men jag törs inte förutsätta att det verkligen handlar om så mycket pengar. Eftersom vi berättat för dem att vi kommer att önska oss pengar till vår bröllopsresa i present så frågade de om det i så fall är bäst att de sätter in pengarna på det kontot efter att inbjudningarna gått ut och det blev väl bra svarade jag. Mina föräldrar har också erbjudit sig att dela ut rispåsar och hälsa välkomna till festen. Jag har hela tiden tagit förgivet att det är jag o min blivande man som står för inbjudningarna till festen, men nu när jag sitter med de sista formuleringarna i inbjudan börjar jag fundera på om det här blir fel - kanske ska det stå att det är mina föräldrar som bjuder in till festen i så fall?! Hur har ni andra gjort? (Sammanlagda summan för vårt bröllop beräknas bli ca 100 000kr, varav kostnad för festen ca 70 000kr)

Faktum är att mina föräldrar har varit med från början och sparat pengar. Till en början sa vi nej, men mamma och pappa är envisa och insisterade på att få hjälpa till. Så vi satte upp en fond dit alla då kunde spara en slant varje månad. Även fästis föräldrar har lagt in lite pengar där, men sedan erbjöd dom sig att betala uppehället för alla som reser hit från Iran.

Totalt har vi nu sparat ihop över 200 000.

Ja, det är jättemycket och vi är jätteglada för att de sparat pengar för detta ändamål! Jag vet att oavsett hur mycket det nu blir (vet ju inte säkert än) så kommer min bror att få samma summa att spendera på något annat om han inte kommer att gifta sig.

Vi funderar på bröllopsresa antingen till Toscana eller till Skåne, närmare bestämt Mölle! Vi har småbarn och eftersom vi tänkt åka utan barn så tror vi inte att vi klarar av att vara borta mer än max en vecka och kanske inte ens det... Innan vi fick barn hade vi tänkt på storslagna resor som safari i Afrika eller Maldiverna, men det får bli någon annan gång i livet om möjlighet kommer ges...

Nej, det är såklart oehört bra att ha lite att börja livet med.
Vet inte varför jag är så emot detta, men det är väl för att jag själv aldrig skulle kunna tänka mig att ta emot pengar,
det ligger inte i min natur att göra det.
Är det bara jag som är sådan då?

Jag skulle aldrig kunna be om ekonomisk hjälp eller ens räkna med det, trots att jag vet att mina föräldrar har råd att undvara en del (inga fantasisummor dock).

Vi har tänkt gifta oss först nästa år då vi kallt räknar med att få spara ihop själva. Skulle någon av våra föräldrar erbjuda sig att betala något eller ge ett bidarg skulle vi bli glada och tacksamma!