TEMA Bröstoperationer

euhm.. Kanske hör hemma på något annat forum? Vet inte.

Vad tycker era män? var en fråga...
Min m2b skulle bli riktigt riktigt besviken... han tycker att sillisar är det fulaste o mest avtändande som finns och han älskar mina som de är. Han skulle nog bli väldigt stött om jag gjorde en bröstförstoring. Jag vet ju om att han tycker att det ser äckligt och trashigt ut så han skulle nog verkligen undra varför jag gjorde det. Det är vad han tycker om silikonbröst.

Nu har jag ju inga som helst planer på det heller, jag gillar små bröst o kan tycka att mina b-c kupor är lite för stora t o m. tycker att de flesta kläder sitter snyggare på en mindre byst så jag vill hellre ha mindre i så fall.  Men om mina bröst blir supersladdriga o hängiga efter ammning o så så vet jag ju inte om jag kanske skulle vilja göra ett lyft då.. Men just nu känner jag , nej. Jag tycker att man ska försöka älska sig själv för den man är och ibland måste man lära sig att göra det. Jag har jobbat mycket med mig själv på den fronten o har haft mkt komplex som jag velat fixa till, men det sitter bara i huvudet. Ingen är eller kan vara perfekt men man är vacker ändå. Men jag ska inte hålla på och vara OT här nu du frågar ju om råd egentligen så förlåt att jag svävat ut.

Jag hoppas iaf att du funderar mkt noga och är säkert på varför du vill göra detta och att det inte är för någon annans skull eller pga dåligt självförtroende osv. Hoppas också att du inte är "för ung". Bestämmer du dig för att göra det så tycker jag att du ska välja ett implantat som ser så naturligt ut som möjligt och inte FÖR stort, många går från a till en c och det kan se väldigt oproportionerligt ut och därmed ser det också väldigt opererat ut. Ta hellre lite mindre inlägg om du vill att de inte ska se så "fixade" ut. De blir nog hårdare om du tar större oxå eftersom huden blir så väldigt tajt om man säger så... konsultera flera olika läkare innan du bestämmer dig, ta noga reda på alla risker... massera för att inte få hård kapselbildning. Fråga andra som opererat sig, kan nog vara bra att höra med både nöjda och missnöjda för att få båda sidorna!

Hoppas det går bra för dig och att du är noga med val av klinik o läkare och att du verkligen tänker på alla aspekter och är 100% säker på beslutet. Lycka till

Fick hon en bröstförstoring i bröllopspresent av maken?!  Skulle ha gett min make en snyting tillbaka...

Men så fruktansvärt. Har oxå hört om henne men inte storyn bakom. Ligger hon fortfarande i koma eller har hon avlidit?

Jag är redigt  nöjd med mig själv, varför?   Jo när jag älskar mig själv, kan jag älska andra fullt ut.
 
Jag är jäkligt snygg för att vara mig själv, ingen kan vara en vackare  mig än mig själv.

 

Jag har som sagt gjort en operation, men mina förutsättningar var lite annorlunda:

Hela tonåren hade jag stora, tunga bröst och tyckte att det var jättejobbigt. I tjugoårsåldern hände massor med kroppen; allt omfördelades och jag blev i princip platt förutom skinnpåsarna som blev kvar. Jättetrist att se ut som en nittioåring när man är tjutre tänkte jag och ett par år senare så gick jag äntligen till en klinik som jag blivit rekommenderad och det jag gjorde var helt enkelt att följa råden från kirurgen: Lyft + små runda implantat, och nu är min tuttisar helt perfekta! Dom är mjuka och gosiga men tillräckligt fasta för att jag ska kunna ha tubtopp utan behå ibland.
Jag är glad varje dag för att jag gjorde min operation, och skull det behövas en till om tio år så skulle det vara värt ändå.

En sak man ska tänka på är att vanliga kupstorlekar inte riktigt gäller i detta sammanhang. Sillisar drar större kupor än de ser ut att göra, jag har t.ex. F-kupa nu men det ser mer ut som C eller möjligtvis D. Så m man säger till kirurgen att man absolut inte vill ha större än B, så kanske man ångrar sig sen.

Vill bara fråga en sak! Programmet som går på tv 4 (plastikkirurgerna) vilken klinik jobbar de på?

Angående nu vad männen tycker...

Jag måste nu vara lite provocerande och ställa en fråga till er vars män och blivande män hävdar att ni inte skulle vara samma person som de älskar om ni ändrade på brösten: Känner inte NI er reducerade till att vara två kroppsdelar, istället för en hel person? Jag är precis samma tjej som innan operationen, och det visste min kille hela tiden att jag skulle vara.

Det har varit en del fördömande i tråden (inte från alla håll) men den här stackars mannen som nu har förlorat sitt livs kärlek på operationsbordet, kan man verkligen kalla honom för en skurk? Och kan man verkligen vara så kategorisk och mena att alla killar som stöttar sina tjejer till att operera sig är svin som egentligen inte tycker att en flicka duger som hon är utan plastbröst?

Jag vet att detta kan tyckas lite provocerande som sagt, men det är inte min mening att förarga någon, för jag är själv inte arg. Jag vill bara ifrågasätta det självklara i att ett präktigt fördömande är att föredra från sin blivande man när det kommer till bröstoperationer.

Jag som (lite kaxigt) skrev att jag förväntade mig att min BM skulle protestera, inte bidra till att späda på min dåliga självkänsla osv... (och därmed är en av de som shakynose riktar sig till, antar jag)

Kan berätta vad som hände igår kväll. Bestämde mig för att testa den sambo som jag förväntar mig ska uppmuntra min riktiga kropp (pygmébröst) och naturliga utseende.. Jag sa att jag ville gå till en plastikkirurg och få en konsultation för bröstförstoring, fettsugning samt gå och göra en tandblekning och frågade om det var ok för honom. Sa att jag hatade mina bröst, hur de såg ut, deras storlek osv. Tilläggas kan att jag har tidigare har haft väldigt dålig självkänsla men har gått efter mkt jobb med mig själv accepterat och lärt mig tycka om den jag är, som jag är. Sambon har följt hela resan, sett mig förändrats och stått på min sida och alltid hävdat att jag är bäst som jag är.

Hans svar blev - visst, gör det om du tycker du behöver operera dig. Boka en konsultation om det känns viktigt..

Så just nu känns det lite ansträngt, minst sagt.. Nu kommer säkert ni förespråkare av plastikgillande pojkvänner säga att jag har tur som har en så "stöttande" sambo. Men tyvärr, så känns det inte just nu. Känns som jag har fått ett slag i ansiktet. Men ni tycker säkert jag får skylla mig själv som spelade honom det tricket.. Kanske får get over myself, ge upp kampen och skaffa ett par nya bröst... Alla nöjda och glada!

Ursäkta om sarkasmen dryper om mig nu, inte ert fel förstås. Är bara arg, ledsen och känner mig rätt skit just nu....

Jo, visst.. Antar att det som svider är att han inte "fattar" mig bättre än så, att han inte vet hur min hjärna/självkänsla är programmerad. Jag önskar/hoppades/trodde verkligen att han skulle fråga varför jag kände så, varför jag helt plötsligt inte tyckte om mig själv och vad det berodde på. Framför allt trodde jag han skulle säga att han inte tyckte jag behövde det... Men får skylla mig själv för att jag frågade. Vi är inte osams eller så pga detta men jag skönk en meter i självkänsla, det gjorde jag faktiskt. Blir alldeles tårögd nu medan jag skriver, så hårt tog det förvånande nog. Dumt men sant.. Har ju alltid upplevt att han skulle vara den som "strider" för mina fula-ankunge-drag... Är besviken över att han var så passiv, liksom. Jaja, sånt är livet.Jo, det är klart att jag sa. Kan inte heller hålla nåt hemligt (därav förvåningen över hans reaktion, jag har ju inte pratat om operation förut och det skulle jag gjort om det hade varit en övervägd och genomtänkt önskan). Hans förklaring var att jag var sur på honom kvällen innan (vilket jag var fast för nåt helt annat) och han ville inte "klampa i klaveret" igen typ. Öh, okeeey... Fattar noll faktiskt.

Men never mind, skulle ju inte skriva mer i denna tråd hade jag ju bestämt.