Ge mig ett råd!
Det är en väldigt ny tradition att kvinnan ska ta makens namn:
"Den stora omställningen till gemensamt efternamn för gifta par i alla sociala skikt skedde successivt från 1800-talets mitt fram till början av 1900-talet. 1920 infördes en bestämmelse i giftermålsbalken om att kvinnan skulle anta makens efternamn. Denna bestämmelse var sedan giltig till 1963, då Sverige fick sin första namnlag och det återigen blev möjligt för gifta kvinnor att hålla fast vid sina ursprungliga efternamn."
Jag hade valt Sjölin eller behållit mitt eget namn. Aldrig att jag hade bytt till Persson.