Okej att inte bjuda släkten?
Precis den reaktionen hade min sambos mamma. "Men morfar då!!! och fastrar och mostrar .. blah blah blah" Svaret blev något i stil med att vi bjuder de som vi faktiskt umgås med och de som vi haft telefonkontakt med senaste året och de som bjudit oss till olika tillställningar. Det fick tyst på (no offense) kärringen. Jag har kusiner som inte bjudit in mig på barnkalas och sånt på flera år och känner inget som helst ansvar för att bjuda dem.
Däremot lämnade vi det öppet att om hon nu är såååå besviken så kan hon ordna en egen cermoni i landet där sambon kommer från, varpå hon kan bjuda de personer hon vill ska komma, hon betalar allt så dyker vi upp, säger I DO och allt är frid och fröjd. 
Men att vi inte tänker hjälpa till ett jota. Ja, så ilks är jag.
Dessutom i dagens mediasamhälle så om man har någon som filmar bröllopet kan man lägga upp filmen på internet och alla kan se vid tillfälle.
Det kanske låter väldigt hårt men det är jag och sambon som betalar för allt och därför väljer vi de personer som ska närvara. Alla andra kan se filmerna på fejjan eller min hemsida vid senare tillfälle.