Okej att inte bjuda släkten?

Vet hur du har det, min mamma verkar vara lik din, hon tycker alltid att hon har rätt!
Personligen tycker jag inte att det gör någonting om det är lite snett fördelat. Vi kommer ha ca 40 gäster och det är fler från hans sida. Alltså, hans familj (inklusive respektive och barn) är femton personer, min är fem :P
Vi har inte bjudit hela våra släkter (tur med tanke på hur stor hans är :P), bara de som betyder mest. Dock ringde min farfar och pratade med min mamma och sa att han inte skulle ställa av husbilen för då kunde de stanna i stan över natten... Vi tänkte inte bjuda honom mer än till vigseln och öppet hus... Man får göra lite kompromisser, hade ju varit rätt taskigt att inte bjuda honom då :P
De kompisarna du bjudit, är det inte gemensamma vänner? :)  

Sätt dig ner och prata ut med din mamma och säg till henne att hon har uppfostrat dig väl och lärt dig bli en god och snäll människa, men du är vuxen nu och hon måste släppa taget. 
Det är ditt bröllop, du  vill kunna se tillbaka på detta med glädje och lycka och inte som en dag med tvång.

Funkar inte det, gör som jag gör,  se till att pappa står på din sida och bearbetar mamma att tycka som du vill.

 

Precis den reaktionen hade min sambos mamma. "Men morfar då!!! och fastrar och mostrar .. blah blah blah" Svaret blev något i stil med att vi bjuder de som vi faktiskt umgås med och de som vi haft telefonkontakt med senaste året och de som bjudit oss till olika tillställningar. Det fick tyst på (no offense) kärringen. Jag har kusiner som inte bjudit in mig på barnkalas och sånt på flera år och känner inget som helst ansvar för att bjuda dem.

Däremot lämnade vi det öppet att om hon nu är såååå besviken så kan hon ordna en egen cermoni i landet där sambon kommer från, varpå hon kan bjuda de personer hon vill ska komma, hon betalar allt så dyker vi upp, säger I DO och allt är frid och fröjd.   Men att vi inte tänker hjälpa till ett jota. Ja, så ilks är jag. 

Dessutom i dagens mediasamhälle så om man har någon som filmar bröllopet kan man lägga upp filmen på internet och alla kan se vid tillfälle. 

Det kanske låter väldigt hårt men det är jag och sambon som betalar för allt och därför väljer vi de personer som ska närvara. Alla andra kan se filmerna på fejjan eller min hemsida vid senare tillfälle.

Jag tycker ni absolut kan välja så. Vi har också fått göra några såna val när det kommer till släkt. Jag har en stor släkt och det kan lätt bli dominoeffekten. Nu bjuder jag ändå närmare fyrtio personer från min släkt, men det skulle kunna bli uppemot tio till.

De som inte umgås med er borde ju inte bli sura över att inte få komma på bröllopet. Och om de vill så kan de kanske komma till kyrkan? Det är ju gratis för er.

Tycker ni väljer rätt

Vi bjuder 29 personer från min släkt exkl min närmaste familj och 11 från hans exkl hans närmaste familj. Dessutom är det minst 6 av hans släktingar som inte kommer komma så det blir ju definitivt en majoritet av min släkt men så är det ju också dessa vi umgås med. Vi har inte bjudit alla hans kusiner och en del av de vi bjudit har jag inte ens träffat. Vi har dock bjudit alla mina kusiner men de umgås vi med och min m2b är ju kompis med en del av dem mer än vad jag är. Många i min släkt blir riktigt besvikna om jag dyker upp själv på någon tillställning eller så

Jag tycker att man ska bjuda de man vill, men förstår verkligen hur du känner. Vi har bjudit en av mina kusiner med sambo trots att vi inte är sådär överförtjusta i dem men det är för att jag vet att min mormor och morfar hade blivit jätteledsna om vi inte bjudit även denna kusin. Så vi bjöd helt enkelt två personer för att göra två andra personer glada. Jag förstår dock att det inte är lätt att bjuda 11 släktingar till när man bara har ett litet bröllop med 35 personer, blir ju en väldig skillnad!

Hoppas du och din blivande kommer fram till ett beslut som båda är nöjda med. Lycka till! 

Nja :P hahahaha.
Men ska man hålla relationen vid liv måste man ju gå på sådana otäcka tillställningar. :P

Jag har läst att det hör till god ton (eller vad det nu heter) att man om man låter någon annan vara med och bekosta bröllopet, så skall denna få ha synpunkter och inflytande över gästlistan.

11 personer tycker inte jag låter speciellt mycket. Och snedfördelning är det väl INGEN som tänker på ändå.

Men jag förstår också dig, som kanske inte är ett dugg intresserad av att ställa till med ett släktkalas bara för din mors skull.

Men, om du inte vill bli osams med henne för tid och evighet, kanske du skulle kunna tänka dig att bjuda in de där 11 personer extra ändå. Det kostar ju inte er så mycket i alla fall, när din mamma betalar.

Jag kände inte till det där med att medbekostare bör få bestämma något över gästlistan när jag var på en kompis bröllop. Det bekostades av hennes svärföräldrar, och hon var jättesur över att de promt ville bjuda ett par bekanta som inte hon själv vill ha med.
Och efter bröllopet (utan de där bekanta) så talar inte svärföräldrarna med sin svärdotter, och talar illa om henne på alla vis, för att de tycker hon betett sig illa.

Lite synd ju, med tanke på att det då rörde sig om endast två personer.

Givetvis är det ni själva som bestämmer, men tänk på att din mamma som är med och bekostar kalaset,  faktiskt kan bli stött lååångt framöver. Fundera på om det verkligen är värt det?

Ville inte klaga, utan bara framföra lite saker att tänka på som kan ställa till det lite efteråt...

Vi har bara bjudit farmor,farfar,mormor och morfar sen ingen mer släkt. Min sambos mamma blev lite fundersam hon är så orolig vad släkten ska tycka. Men vi betalar 2000 kr per person och sen dricka o boende så det blev lite dyrt så vi bjuder mest kompisar och bryr oss inte om vad folk tycker :)

Jag visste att de som sponsrade ett bröllop "köpte" platser åt sina vänner på  listan.  Hur mycket kostar en plats?

Tack för era synpunkter! Det får mig att tänka över saken en gång till och se allt ur olika synvinklar.

Jag tycker inte att min mamma kan bestämma om vilka som kommer på bröllopet trots att de är med och betalar. Bröllopet ska ju bli så som jag och min blivande man tycker att det ska vara. Det är ju VÅR dag. Min m2b gillar inte jättestora fester och vill också att de som kommer ska vara sådana som finns i vårt liv. Eftersom han egentligen vill ha ett litet bröllop och kunnat tänka sig att åka iväg bara vi så har han gått mig tillmötes att ha en fest med ett färre antal personer, fast det blir ju ändå ett litet gäng människor. Vi båda tycker det känns bra. Visst, det är många jag skulle velat bjuda, men de viktigaste finns med. Det har också med ekonomi att göra. Vi har inte heller råd att ha ett jättebröllop, det är för dyrt i Stockholm när man inte har vänner/släkt som kan göra mycket själva. Vi ska vara på en restaurang/festvåning som fixar allt.

De släktingar det handlar om är min faster med sambo samt kusin med två döttrar. Jag gillar min kusin och hennes döttrar men vi ses typ vart tredje år. Faster med sambo har jag inte mycket gemensamt med. De övriga släkingarna är min mammas (!) kusiner varav en är gudmor till min syrra samt min mormors syster med man. Underbara människor men majoriteten träffar jag typ vart femte år.

Jag kan känna att jag inte vill göra min mamma besviken men tänker följande:
- Igen, det är vår dag, min och min mans!
- Dags att klippa navelsträngen och göra som jag vill, jag och mannen? Risken finns att mamma fortsätter med sina oschyssta påverkansmetoder när hon märker att de funkar? Hon blev väldigt otrevlig när jag sa att vi nog inte skulle bjuda nån släkt nästan. Ska jag böja mig för henne då?
- Om hon tycker att hon vill "bjuda igen" för att de ofta bjudit oss på olika saker, varför fixar hon inte själv en fest eller liknande? De ordnar aldrig fester.

Förr i tiden var bröllop mer en släktangelägenhet än det är nu. Då skulle två släkter föras samman och lära känna varandra, nu vill man ha en kul fest med de man tycker bäst om att umgås med. Det kan bli jobbigt när dessa synsätt krockar.

Vi har inte det problemet. Jag har en jättestor släkt, men de allra flesta har jag inte sett på minst ett decennium och de har aldrig bjudit mig på födelsedagsfester, student eller bröllop. Vi bjuder alltså bara ett par i släkten och de som inte blir bjudna lär knappast bli sura (om de mot förmodan skulle bli det gör det inget eftersom vi ändå aldrig träffar dem). Vi har bjudit min mormor, men hon är över 90 så hon kommer inte.

Fråga er vilka ni vill umgås med i framtiden. Vilka betyder mycket för er. Vilka vill ni ha med er den dagen?

Mina föräldrar gifte sig för 50+ år sedan. Mina morföräldrar betalade det mesta, och min pappa är _fortfarande_ sur för att mormor och morfar (hans svärföräldrar) hade lite för stort inflytande över gästlistan. Bland annat fick inte flickvännen till hans marskalk komma, för att de inte var förlovade, och så bjöd de kanske några av sina egna vänner.
Så trots att mina föräldrar nu betalar ungefär en fjärdedel av vårt kalas (mina blivande svärföräldrar likamycket, samt vi två står för resten, d v s hälften) så har de inga krav på vilka som ska bjudas, utom att de vill att vi bjuder min faster (vilket ändå är en självklarhet; vi vill även bjuda fler släktingar).
Sådana känslor kan alltså ligga kvar länge...

Mina svärföräldrar vill väldigt gärna bjuda med ett par som de känt sedan sina ungdomsår och som de står väldigt nära. Min M2B hade kanske inte bjudit dem själv egentligen, men eftersom hans föräldrar så gärna vill och eftersom det bara handlar om två personer får det vara OK – trots att vi har massor av vänner som vi inte kommer att kunna bjuda...

Mitt svar riktade sig kanske inte så mycket till TS som det borde. Till dig vill jag säga att du absolut ska sätta ner foten gentemot din mamma! Ni har valt att ha ett relativt litet bröllop, och med det följer naturligt att man inte kan bjuda ”alla”. Så är det bara!

Jag tycker det verkar som att ni bestämt er för hur ni själva vill ha det!
Kör på det!
Lycka till!

Usch vad trist när det är såna slitningar...
Ett bröllop är ju en GLAD tillställning och borde ju också vara det för föräldrarna till brudparet...

Min svärmor klippte bort 15 personer från min M"B's sida när hon såg gästlistan...
"Har du träffat dom här, Marie?. Inte?? Jamen då ska vi inte bjuda dom"
Och det kändes skönt...
Ok det kommer några som jag aldrig träffat. Men det är sådana som är viktiga för min M2B och som jag hade KUNNAT träffa om jag följt med på några födelsedagsfester mm...Men där jag prioriterat jobbet (eller inte kunnat få ledigt)...

Mitt råd är att prata med mamman och säga att jag vill verkligen ha ett litet bröllop.
Det är inte så att jag inte vill ha dom där, men jag vill hellre ha dessa och skillnaden blir stor om vi lägger till 11 pers.
Är det någon som är extra viktig för dig att vi bjuder?
Välj ut 2-3 st så bjuder vi in DOM i alla fall om det är viktigt för dig...

En kompromiss brukar alltid vara bra, och att ge mamman lite bestämmanderätt kan vara ett enkelt sätt att behålla familjefriden 

Det är ju så olika hur man ser på bröllop, för vissa är det väldigt med släkten för andra är det inte lika viktigt.
Det beror kanske på hur nära man står sin släkt, en del står nära sin släkt, andra inte.
Jag tycker inte att man måste bjuda sin släkt. Om man står sin släkt väldigt nära och umgås för att man vill ( inte för att man "borde") då kanske man "borde" bjuda släkten, annars inte.
Vi kommer ha ett litet bröllop, endast 25 personer. Det blir vi, våra familjer, våra närmsta vänner och den enda släkt som kommer är min moster och hennes man.
 Jag tror mig veta att en morbror kommer bli sur för att han inte är bjuden men vi umgås inte, har aldrig stått varandra nära, men min moster däremot - vi står varandra nära och därför är hon bjuden.
Sen kan jag tycka att det är trist när föräldrarna till brudparet  betalar bröllopet/delar av bröllopet och sen vill bestämma....då är ju pengarna inte en gåva utan mer ett sätt att få bestämma...Trist, tycker jag.
TS: kan du tänka dig att låta din mamma välja 2-3 personer som får komma?