Okej att inte bjuda släkten?

Jag vet att många här kommer svara att man själv bestämmer vilka man ska bjuda på bröllopet men jag vill ändå få lite kommentarer, tankar om följande som gnager i mig...

Min blivande man och jag har bestämt att vi vill ha ett relativt litet bröllop. Jag vill ha stor fest och han lite mindre och det här är en kompromiss som båda är nöjda med. Vi kommer bjuda ca 35 personer. I släkt från min sida ingår bara min syster och sambo, mina föräldar och min mormor. De är de som står mig närmast. På min mans sida har vi bjudit fler släktingar som vi båda ha regelbunden kontakt med och som vi tycker känns självklara. Jag har bjudit fler kompisar, han mer släkt och det slutar ändå med att jag har några fler från "min sida" men det är ganska jämnt.

Nu till saken. När mina föräldrar var här på besök kläckte mamma ur sig "har ni tänkt på att bjuda de och de från vår släkt, de bjuder alltid oss osv". Mamma var inte särskilt trevlig när hon tog upp det här och sa också att "ni kanske inte ska bjuda oss heller" och "bröllop är roligast för släkten". Hon bad sen om ursäkt och sa att hon inte ska lägga sig i vilka vi bjuder. Jag tror dock att hon tänker likadant än, att det vore SÅÅ tråkigt om vi inte bjuder släktingar som hon gillar. Jag har inget emot dessa släktingar, tycker mycket om dem, men vi har helt enkelt prioriterat bort dem för att när jag väljer mellan dem och vänner så är ändå vänner viktigare för oss. Jag träffar också dessa släktingar jättesällan. Skulle vi bjuda släktingarna så skulle det blir typ 11 personer till. Då skulle det också bli en snedfördelning då de flesta kommer från "min sida". Att bjuda 11 pers till från min mans sida känns uteslutet.

Till saken hör att mina föräldrar ska betala en tredjedel av bröllopet. Det känns som min mamma är besviken och det känns så jobbigt för mig. Min mamma har styrt mig väldigt mycket i livet och är ganska dramatisk emellanåt. När jag tänker efter tycker jag att hon varit ganska taskig som fått mig att våndas över detta och att det inte enbart är vårt beslut. Pappa säger att självklart ska vi bestämma helt själva.

Hur ska jag ta mig ur detta så att jag mår bra? Förstår att min mamma har stort inflytande på mig eftersom jag gruvar mig över det här...

Tacksam för era tankar och erfarenheter!!

Tack för era synpunkter! Det får mig att tänka över saken en gång till och se allt ur olika synvinklar.

Jag tycker inte att min mamma kan bestämma om vilka som kommer på bröllopet trots att de är med och betalar. Bröllopet ska ju bli så som jag och min blivande man tycker att det ska vara. Det är ju VÅR dag. Min m2b gillar inte jättestora fester och vill också att de som kommer ska vara sådana som finns i vårt liv. Eftersom han egentligen vill ha ett litet bröllop och kunnat tänka sig att åka iväg bara vi så har han gått mig tillmötes att ha en fest med ett färre antal personer, fast det blir ju ändå ett litet gäng människor. Vi båda tycker det känns bra. Visst, det är många jag skulle velat bjuda, men de viktigaste finns med. Det har också med ekonomi att göra. Vi har inte heller råd att ha ett jättebröllop, det är för dyrt i Stockholm när man inte har vänner/släkt som kan göra mycket själva. Vi ska vara på en restaurang/festvåning som fixar allt.

De släktingar det handlar om är min faster med sambo samt kusin med två döttrar. Jag gillar min kusin och hennes döttrar men vi ses typ vart tredje år. Faster med sambo har jag inte mycket gemensamt med. De övriga släkingarna är min mammas (!) kusiner varav en är gudmor till min syrra samt min mormors syster med man. Underbara människor men majoriteten träffar jag typ vart femte år.

Jag kan känna att jag inte vill göra min mamma besviken men tänker följande:
- Igen, det är vår dag, min och min mans!
- Dags att klippa navelsträngen och göra som jag vill, jag och mannen? Risken finns att mamma fortsätter med sina oschyssta påverkansmetoder när hon märker att de funkar? Hon blev väldigt otrevlig när jag sa att vi nog inte skulle bjuda nån släkt nästan. Ska jag böja mig för henne då?
- Om hon tycker att hon vill "bjuda igen" för att de ofta bjudit oss på olika saker, varför fixar hon inte själv en fest eller liknande? De ordnar aldrig fester.

Okej att inte bjuda släkten?

INNEHÅLL