Inlägg från: Wintercandles |Visa alla inlägg
  • Wintercandles

    Det blir inget bröllop..

    Håller med ovanstående om att prata alltid är det bästa. Fråga honom även vad han verkligen vill & vad det är som skrämmer honom med äktenskapet i sig. Han har ju trots allt redan valt dig, genom att ni lever ihop & har tre barn. Kanske det är själva ceremonin, all uppmärksamhet eller ekonomin han tänker på & därför omedvetet "skjuter" upp datumet. Men som skrev tänkte du dig inget stort, så han kanske tänker på annat.

    Är det pga allt juridiskt du vill ingå äktenskap & han inte vill fungerar det att kompromissa med ett testamente hos en jurist. Brukar kosta en slant beroende på vad ni ska skriva, men kan vara bra då ni har barn tillsammans.

    Stort lycka till. Hoppas du inte missförstår mig.

  • Wintercandles
    Verus skrev 2011-02-10 15:15:46 följande:
    Jag vet inte om min självkänsla är så dålig som det kanske låter...
    Egentligen VET jag att jag duger som mamma till exempel. Jag upplever att han inte är så nöjd med mig, hur jag är.
    Vi kan ha det väldigt bra men så fort jag kommer med något "krav" så blir han grinig. Han tycker att jag lagt sordin på hans nöjen tex, medan jag anser att det är våran situation som ofta krävt så mycket av oss som föräldrar så att det helt enkelt inte funnits tid för oss att leva fullt ut som individer. Finns den tiden någonsin med flera småbarn? Kanske mammaor har lättare att acceptera att egentiden är en timme på gymmet medan partners nattar barnen, men sällan en festkväll med polarna med efterföljande bakis-dag?
    Jag har nog varit dålig på att låta honom roa sig genom åren. Ofta har det varit studier, arbete, sjuka barn osv. Självklart måste man ha fritid men den blir ju begränsad. I perioder har vi ju haft svårt att hinna jobba mellan all vabbning, då förväntar inte jag mig att hinna ha så mycket fritid.

    Vet inte om det bara är ovanstående, jag spekulerar. Han tycker nog att jag bestämt för mycket.

    Jag frågar honom ibland om han älskar mig, han säger att han tycker om mig. Han visar ofta fysiskt med kramar och genom att ta i mig, att han tycker om mig. Oftare än mig.

    Fria själv har jag gjort sista februari för tre år sedan Jag hade inte planerat något, jag kände mig bara så kär och slängde ut frågan en morgon, vill du gita dig med mig?! Han skrattade bort det, sluta sådär kan du väl inte fråga nu.. Jag gjorde ingen grej av det just då, men jag grät hela vägen till jobbet. Vad knäpp jag är, varför sa jag så!! och varför svarade han så dumt??

    Trodde nog ändå vi hade kommit överens. Vi splanerade gifta oss 2011 när jag tagit min examen, hunnit spara lite pengar och barnen inte längre var bebisar..
    Så det kan bli.
    Hur menar du med att "Jag har nog varit dålig på att låta honom roa sig genom åren"?. Blir ledsen när jag läser det. Du själv då? Hur mycket har du fått roa dig? Ni är två individer & livet är tyvärr inte en dans på rosor 24H. Ni kan väl roa er tillsammans, är det inte det ett förhållande lite går ut på...eller?

    Tycker inte du är det minsta knäpp som friade till din kille. Man kan väl inte gå & vänta på att killen ska ta alla beslut heller. Du gjorde ett väldigt modigt drag eftersom du trodde att han älskade dig och ville dela sitt liv med dig. Förstår att du blev ledsen över det svaret. Har du berättat för honom hur ledsen du blev?
  • Wintercandles
    MrsT2011 skrev 2011-02-10 15:54:23 följande:
     MEN när det är familjelivet, det finaste vi har, som gör en ledsen - då är det livsviktigt att göra något åt det.
    Där sa du några vädligt fina & minnesvärda ord :)
Svar på tråden Det blir inget bröllop..