Det blir inget bröllop..

Jag blir så illa berörd av det du skriver "Verus". Läste inläggen igår kväll och tänkte på det under natten... kan inte lämna det!

Faktum är att det känns inte som det handlar så mkt om att han inte vill gifta sig som det handlar om ERT FÖRHÅLLANDE! Eller?? Har jag fel? Jag vet många av mina vänner, där mannen, är lite negativt inställd till bröllopet. MEN dom har inte den attityden som din sambo har och framförallt inte den orespekten inför sina barns mor.

Jag liksom många andra i denna tråden ber dig verkligen att söka utomstående hjälp. INGET kommer lösa sig om du inte tar tag i detta. Om du inte vill göra det för dig själv så gör det för dina barns skull!!! Det känns som att du är en oerhört varm och omtänksam person men med ett sjukligt dåligt självförtroende!
DU skall inte be om ursäkt för nåt!!!
Du skall ta din plats
DU skall få ditt utrymme och
DU skall ha RESPEKT!

Som sagt ta, kontakt med en bra terapeut och ta tag i detta för att ge dina barn en bra, stark självbild inför framtiden. Dom kommer nämligen ta efter dig i din osäkerhet. Bvc kan säkert ge dig ett par riktigt bra namn på personer man kan tala med (för du har kanske ftf lite kontakt med bvc genom dina barn!?), om du inte har andra kanaler du kan gå genom.

Snälla börja tro på dig själv och sluta be om ursäkt. Det känns som att din sambo lever i dåtiden, dvs när ni va runt 20 år... tragiskt!! Men tyvärr är det inte allt för ovanligt... och tyvärr vaknar dom upp lite försent.....

Lycka till och ta tag i det!! Varma kramar från mig oxå.
DU ÄR VÄRDEFULL!!!!