Hej!
Ja och min sambo vill endast säga ja! när vi gifter oss, alltså inte rabbla våra namn och vara oss trogna och bla bla bla....ni vet!
Min sambo är jätte obekväm med att stå inför folk och tycker det är jobbigt att behöva säga alla dessa meningar.
Visst har man rätt att bara säga JA när man vigs i kyrkan???
Tacksam för svar!!
///Madde
Jag har hört att man måste säga löftena, men jag var på ett bröllop för ett par år sedan där min bästa väninna gifte sig, och jag minns inget annat än att de bara sa ja - alltså prästen sa "tager du xxxx xxxx till din äka maka osv och de svara ja.
Vi sa bara "ja", men vi gifte oss å andra sidan borgligt.
Jag är rätt säker på att vid kyrkovigsel kan du skriva egna löften men just raden tills döden skiljer oss åt måste vara med på ett eller annat sätt.
Min syster och hennes man sa bara ja och de gifte sig i kyrkan och vi tänker också göra det så det ska nog inte vara några problem. Prata med prästen bara
Ja vi får prata med prästen....det kan ju ge följd av att han blir jättenervös och osäker inför våran dag....
och vi har ju redan skickat ut inbjudningarna med att vi ska gifta oss i kyrkan....det kan vi ju inte ändra på nu!
Hoppas det går att ordna....de måste ju vilja att vi vigs i kyrkan ju så de måste ju kunna gå med det!!
Som fler tidigare sagt: ja, löften är ett måste i den svenskkyrkliga vigselordningen. Men som någon sa: man måste inte säga dem i mikrofon eller högra än att partnern samt prästen hör. Vill man säger man efter prästen, vill man läser man innantill, vill man säger man utantill. Man kan skriva egna, men det finns vissa saker de då ska uppfylla,
Att den ena parten (eller båda) är nervösa för att stå inför folk är inte ovanligt. Men jag har bara goda erfarenheter som präst i snart 11 år och otaliga vigslar. Man tittar inte på församlingen utan på varandra (brudparet) vid löftena (och egentligen under hela vigseln, man måste inte vända sig om förrän man ska gå ut igen!).
Prata med er präst när det närmar sig så hittar ni kanske fler knep för att hålla nervositeten i schack tillsammans.
Jag har varit på ett bröllop där den ena stakade sig på löftena och fick börja om, det var ingen som tyckte det var det minsta konstigt. Det visar bara att man är tagen av stundens allvar och nervös därför att det faktiskt är något stort. Försök att undvika katastroftänkande, det är faktiskt inte hela världen om det inte blir perfekt!
