Överskuggade?

Tusen tack för grymt pepp! :D
Jag känner faktiskt att det på många sätt är bättre att ha sitt bröllop kvar,
det blir ju iaf vårat bröllop som upplevs sist av de 2, så färskast i minnet.. ;)
Dessutom som du säger, vi vinner ju en hel del med tanke på hur mycket tid och energi vi har att lägga på planerandet..
Ska försöka bara glädjas över att det finns så mycket kärlek istället, bröllop är ju helhärliga tillställningar! :)Åh, så härligt att de hade en såpass liten tillställning! :)
Ja, det hinner ju iaf sjunka undan lite, hade varit värre om det bara varit en månad eller så emellan.. :P

Vad jobbigt! Förstår precis hur du känner dig :(
Vi gifter oss 11 månader efter svägerskans och sambons brors bröllop, och detta har vi pratat om långt innan.
Det kändes bara som om dom och vissa andra i släkten tror att vi gifter oss bara för att DOM gör det.
Men absolut inte! Man gifter sig väl inte för att någon annan gör det? :)

Dock så har ni och vi EN fördel med detta att vara efter: Vi kan iakta alla felen och brister som gjordes under deras bröllop och göra det lite bättre ;)

Men samtidigt så har vi absolut inte samma stil. Dom kör på svart och vi kör på vitt,
det känns ju bra i alla fall:)

Ja, känns ju bara som att det faller tillbaka på de som skulle ens tro att man gifter sig för att någon annan gjort det, är ju helt absurt.. :P
Ja, nu när jag har smält det hela så ser jag nog faktiskt bara fördelar med det här, vi har allt det roliga kvar, och kan ta lärdom av deras misstag.. Dessutom kan man ju se till att göra allting unikt.. :)

Åh jag kommer att låta som värsta subban nu men jag stressade på min sambo för att vara FÖRST bland syskon och kusiner.  
Nu menar jag inte att vi stressade med frieri eller med att gifta oss för det vill vi verkligen ! göra.
Men som sagt vi ville vara först för att inte känna oss som copycats eller att "blivit inspirirerade".
Jag har nämligen på känn att en kusin kommer att gifta sig inom kort och jag vill verkligen inte vara nummer två.

Vill påpeka dock att vi har ett minibröllop med liten budget och inget direkt extravagant på nått sätt.

Det jag ville säga med det sista är att bara för att något är "jättestort" betyder inte det att det är bättre än något annat. Mycket planering där man kan fila på detaljerna kan göra det otroligt mycket mer mysigt.
Dessutom som någon annan påpekade har ni chansen att se deras missar och göra det mycket bättre.

Ah ok.

Jag kör den här grejen att vårt bröllop ska vara bättre än min fästmans kompis' bröllop som var i somras (tyvärr kunde inte vi komma) men har sett bilder...... Så vi slår det bara enbart med lokalen hahaha :p Men sen mina kompisar, ingen av dem vill gifta sig utan kan sträcka sig till att förlovning men sen..nej. Angår iofs inte mig men tjejerna kan fråga:"men ska ni inte gifta er någon gång?" varför kan inte de gifta sig då??? Men iaf jag blir först och det kommer vara fint och så förstklassigt det går ;) Dvs efter den ekonomi vi har.

Plus att proceduren med att, som min karl säger: lämna varuleverans för bebis, blir under smekmånaden så att barnet kommer under sommaren vilket jag vill. Mmm, jag planerar när barnet ska bli till så det kommer under juni-augusti. Jag lovar (!) jag är inte ett psykfall :) Bara en person som älskar att planera!!!

TheD, du satte bra ord på något som jag även upplever. Många förlovade - ingen gör nått åt det.
och de där med varuleverans (hahaha) är något jag är ute efter oxå, vi vill ha barn men jag vill vara gift först.

Usch tror att VI har bidragit till de där känslorna hos ett par andra i släkten.
Vi har planerat länge för giftermål i augusti i år. Närmaste släkten har vetat det sen länge.
Men en kusin hann meddela precis innan oss, att hon skulle gifta sig i juli.
Jättekul tycker vi som GÄRNA går på bröllop!

Dock har vi planerat som tokar, köpt in grejer, planerat och planerat. Sen har vi blivit gravida och fått ändra datumet till juni istället. (eftersom ett barn tänker komma i just augusti! )

Och nu när vi skickat ut våra hempysslade inbjudningar för ett par veckor sedan får vi veta att de ställer in sitt bröllop.
Inte för alltid, men ändå...
Jag bara GISSAR (men hoppas att det inte är så) att det är ryktena om vårt planerande som fått dem att få kalla fötter. De tänkte ha ett betydligt enklare bröllop och var kanske rädda för att jämföras.
HOPPAS att det inte är vi som ställt till det för dem!
Det var verkligen inte vår mening att komma och förstöra något!
Och vad gör väl det att våra bröllop skulle varit TOTALT olika. Det är ju bara kul! De skulle ha en grillfest som säkert blivit jättemysig och uppsluppen.
Och vår sittande middag kan ju bli hur stel som helst! :-/

Jag skulle för min del inte alls reagera så starkt om syskon eller nära vänner skulle gifta sig, för det gör ju folk typ hela tiden. Gifter sig alltså. Jag tycker det är skitskoj att gå på bröllop!

Det jag skulle reagera på vad om man valde samma lokal, samma mat, samma kläder och typ samma gästlista.

På vissa ställen finns kanske bara nån enstaka lokal som kan fungera, men man kan alltid ha annan mat, tårta och upplägg. Plus att man har väl egna vänner och den man gifter sig med bidrar väl med en egen släkt som inte andra paret har?

Så, fortsätt ni med er planering så blir er dag som ni vill ha den.

Min syster och hennes sambo har pratat löst om att gifta sig, men vill ha så olika bröllop att det är svårt att få ihop. Detta berättade hon när jag berättade att vi ska gifta oss. Hoppas verkligen att vårt bröllop och planeringen ska inspirera dem och göra dem mer sugna så att jag snart får gå på deras bröllop! Tänk iställt att det är kul med bröllop och härligt att man kan inspirera varandra, byta idéer och så. Kanske ni till och med kan ha nytta och nöje av varandra i planeringen? Kanskekan ni vända det till att bli något som förenar.

Min syster är fem år äldre och när min sambo friade var jag lite orolig hur hon skulle ta det eftersom jag vet att hon velat gifta sig länge men hade en sambo som tyckte att det var onödigt. En månad efter att vi förlovat oss förlovade de sig också (känns som om hennes lillasysters förlovning var droppen som fick bägaren att rinna över och hon friade till slut själv). Vi förlovade oss i sep 2009 och planerade inte bröllop förrän juli 2011 så jag sa att jag tyckte att de skulle gifta sig 2010 så blev det inte samma år vilket varken syrran eller jag ville men de slapp vänta till 2012 och jag kunde ta vara på alla erfarenheter från deras bröllop =) Jag och sambon var värdpar på deras bröllop och vi lärde oss mycket om saker som kan vara bra att tänka på till vårt eget. Det enda som var lite tråkigt var att syrran bad vår morfar att hålla ett litet tal under vigseln om hur man får ett äktenskap att hålla i 60 år (han och mormor firade 61 årig bröllopsdag häromdagen) vilket jag också hade tänkt göra. Men, men man kan ju inte alltid få som man vill.

Jag kan verkligen förstå att du känner dig besviken men försök också se alla fördelar med att de gifter sig först. Jag tror inte heller som jag inbillade mig förut att släkten jämför våra bröllop. De kommer vara ganska olika i det mesta förutom musiken eftersom vi bokat samma band =)

Härligt med så många svar, känns ganska fint att veta att jag inte är ensam om mina känslor..
Som faktiskt redan har vänt till enbart positiva känslor kring det här,
vi tänker fortfarande vänta till i jul med att berätta om vårat bröllop,
då vi vi nte vill "flytta något fokus" ifrån min systers stora dag.. 
Dessutom så känns det verkligen som att vi faktiskt bara har fördelar med att vara de som gifter sig efteråt.. :)

Haha :D

Igår satt jag och kollade på barnvagnar... Men eftersom jag hoppas på att bli gravid i höst så kan vi inhandla bebisgrejer under mellandagsrean/vinterrean ;)

Perfekt!

Jag och min syster är lite likadana!
Jag förlovade mig i juni 2009 och hon förlovad sig april (tror jag) 2010.
Ingen av oss har pratat om bröllop med den andre, förrän vi satt i bilden efter nyår.
Vi började småprata och hon slängde ur sig "Vi pratar om att gifta oss juli 2012" så det åren har vi bokat!
Saken var/är bara den att jag och min fästman bokade kyrka bara några dagar innan de bilresa och har bokat in 7 januari 2012. Fick en klump i halsen och försökte skratta bort det med "det kan nog bli svårt..."
Vi konstaterade att det är tillräckligt långt mellan bröllopen, jag i januari och hon i juni eller juli, men jag känner ändå att det kan vara lite jobbigt. Innerst inne hoppas jag att de ska vänta ett tag, antingen några månader eller kanske till och med ett år, men samtidigt måste de få gifta sig när de vill.
Hon vill gärna vara med och tycka och tänka när det gäller min planering, och då mest frågar hur vi ska ha råd oh att det är bäst att vänta tills jag är klar med mina studier (alltså ytterliggare ett år).
Vet inte om det är för att hon ville ha det året själv eller om hon "bara" vill hjälpa till...

Jag och min MB har varit förlovade i 5½ år. Vi planerade giftemål 2012 men funderade på om sommaren 2011 kanske skulle vara bättre. 2009 förlovade sig min bror och de skulle gifta sig sommaren 2010. Men... de ändrade sig och flyttade bröllopet till 2011, och då hade vi siktat in oss mer och mer på 2011 också. De bokade i juni och vi var sugna på augusti. Vi ville inte alls sno "deras" sommar och drog länge på om vi skulle satsa på 2011 eller om vi skulle vänta (enbart pga deras bröllop). Kom fram till att vi inte vill vänta. Kollade med kyrkan om den var ledig på "vår" dag. Det var den. Då ringde jag min bror och frågade om de skulle ha något emot om vi också gifter oss i sommar. Han blev jätteglad och tycker absolut att vi ska gifta oss i augusti. De hade dessutom redan två vänner som skulle gifta sig i juli och september, tror jag. Han lät faktiskt lite stolt att lillsyrran också ska gifta sig. Jag tror och hoppas att tjejen håller med honom om detta. Då bokade vi kyrkan definitivt.

Men våra bröllop blir väldigt olika. Deras borgligt, vår kyrkligt. Deras i en fin lokal i innerstan (sthlm), vår i förorten och fest i trädgården. Deras är bara närmsta familj bjuden på och massa vänner, vårt stora släkterna och en del vänner. Deras med sittande middag, vår med "lättare tilltugg" (vi har bröllopsmiddag med familjen dagen innan istället).
Så våra bröllop kommer bli väldigt olika och de enda som går på båda är våra föräldrar och syskon med familjer. Tror det kommer bli kanon! Ser verkligen fram emot hans bröllop också

Jag förstår att man kan känna sig lite snopen eftersom man har sånt fokus på sin egen planering, men jag tror att om man är riktigt stressad och avundsjuk och känner sig djupt förorättad av att nån annan "hinner före" eller ligger för nära så är det egentligen andra känslor som ligger till grund för det. Eg är det ju inte så konstigt att jämnråiga vänner och släktingar är i ungefär samma fas i livet som man själv är och enda skälet jag kan komma på till att inte ligga för nära är ju om man är "ivägen" för varandras gäster, t ex att släktingar som reser långt inte vill göra om samma vända samma sommar t ex eller nåt. Annars ser jag inte riktigt att det ska behöva vara ett problem - om man inte GÖR det till ett?

Vi gifte oss 5 veckor efter makens bror med fru - visserligen helt olika upplägg och bestämt efter dem. Men skulle vi ha behövt be om lov eller vänta? Vi kunde inte se det. Vi hade inga krav på dem, de behövde inte ha det på oss.

Men du TS, det är ju hela SJU månader emellan. Jag tror inte att din systers bröllop kommer att vara så fantastiskt storslaget att hela din släkt kommer att prata om det och drömma tillbaka till det så länge - din syster kanske men hon är ju bara en person (ok, två med hennes man ;) ).

Vi har planerat bröllop till maj i år, bestämde det först i januari och berättade för min bästa kompis som då inte hade några planer på att gifta sig. Sedan kommer hon och hennes kille på att de ska gifta sig i samband med yngsta sonens dop som de vill ha i vår, kollar kyrka , och det slutar med att det enda datumet som finns ledigt är helgen före mitt bröllop. Men vi ser det så här: vad mysigt att gå på deras bröllop och tänka att vårt eget bara är en vecka bort! Under vigseln kommer vi att kunna fundera på vad vår präst ska säga, under sångerna på vilka sånger vår solist ska sjunga, och under festen på vad vi ska "sno" och vad vi ska göra annorlunda. Jag säger som anne på grönkulla, det är inget problem om du inte gör det till ett. Se det positiva i att ni får ett "genrep" istället!

TS: jag tror inte att era gäster kommer jämföra bröllopen in i minsta detalj. Jag har två kusiner (dom är syskon) som gifte sig samma sommar, den ena i juni och den andra i augusti och det var enbart roligt att få gå på två bröllop samma sommar. Jag har inte hört att en enda gäst har jämfört bröllopen öht, inte en enda har jämfört!
De enda som jämför och "vill slå" varandra är brudparen, gästerna bryr sig inte utan ser det för vad det är - två bröllop,två olika brudpar med olika förutsättningar,viljor och prioriteringar.
Två olika brudpar-två olika bröllop helt enkelt.
Mina två kusiners bröllop var ganska lika men båda var roliga och det som jag som gäst minns är stämningen och känslorna -att man är glad och rörd för brudparets skull, inte exakt hur det var dukat,inte vilka blommor brudarna hade,inte hur (dyr) klänningen var, inte ringarna, inte vilken mat som serverades (nope, faktiskt inte, minns bara att det var gott men inte vad det var för mat)...jag minns bara att det var glatt och att man var glad att man fick vara med på bröllopet. Kort sagt TS: jag tror inte att ni behöver oroa er.Gästerna jämför inte, och skulle dom göra det så får dom väl göra det - men det viktigaste av allt för ER är ju att NI kommer minnas ert bröllop som ER bästa dag.