Min bror ligger på sjukhus

Förstår hur du känner dig...

Min mamma ligger på vårdhem och vi vet inte om hon kommer kunna vara med på bröllopet eller om hon ens lever då.
Vi valde att gifta oss ett halvår tidigare än det var tänkt från början, bara för att chansen skulle vara större att hon skulle klara av att komma och att hon faktiskt skulle finnas kvar...

Glädjen blandas med sorg och hopp.
Och man kan liksom inte unna sig att känna lycka på något sätt. Svårt att förklara för de som inte är i samma situation, men många kan ju säkert tänka sig in i det i alla fall... 

Hoppas han får komma hem snart så du får glädjas åt hans återhämtning också. 

Vilken tråkig nyhet! :(
Hoppas det inte är allvarligt oc hatt han blir bättre snart!
Vad synd att det krockade precis med inbjudningarna! det blir ju liksom ett glädjebesked samtidigt som en sorg..

Det är alltid skönt att få skriva av sig lite! Hoppas det löser sig för er allihop!
Tröstekram!

Min mormor dog samma dag som jag fyllde 20. Det var ju inte direkt det roligaste man kunde tänka sigmen jag kommer aldrig att glömma dödsdatumet om man säger så...
Först kändes allt så jävla hopplöst och värdelöst och skit osv osv osv men hon var en älskad person men hon hade inte velat att vi skulle ha ställt in födelsedagsfesten för att hon dog så jag valde att ändå ha mitt kalas. Det blev nog en av de bästa födelsedagsfester jag haft i hela mitt liv. För i sorgen var ju alla som kom väldigt måna om att ta vara på dagen och att man har varandra. 

Det jag vill ha sagt med min snyfthistoria är att livet följer inga mönster och oväntade saker händer men jag tror att om ni skulle ställa in ert bröllop som ni planerat för länge och många sett fram emot tror jag att flera skulle bli lite ledsna. Ibland när det är jobbiga situationer är det bra att ha något kul att se fram emot.  

Nej det blir inte aktuellt att ställa in bröllopet, inte alls så jag menade. Vår kärlek har ju inget att göra med hur min familj har det, och man kan aldrig värja sig från svårigheter. I vår familj har vi alltid levet efter uttrycket "väder, sjukdomar och olyckor kan man inte råda över". Vid eventuella dödsfall kanske jag och min blivande man skulle resonera annorlunda, men grejen nu är mest att jag tycker känslostormarna är hemska...

I lördags var jag upp över öronen lycklig över att ha bokat en underbar florist, i måndags var jag så ledsen att jag knappt kunde låta bli att gråta på jobbet. Då hade pappa nämligen berättat på söndagkvällen om att dagsformen var väldigt dålig. Nu är han bättre igen och som sagt, vi håller tummarna att han blir frisk till bröllopet eller åtminstone så pigg att han kan vara med.

The show must go on liksom...

Vet hur det känns, har ett liknande problem i familjen nu! =/