Min faster - skvallerbyttan
Det var meningen att vi skulle hålla alla våra bröllopsplaner hemliga ett tag till, förutom för våra föräldrar, men jag var tvungen att ringa min faster för att fråga henne något om lokalen de var i när de hade sin bröllopsfest. Så hemligheten kom ut, men jag bad henne uttryckligen att inte berätta för någon om det och det sa hon att hon absolut inte skulle göra. Ja, det har väl inte ens gått en vecka och nu vet hela släkten.
Jag är så himla ledsen och besviken. Dels för att hon har berövat mig på att få berätta nyheten själv och dels för att hon nu gett min släkt tid på sig att samla på sig saker att klaga över (min släkt är allt annat än sympatisk och klagar mer än gärna på allt och alla... och sen lite till). Dessutom är flera redan "sura" över att jag inte berättat någonting för dom utan att de fick höra det på andra vägar. Jag blir så trött!
Nu kommer åsikterna att hagla in och de kommer inte att sluta förrän iallafall ett år efter bröllopet har stått. Visst, jag kommer inte att ta åt mig, jag har några års vana av att låta sånt rinna av mig väldigt snabbt, men visst har man lite rätt att beklaga sig nu? 
Min faster och min farmor fungerar som djungeltrummor.... ååååh. Pappa är lite sur på sin syster men både han och mamma kramar lite på mig och säger att de vet precis hur det känns. Och de gör dom, för det var nämligen samma radarpar som släppte bomben om deras bröllop. Därför var jag extra noga med att hon skulle lova att inte säga något, för jag hade inget val mer än att fråga henne om just den saken. De kanske satsar på tre generationer i rad? Hattrick.
Skitfaster -.-''
mohaha! Nej, men allvarligt, det låter faktiskt bra. Då kanske hon lär sig att inte prata när hon blivit ombedd att låta bli...
Inte minst på längden.