En sten föll från mitt bröst...

Starkt av dig. Det är inte lätt att bryta kontakten. Men energitjuvar mår man inte bra av. Med tanke på hur du mår idag har du ju dessutom kvitto på att du gjorde rätt. Som sagt: starkt av dig!

vill bara säga att det var ett bra beslut av dig, bra gjort!

Underbart att höra, klart att det är hemskt att behöva säga upp kontakten med folk, men du kommer må så bra som du mår nu för all framtid, jag lovar! Modigt av dig, delar verkligen din glädje!

Bra! Jag tänkte just medan jag läste "var det här din bästa vän sa du?", så det var ju skönt att höra att hon inte är det längre!

Tack 

Aniara: Vi har hängt ihop sen 96 då hon började hjälpa mig med min häst efter att jag pulveriserat ett ben i foten.
Efter det så har vi haft häst tillsammans och hängt i samma kompisgäng. Vi har varit mer eller mindre som syskon. Mer syskon än vänner nästan.

Men jag har nästan hela tiden haft dåligt samvete för att innerst inne så har jag stört mig liiiite på hennes sätt.
Hon är ju så snäll och go för det mesta så jag har förlåtit och ursäktat och till och med försvarat henne när andra har stört sig på henne...
Men det har bara blivit värre och värre.
När hon flyttade tror jag att jag började få upp ögonen för hur hon faktiskt är.
Men det har tagit flera år ändå. Och nu var det liksom bara droppen.
Jag har känt dåligt samvete för att jag har tyckt att hon varit krånglig och för att jag har klagat över henne.

Men nu så känns det bara underbart och jag inser vilken black om foten hon har varit för mig  

Vilket jättebra steg och vad fint att det sker i samband med dina bröllopsplaner, du väljer  alltså aktivt att ägna dig åt de människor som berikar ditt liv och säger adjö till de som tar mer än de ger. Så bra!

Bra gjort av dig.. Jag har själv råkat ut för några sådana personer, som man trodde var vänner men som bara sög energin ur en.. Viljan att göra någonting överhuvudtaget och till och med ens självförtroende.

Det var rätt gjort av dig tycker jag. De personerna jag råkade ut för ställde till med ett helvete för mig efter att jag berättat att jag inte vill ha med dom att göra, men sen har dom kommit krypande tillbaka när dom känt sig ensamma. Men jag har blockerat dom helt ur mitt liv och jag har aldrig mått bättre.

Det svåraste är ju skuldkänslorna jag haft och som ni andra säkert känner igen er i (ni som haft liknande problem).
Tankarna om att "det kanske är JAG som är problemet... XX är ju faktiskt snäll, vad gör jag för fel?"

Jag mådde verkligen skit i går när jag tackade för mig, ångest och skuldkänslor hela dagen.
Tankar om "vad ska andra säga?" kom och gick.
Men dels kom en revloution i går kväll när jag och min M2B var ute och gick med hunden och jag pratade om henne och att jag valt bort henne nu. Och insikten om att hon nog har varit en sorts snuttefilt...
Vi har haft så fullt upp med husbygge och allt sånt nu så att vi har inte orkat tagit tag i nya vänskapsförbindelser och jag har ju alltid haft henne att falla tillbaka på liksom. EN vän i alla fall, så att säga...
Men insikten när jag pratade med sambon i går var att vi har många potentiella vänner som vi inte ens har tagit tag i. Dom finns där, vi har bara inte haft tid att bjuda hem dom eller umgås med dom utan vi har rullat på i gamla vanor och ovanor förutom husbygge och jobb.
Och nu har vi ju tid och plats för dom istället för att försöka bolla med hennes humörsvängningar hela tiden... 

Bra att du tog tag i detta TS!  Bra att du stod upp för dig själv!
Nu har ni tid för andra (och bättre!) människor i ert liv

Vad duktig du är!
Jag har varit feg i måånga år, men tillslut lyckades jag också bryta med min barndomsvän.
Jag tänker än idag, två år senare, hur bra jag mår utan henne..
Man känner när man gjort rätt, och det verkar även du ha gjort.  :)