Är det orimligt av mig att inte vilja gå på barnkalas dagen efter bröllopet?

Jag tror inte min blivande svåger räknar med att vi kommer, däremot tycker absolut min blivande man att vi ska gå. Eller han tänker i alla fall göra det har han deklarerat. Och jag hade snarare sett framför mig att vi får ägna den dagen bara åt varandra...

Vad skönt att det inte bara är jag som resonerar så då :)

 Igår fick jag höra att jag var egoistisk och bara tänkte på mig själv om jag ville att vi skulle få ha den dagen för oss själva. "Vi kan ju ha vilken annan dag som helst för oss själva" säger han. Och det har han väl på sätt och vis rätt i, men vilken annan dag som helst är ju inte vår första dag som man och hustru. Jag känner att jag gärna vill landa lite efter bröllopet,även om vi har ett litet bröllop, hellre än att springa på barnkalas det första jag gör.
Jag tycker att jag väldigt sällan är egoistisk i mina handlingar, vilket jag också påpekade för honom och som han höll med om- så varför kan jag då inte få vara lite egoistisk för en gångs skull, när det gäller vårt bröllop- och få tänka lite på mig själv den här gången?

Är elt säker på att min svåger förstår fullkomligt, och det är nog precis så som du skriver, att min blivande man känner att han inte vill försumma syskonbarnet. Försökte förklara hur jag känner igår, men han håller inte med mig. Han tycker att det är en dag som alla andra och det finns inget att diskutera, han SKA gå på kalaset oavsett om jag följer med eller inte.

Vi har båda två varit gifta innan, kanske är det därför min man inte känner att det är så särskilt speciellt denna gång, och inte har något emot att gå på barnkalas dagen efter... För mig är det dock ändå väldigt speciellt- visst vi har båda gjort det här med bröllop förut, men det är ändå första gången vi gifter oss med varandra! Bara för att vi har båda varit gifta förut så gör väl inte det automatiskt vår första dag tillsammans som man och hustru mindre viktig? Vi ska heller inte ha en stor fest efteråt, utan vi har bara bjudit vår närmsta familj och vänner o bjuder på bubbel & snittar och tårta efteråt- så det blir ju inte världens hålligång. Men jag skulle ändå vilja ha dagen efter med bara honom, det är den enda dagen i samband med bröllopet vi kommer få ha ensamma, sen på måndag är det ju jobb i vanlig ordning som gäller. Kan inte låta bli att känna mig lite ledsen, men samtidigt lite självisk eftersom det då går ut över hans brorson.

Det är skönt att det inte bara är jag som resonerar som jag gör, och att ni inte tycker jag är helt orimlig, och gör att jag känner att jag borde stå på mig lite i den här frågan. Min blivande vill gärna att vi bara stryker ett streck över det och inte pratar om det mer och gör på hans sätt- och så är allt som vanligt igen... medans jag inte fungerar på samma sätt.

Tyvärr bor inte hans bror med familj på samma ort som vi gör, så att svänga förbi en annan dag för att fira hans brorson är inte helt enkelt.

Jag tycker precis så!

men det känns ju inte jätteroligt heller att bli lämnad ensam hemma för att han ska gå på kalaset.

Nu har jag försökt ta upp det med honom igen, och jag är tydligen löjlig och barnslig som tar upp hans tid med denna fråga. "Väx upp" får jag höra. Blir så trött på att behöva känna mig helt överkörd. Bara för att det inte är viktigt för honom så betyder det ju inte att det inte är viktigt för mig, men han förstår inte det. Han säger att om jag väntar så kommer jag inse hur barnslig jag är...

Blir absolut inte arg, tar tacksamt emot alla åsikter som kan hjälpa mig få perspektiv på frågan :)

Jag visste inte om när han fyllde år när vi planerade bröllopet (har inte träffat dem så många gånger och det har inte kommit på tal) jag tar för givet att min man visste om att han fyller år i krokarna kring vårt bröllop, men ingen av oss visste ju att de tänkte lägga födelsedagskalaset på söndagen efter vårt bröllop.

Och ja, de kommer ju på vårt bröllop så jag förstår din poäng

Det har jag gjort!! :)

Jag tror att han också börjar förstå att det kanske inte är en skitbra idé att gå på kalas dagen efter bröllopet. Han säger i alla fall att han förstår hur jag känner och att vi får prata om det och komma fram till en bra lösning, vilket känns bra.