När sätta O.s.a inför bröllop?

Vi skickar ut inbjudningarna idag - här lackas det för fullt!
Det är tre månader kvar till vigseln; OSA-datum har vi satt till två månader före densamma. Det känns lite för långt egentligen, men liksom Aleta vill vi kunna bjuda in andra som nu står på reservlistan.
Om en månad tar vi nästa inbjudningsvåg med OSA-dag kanske tre veckor efter det; om det blir några platser kvar att fylla får några finna sig i att bli inbjudna först cirka fem, sex veckor i förväg.

Det ÄR ganska lång tid innan, om än förståeligt ur ert (och de flesta bröllopsarrangörers) perspektiv. En lösning kanske kan vara att ni ger extra betänketid om det finns några som ber om det -- kanske har någon som ni verkligen vill ska komma behjärtansvärda skäl såsom att semestrarna på jobbet bestäms först ett par veckor efter ert OSA-datum etc.

Lite off topic och ur gästperspektivet – men i alla fall ett relaterat i-landsproblem:
Vi blev nyligen bjudna på 30-årsskiva hos en väninna/kollega till M2B. Hon hade noterat på Facebook att M2B är relativt upptagen/uppbokad, och varskodde därför i mycket god tid hur hon ska fira sin 30-årsdag och bjöd in oss informellt. Vi tackade glatt ja med vändande mail, trots att det var mer än tre månader kvar, eftersom vi inte var inbokade det datumet.
Som jag förstått det har M2B:s väninna (som jag inte känner, utan bara träffat som hastigast en gång) tänkt sig en bjudning i parets egen lägenhet för att fira sin födelsedag, strax innan de får sitt första barn. Så det kanske är lite för att markera den övergången också.

Veckan därpå fick jag ett ”håll datumet”-mail om bröllop, givetvis samma dag som 30-årsfesten. Det är en av mina vänner som gifter sig, och det känns som att en väns bröllop går före en relativt informell födelsedagsfest (fast det är ju lätt för mig att säga, som inte ens är bekant med födelsedagsbarnet.)
Det blir det första ”normala” bröllopet med en god vän inblandad som jag är bjuden på på evigheter, dessutom i min hemstad Stockholm. Det blir även ett mycket lämpligt ”studiebesök”, eftersom det är bara tre veckor före vårt eget bröllop – och de ska nog ha samma typ av upplägg som vi vad gäller festen, i en liknande lokal.

Så jag tycker att vi absolut bör tacka nej till hemma hos-födelsedagsfirandet (som vi alltså redan tackat ja till) så att vi kan gå på bröllopsfesten – och M2B tror att han kommer att sjunka genom jorden.
Det är givetvis oartigt att prioritera en festligare inbjudan som dykt upp. Men kommunikationen hittills har varit synnerligen informell, och födelsedagsbarnet får så gott varsel (2,5 månader) att det knappast blir ett problem för hennes planering. Istället får vi bjuda henne och hennes sambo på en trevlig middag i min trädgård eller något sådant, så att vi visar att vi gärna vill umgås med dem.

En kompromiss vore givetvis att vi går på min väns och hans sambos vigselceremoni, och på kvällen fortsätter till 30-årskalaset – men det blir också lite konstigt. Jag föreslog även att jag och M2B delar på oss och går på respektive väns fest, men den idén gillar han inte.
Så vi kommer nog dessvärre att välja det oartiga spåret – extra trist eftersom födelsedagsbarnet och hennes man tyvärr inte riktigt ryms på vår bröllopsfest heller, om vi inte får en hel del återbud... Det hade annars varit en bra lösning.

Ja, det är knepigt med inbjudningar, särskilt när det gäller vänner båda i ett par har olika lojaliteter till!
Det var förstås dumt av oss att tacka ja så långt i förväg, och när jag efteråt insåg att 30-årsfesten blir en vanlig ”hemma i lägenheten”-fest (troligen inte med sittning/middag) tyckte jag att det var lite väl ambitiöst att bjuda in oss så långt i förväg.
Bröllopsfester är ju i regel större arrangemang, där det är mer rimligt med långa ledtider – Ribbings råd om att alltid skicka ut en inbjudan max två månader i förväg funkar tyvärr inte i moderna tider, tycker jag.
Som arrangör kanske man ändå ska tänka på att det blir stressande med tidiga OSA-datum, även om de kan kännas/vara nödvändiga för ens planering.

>hon skulle ju lika gärna kunna planera ett hemligt bröllop t ex.
>Det är ganska vanligt att det blir bröllopsöverraskning när det fylls jämnt.
Hm, det kan du ha rätt i på ett allmänt plan, dock inte i detta fall (födelsedagsbarnet och hennes man hade tydligen ett mycket litet bröllop för några år sedan, som M2B inte var bjuden till).

Vill verkligen avråda alla som läser detta från att arrangera fester med hemliga bröllop – en sak att man gifter sig i smyg på tu man hand, men det är inte särskilt schysst mot gäster som tror sig vara bjudna till en vanlig födelsedagsfest...

Ja, precis, ungefär så. Hela grejen med bröllop är så speciell. Man (jag) tänker t ex helt annorlunda när man (jag) köper en bröllopspresent än födelsedagspresenter, till exempel, och har en helt annan typ av förväntan som även den liksom ingår – i uppladdningen – till festen. En viss nära väns bröllop hamnar man på ”once in a lifetime”; en födelsedagsfest är något som kan inträffa flera gånger och som man inte glädjer sig åt lika mycket i lika god tid i förväg som man gör till bröllop.
Fast det är klart att det kan tänkas att det blir väldigt fin och romantisk stämning även på ett överaskningsbröllop, och det är förstås det viktigaste. Vore kul att höra från er som har erfarenheter, inte minst som gäster!
Har själv aldrig råkat ut för att hamna på överraskningsbröllop, men jag tycker att man får läsa om sådana inte minst här på BT där gäster blivit besvikna på olika sätt, särskilt om de valt bort att komma för att de varit en smula krassliga (men ej smittsamma) för att det ”bara” var en födelsedagsfest. Kanske har någon lättare att byta bort ett arbetspass med hänvisning till ett bröllop än till en väns födelsedag, och så vidare.
Min motfråga är: Varför vill man dölja att en fest är för att fira en vigsel? Vill man att det ska vara avslappnat/intimt/icke-formellt/opretentiöst går det väl att få till på massor av olika sätt, och överraskningsmoment kan man ju få in ändå. Men jag antar att det är ett skönt sätt att slippa tusen frågor, kommentarer och synpunkter i förväg – det kan jag i och för sig mycket väl förstå!

Förstår hur ni resonerar, och har ni många som vill vara med och bestämma är det förstås begripligt om ni föredrar att hålla allt för er själva!
Tänk ändå på om det verkligen måste vara en överraskning för gästerna att det är en bröllopsfest de är bjudna till, bara för att ni vill planera festen i fred.
Visst har du rätt i att man prioriterar vänners jämna födelsedagar framför mycket annat, men jag skulle nog exempelvis inte ta med min kamera till en födelsedagsfest men alltid till ett bröllop. Kanske har ni några vänner som planerar att hålla födelsedagstal – skriv på inbjudningarna att ni inte vill ha några tal alls, så att de inte förberett något i onödan, etc.
Fast ni kanske har vänner som gillar att bli lite lurade! Det vet ni såklart bättre själva.

Vi fyller också jämnt (40) cirka ett halvår före respektive efter bröllopet, och det är skönt att hålla isär födelsedagsfirandet från bröllopsfirandet – liksom det blir skönt att i framtiden ha årsdagar som inte sammanfaller med födelsedagar. Vi vill ha maximalt antal firar-dagar!
Men jag förstår i och för sig idén med att slå ihop allt till samma fest, inte minst av besparingsskäl.

Låter mycket fint med mörkrött och guld, det ska vi ockå ha med lite på vårt bröllop! (Endast lite, för att näbb-flickorna och deras föräldrar t ex hellre ville ha gräddvita klänningar än de mörkröda jag hade föreslagit – inte så konstigt eftersom det är en juni-vigsel och de är nog lite mer traditionella än jag...)

Sorry, TS -- detta inlägg blev väldigt OT!

Ännu ett OT-inlägg om överraskningsfester, nu när vi börjat...

Håller med prinsessanochgrodan. Jag frågade M2B ifall han hade hört om några erfarenheter av överraskningsbröllop, och det hade han – om än bara ett enda.

Det var hans faster och hans kusiner, som blev bjudna på ”dop” på Gotland. Dopet visade sig även vara ett bröllop. Kusinerna hade åkt dit och kände sig lite lurade – eftersom de hade velat köpa bröllopspresent, klä sig annorlunda etc, men de tyckte ändå att det hade varit helt OK och ett fint bröllop.

Fastern, däremot, hade blivit riktigt, riktigt sur. Hon hade tackat nej till dopet, som hon inte tyckte att hon orkade/kunde/hann åka till (från Stockholm). Men ett bröllop hade hon alla gånger farit till.
Hon kände sig snuvad på att bli bjuden på ett bröllop, och uppfattade det som en snudd på fientlig handling från denna gren av släkten (på hennes f d mans sida; tror inte han var där). Hon anade att det hela helt enkelt var ett sätt att hålla nere antalet gäster och få exempelvis sådana som hon att inte komma – vilket hon tyckte var fräckt, eftersom de som gifte sig hade varit bjudna på många av hennes familjs fester.

Nu var det kanske inte alls så de resonerade, och denna faster är en dam med skinn på näsan och många åsikter. Tydligen blev detta ändå någon hon surade över i flera år efteråt..!

Min M2B hälsar att han personligen skulle känna sig snuvad på att ordna en svensexa om han blev bjuden på en väns födelsedagsfest som visade sig vara även ett bröllop, och att han skulle ordna en riktigt nedrig svensexa i efterhand istället. (Han brukar annars ordna kul och relativt snälla svensexor...)

Så om ni har släktingar och vänner med synpunkter på allt möjligt så kommer de säkert att ha det även på att ni valt att ha ett överraskningsbröllop, även om det kommer först efteråt... Bara ni är beredda på detta, så..!
Tänk också på hur ni gör om ni får nejtack från vänner som ni anar skulle komma om de visste att det gällde ett bröllop. De kanske istället tackar ja till någons bröllop samma dag – jag skulle i alla fall prioritera en ganska nära väns bröllop framför en närmare väns 30-/40-årsfest, om inbjudningarna kom samtidigt.

Håller med – det blev väldigt OT, sorry!