Måste vi bjuda prästens make???

Vi har bjudit våra tre (!) präster och en av dem är dessutom gift, så det blir fyra platser bara där. Men två av prästerna är goda vänner till M2B och hans familj, så vi hoppas verkligen att åtminstone de kommer.
Den tredje prästen är god bekant med M2B’s föräldrar och en av våra gäster men hans fru känner vi inte alls så vi tippar på att hon inte har så stor lust att komma utan att den platsen blir ledig för någon av vännerna på reservlistan.
Att bjuda prästen tycker vi också hör till, och är en av de saker som särskiljer en bröllopsfest från en vanlig fest. Däremot tycker jag inte att man ska göra det ”bara för att man ska” utan just i de fallen då det finns en personlig relation (eller om man har obegränsat med platser...). En präst som gör sig besväret att resa 20 mil tycker jag nog att man får bjuda, och då såklart även hans respektive.

Jodå, det är tre präster som förrättar vigseln tillsammans, eller rättare sagt är en av dem biskop. Ingen är med enbart som åskådare/vän till familjen i kyrkan.
Jag vet inte om alla tre kallas ”vigselförrättare” eller om det bara är en av dem som har den juridiska termen – men det är en katolsk-ekumenisk vigsel, med en svenskkyrklig medcelebrant, så det blir liksom ”extra allt”.
Vi ska ha en diakon och eventuellt några ministranter (≈korgossar) med också, men de får tyvärr inte plats på festen...

Vi behöver avstå från en person om vi bjuder prästen, två personer om vi även bjuder mannen. 

 Vi har inte en personlig relation till prästen, trots att hon reser 16 mil. Det är en bekant till en bekant. 
Den kyrka vi ska gifta oss i ligger långt ute på landet och har ingen präst knuten till sig då det egentligen är en museikyrka som inte hör till Svenska Kyrkan.

Så nästan oavsett vilken präst vi skulle anlita för vår vigsel, skulle denne få resa flertalet mil.

Tack för bra svar!

Det lutar åt att vi kommer att bjuda prästen, men inte hennes make.  

 

Jag har inget problem med att folk inte lyder råd de får på Bröllopstorget, även om de som i detta fall både är sunda och följer god etikett. Vi är väl här inte bara för att få svar på frågor och råd, utan även med att bolla idéer och lufta tankar – eller kanske bara skriva av sig? Ibland tror man att man inte riktigt vet hur man ska göra och ber om råd; sedan inser man att nog hade en mer bestämd idé än man själv var medveten om. Då vet man i alla fall att man kanske avviker från praxis (eller vad det nu är)...