HBT-vänligt bemötande från den annars så hetero bröllopsbranschen?

Jag måste inflika att jag faktiskt tror att JUST i "branschen" är man trots allt rätt van att möta homosexuella. Iallafall har då jag som florist lärt känna många fler bögar och lesbiska i det yrket än vad jag exempelvis-åtminstone veterligen-träffade när jag exempelvis arbetat inomlångvården. Det är av någon anledning överrepresenterat med särskilt homosexuella män just i blomster-/frisör-/design-/make up-branscherna, hur fördomsfullt det än kan låta.
Så i min lilla värld av blommor vore det inget underligt eller ovanligt alls med par av samma kön.
DÄREMOT skulle jag säkert som de flesta andra kunna uttrycka mig i termerna av "vad ska din make ha på sig då?" helt enkelt för att det trots allt är-och lär förbli det allra vanligaste och alltså normen. Det må vara trist för den som då ständigt avviker från denna norm, men jag tror det är fallet för vilken minoritet som helst.

Jag är inte alls förvånad att det är så här. Jag menar, vi har inte ens kommit förbi att man tror att om en man och en kvinna står på ett kontor så är den äldre mannen chefen. Inte den unga kvinnan.

Angående landsbygd, så är det nog generellt lättare att få vara mer annorlunda på precis vilket vis som hels på större-mer anonyma orter. Mest kanske för att folk faktiskt inte har så mycket plats för digatt de ids bry sig. Det finns dessutom alltid någon anan  som sticker ut mer.

Jag har dock en positiv berättelse från en småstad i Sverige. Där har min farbror och hans make levt under samma tak-helt öppet, i alla år. En läkare och en lärare. Båda mycket omtyckta och vad jag förstår har det gått alldeles utmärkt. De är båda närmare 70 idag, så när de flyttade ihop för så länge sedan, var det nog inte så vanligt.

När jag och min fästmö var inne i guldaffären och tittade på vigselringar tillsammans så fattade expediten inte att vi var tillsammans. Först när vi skulle göra beställningen och jag sa att vi ville ha två sådana ringar så hajade hon till. TVÅ? Sa hon förvånat... men det tog inte många sekunder för henne då till poletten ramlade ner. Och sedan var det inget problem, utan hon betedde sig normalt, var väldigt hjälpsam och trevlig... :o)
Det är mest så jag uppfattat det allmänt. Folk förutsätter att jag skall gifta mig med en kille men när de sen hajjar att det faktiskt är en tjej så är det ändå inget problem! :o)

För oss har det inte varit några "problem" längst vägen. Vi har t ex kollat på klänningar tillsammans och ibland sagt att vi ska gifta oss och ibland att vi ska gifta oss med varandra. Det har inte varit några konstiga bemötanden.

Däremot är det absolut som några skriver här ovanför, att alla utgår från att jag ska gifta mig med en kille. Och att 99,9% av all inspiration och all information i tidningar och på nätet är hetero. Och det kan bli lite tröttsamt. Fast. Jag fattar att det är så, eftersom det fortfarande är vanligast i samhället, men det stör mig, eftersom det även är rätt frekvent att folk lever utanför heteroskapet. Men som min flickvän just påpekade, så är det likadant med högerhänthet. Alla utgår från att folk är högerhänta och när någon då poängterar att den är vänsterhänt så är det ingen stor grej. (japp, hon är vänsterhänt...)

Poängen är väl, tycker jag, att det ens ska behöva poängteras. Att normen är så stark att det behövs påpekas när någon avviker.

Det är rätt dubbelt för mig. Jag är slits emellan att vara glad att jag inte stöter på några konstiga bemötanden och att samtidigt bli förbannad och ledsen över att jag ens behöver vara tacksam. Jag gick ju inte omkring och var tacksam när jag var ihop med en kille... Å andra sidan är jag inte heller tacksam nu, över att jag är högerhänt. Så... Jag vet inte... 

Nåväl, tillbaka till frågan.
Vi har, båda två, bara blivit väl omhändertagna och trevligt bemötta hos guldsmeden (Guldkedjespecialisten i Gallerian i STHLM), i bröllopsbutiker (Lilly, Garamaj, Bröllopskällan m fl), vigselförrättaren, värdshuset där vi ska ha bröllopet, blomsteraffären. Vi har inte stött på något konstigt någonstans. Vilket är det jag önskar för alla brudpar, oavsett läggning.  (Och japp, vi bor i Stockholm)

Jag lade upp en inspirationstråd häromdagen, apropå bristen av denna... men jag missade visst att lägga in länken då. Nu är den tillagd. Och jag lägger den här också, för säkerhets skull  
...många bäckar små, gör en homobröllops-å. 

Tjipp å hej.  

Haha, underbart!

Tack för ett inspirerande inlägg, Hon sa ja!

Och i QX Majnummer är det bröllopsspecial! :o)
Där ställde jag lite halvt motvilligt upp på intervju och fotografering tillssammans med min fästmö, för att hon tyckte det skulle vara roligt och för att jag själv vill se fler samkönade par som ska gifta sig! :oD
http://www.qx.se/17437/brollop-karlek--resor-rugby-for-bogar-och-ola-rapace-som-bog-i-qx-maj

Bra tänkt! Oavsett hur pepp en är på att exponera sig, så är det ju svårt att klaga om en inte själv bidrar till "homo-bröllops-banken" därute. Funderar på att starta en homobröllopsblogg av samma anledning. Men vi får se om det orkas med. Kanske kan vara kul efter bröllopet. Vi kan gå ihop allihopa och bidra med tips och erfarenheter, kanske!? Som ett post-bröllops-projekt... 

Min guldsmed frågade om min partner var kille eller tjej utan att jag hade antytt det ena eller andra. Hon hade alltså för vana att fråga. (Jag bor i sthlm men guldsmeden var i Göteborg)

När det gäller kostymen vill jag bara påpeka att det ju är samma läge för alla där. Jag tycker det snarare är så att tjejer över lag förväntas vilja var "prinsessa" för en dag, men det är ju inte säkert du vill ha klänning bara för att du är hetero? Tycker bröllopsbranchen är stereotyp helt enkelt.( Har exempelvis mött expiditer som talar om för mig att det där passar inte din kropp du ser större ut i den o.s.v. De liksom förutsätter att jag har komplex för min kropp och vill se så smal ut som möjligt för att känna mig fin. Irriterande. Lika tröttsamt är det att läsa i tidningarna om hur man "måste" börja med ansiktsbehandlingar tre månader innan den stora dagen eftersom jag "vill väl visa mig från min allra bästa sida". Blä för sånt. Kan man inte bara få duga som man är?)

I media tycker jag det blir för lite homoinspiration även om det oftast finns något litet i varje nummer av vissa tidningar. Det är fortfarande för lite!  Framför allt tycker jag de behöver bli mer varierade över huvud taget. Varför inte vis en kille och en tjej i två kostymer, ett oretucherat gaypar o.s.v. Man blir verkligen less på stereotyper och perfektion. Allra helst önskar jag att de kunde framhäva lite annan inställning till bröllop istället för "allt måste bli perfekt!!!". Lite avslappnat och lactho istället liksom. 

Jag hoppas dock att det håller på att förändras och att branchen är mer öppen för alla varianter oavsett läggning, stil och personlighet o.s.v.

Som fotograf skulle jag ÄLSKA att få fota ett HBT-bröllop!

(skjut inte mig nu BT, jag sade f-ordet men inte i annat avseende än att utrrycka en personlig åsikt!)

Fast med bas i Italien a k a Vatikanens bakgård / Katolikernas Mecka, never gonna happen misstänker jag  
Kärlek är kärlek, och jag hoppas att en bransch som lever på andra människors kärlek inte har allt för många fördomar, och har de det, så borde de komma över sig själva omedelbart! 

Vår vigselförättar fågade om vi gjorde det för att göra ett statemant. Saken är att vi gifte oss i en bowlinghall så jag trodde han menade det och svarade utefrån de. Men när det gick upp för mig att statemantet han frågade om var att vi var två kvinnor. Kunde jag bara svara: -Vi har varit ett par i över 5 år, vi har hus tillsammans och vill bilda familj, att gifta oss var enbart ett naturligt steg.

Förutom det har det nog inte varigt något speciellt, dom flesta har fattat direkt att vi ska gifta oss med varandra och endel fått tankestopp, stirrat en stund för att sedan utbrista VAD ROLIGT!! Lite för gällt *s*

Jävla puckade vigselförättare då!  Jag hade bytt direkt, och han/hon hade fått en anmälan till sin chef. Tyvärr är jag en sån som kommer på alla giftiga dräpande bra svar först dagen efter. 
Det är ju sånt här man är rädd för.
Tur att övervägande delen av svaren här är positiva i alla fall, och att ni trots detta fick fina bröllopsminnen!Håller helt och hållet med dig!  Alla tjejer är inte princesstokiga, det är tråkigt att bröllopsbranschen utgår från det.
Men å andra sidan är det just den drömmen de livnär sig på, för om färre drömde princessdrömmen skulle de inte få lika mycket betalt för sin klänningar/bordsdekorationer/inbjudningskort/krims-krams-och-rysch-pysch.

Vi gifte oss för ett år sedan. Hade ingen konstigheter alls på vägen. Klart att dom som säljer bröllopsklänningar blir glada dom tänker kankse får vi sälja två. Samma gäller med smink och ringen.
Vi körde prinsessgrejen rakt igen.
Och Nina på Lillys är supergullig :)! Vi hade en fantastisk präst!

Men tyvärr är det ju för få som gifter sig för att det ska bli några varianter på homobröllop. Det blev ju ingen rusning till kyrkan heller.
Det är ju en säljande bransch såklart alla är glada över potentiella kunder.

Nu läser jag det här lite sent, men vill gärna kommentera det här med kläder. När jag skulle gifta mig med min man, hade jag fått för mig att jag skulle ha kavaj och byxor/kostym istället för klänning. Jag ville ha kraglös kavaj som var väldigt modernt då (1993) med stor bluskrage utanpå. Hittade precis vad jag sökte på HM, men inte byxor. När jag frågade en expedit om hjälp och hon undrade vad jag skulle göra och jag berättade det, ville hon visa mig lklänningar istället - nej, jag vill ha det så här! Hon tyckte nog att jag var jättekonstig; hela hennes kroppsspråk och attityd visade på det. Verkligen skönt om det har ändrats!

Hej TS.

gissar att heteronormen är norm just för att hetero är fler i %.

Är anställd inom sv ky som kyrkväktare, har alltså ingen vigningstjänst eller teologisk bakgrund, jobbat många år...

Vår uppgift är att serva de som kommer till oss. Tycker ibland att media blåser upp bilden om hur efterblivna Svky är, visst finns det bakåtsträvare som tyvärr hörs och får lite väl mkt utrymme i förhållande till hur få de faktiskt är.

Jobbar i landsorten i en liten håla, finns några HBTQpar som "alltid" har funnits här, de har redan ingått partnerskap innan vigelordningen ändrades.

Jag vill påpeka att jag är här som privatperson och svaren är min personliga åsikt om hur läget är:

Kan säga att 90% av oss som jobbar tycker inte att det är en big deal med HBTQ personer, Kärlek är kärlek. (vigslar) Föräldrar är föräldrar.(dopfamiljer) Sorg är sorg (begravningar), oavsett kön...

8% är ovana och kan fråga "fel" (heteronormativa) frågor av misstag. Vi försöker lära dem hur man beter sig

(sista 2% hoppas jag att de tas under upptuktning, snarast. Man får skämmas, de känns som en black om foten, ärligt, ungefär som släktens svarta får...)

så jag hoppas verkligen att ni träffar på någon av de första 90%, i annat fall beklagar jag djupt Annars, kräv att få byta.

 

Väntar fortfarande på vår första HBTQvigsel så jag tänkte passa på o fråga:

Saker att tänka på som har dykt upp hos mig: Vi har bara 1 brudkrona, hur löser man detta? Alltså, vi kan låna in från grannförsamlingen men de är inte likadana. Är det ett problem?

Traditionellt så placeras släkt o vänner i kyrkan: Tjejen vä o killen hö. Det är gamla traditioner. Bör man fråga paret om de vill ha sin släkt på "sin" sida? Alltså, så måste jag som ståri dörren få veta i förväg vem som går till hö/vä. Eftersom gästerna ibland frågar om vilken sida som gäller. Så man slipper svara "vet inte - spelar ingen roll- vart ni vill utom i mitt knä..."

 

 

Hej!
Jag och min tjej hittade två fina klänningar hos www.bridaloutlet.se vid Ropsten/Stockholm.  
Genomgående mycket bra bemötande. Avspänd atmosfär  i butiken. Vänligt o profsig personal. Rekomenderas för alla! 

Ja,och det där med att man får den mindre ringen på köpet förutsätter dessutom att kvinnan i det heterosexuella ska vara mindre också ,vilket inte ställer hos mig och min fästman,jag är både längre och större än honom (jag är dock bi). Dessutom  tycker jag att Bröllopstorget kan sluta ha en "partnerskapssida" , numera har vi en könsneutral äktenskapsbalk här i Sverige ,så kallade det bara bröllopssida istället! 

Och det är sällan man ser ett skyltfönster i en bröllopsbutik med två skyltdockor som föreställer ett samkönat par.  Det skulle jag satsa på om jag ägde en bröllopsbutik,för man måste se till ALLA kunder.