• AndLisa

    Ställa in bröllopet?

    Hej!
    Jag är tillsammans med världens bästa kille som jag verkligen älskar, problemet är att jag inte vet om jag är kär i honom längre eller om vårt förhållande har förvandlats lite mer åt vänskap.
    Livet går på rutin och vi har varit uppslukade med att planera bröllopet som är i sommar, vi har bokat kyrka, lokal, catering, servitriser, köpt kläder...ja, allt är planerat och klart. Save-the-date korten skickades ut i oktober förra året.

    När jag var på en konferensresa med jobbet för några veckor sedan träffade jag en kille som jag flirtade lite med, helt oskyldigt förstås för jag skulle aldrig vara otrogen, men jag kände då att jag verkligen ville att något skulle hända. Det fick mig att stanna upp och fundera på hur vi lever idag. Ska man vara sugen på att flirta med andra killar egentligen?
    Var ute med mina kompisar i fredags och mötte upp en jobbarkompis för att åka på efterfest, det visade sig bara bli jag och han, inget hände såklart men det var samma sak där, jag ville väldigt gärna och ville inte alls åka hem sen.

    Nu funderar jag på om det bara är lite kalla fötter innan bröllopet eller om det faktiskt är så att vi har växt ifrån varandra? Känner pressen att bestämma mig eftersom inbjudningarna ligger redo att skickas ut...vet varken ut eller in.

    Någon som har varit med om det förut?

  • Svar på tråden Ställa in bröllopet?
  • AndLisa

    Det är precis dessa tankar jag brottas med. Antingen är det bara kalla fötter och om jag då väljer att avsluta förhållandet kommer jag att ångra mig bittert. Är det inte bara kalla fötter är det oerhört orättvist mot honom att jag gifter mig med honom...men jag känner somsagt tidspressen, vi ska skicka ut inbjudningskorten typ igår och jag vet inte om jag kan bestämma mig så fort.


    Jag tänker att det ju kan vara så att det är spännande att bli "sedd", att någon annan än ens respektive uppmärksammar mig. Om så är fallet så kommer jag ju definitivt att ångra mig om jag gör slut och nyhetens behag försvinner.
    Men å andra sidan förtjänar han någon som är kär i honom. Jag tror dessutom inte att han är kär i mig heller, utan älskar mig på ett djupare sätt, men på ett mer icke-romantiskt sätt.

  • AndLisa

    Precis som ni säger är inget förhållande en dans på rosor, det har inte vårat varit heller. Vi hade en kris för några år sedan men tog oss igenom den. Det jag menade med att det har gått på rutin är att jag inte har känt efter på länge hur jag egentligen känner.
    Jag vet ju att man kan attraheras av andra, det är ju helt naturligt men varje gång det har hänt innan har jag funderat på: Vill jag göra slut med min kille och ändå inte få den andra killen jag flirtar med? Mitt svar till mig själv har alltid varit nej, jag vill ha kvar honom hos mig eftersom jag älskar honom och det gör ont bara att tänka på att vara utan honom.
    När jag ställer mig själv den frågan nu känner jag bara att jag skulle känna en enorm saknad och att jag självklart skulle vara ledsen, men det gör inte ont vid tanken på att vara utan honom.

    Nej, vi har inte pratat om det men nu när jag har stannat upp och börjat fundera kan jag se en skillnad i hans beteende. Han myser mer sällan med mig, vill inte pussas, ligger gärna för sig själv på andra sidan soffan och vi pratar inte lika mycket med varandra. När jag tänker tillbaka så har dt nog varit så det senaste halvåret för oss båda.

    Jag vet att jag borde prata med honom om detta men jag vet inte vad jag ska säga...känns som att allt kan bli helt fel och risken är att vi ställer in bröllopet även om jag kommer fram till att det inte är vad jag vill.

  • AndLisa

    Nu förväntar jag mig iofs inte att det skulle bli något med någon av de andra killarna, utan det var mest en tankeställare.
    Jag vet inte om jag tycker att det känns sjyst mot någon av oss att gifta sig med någon man inte är kär i bara för att man ska ha sin bästa vän när man blir gammal. Är det inte bättre att isf. gå skilda vägar och försöka hitta sitt livs kärlek istället? Ååååh, vad svårt detta är!

  • AndLisa

    Jag har pratat lite med honom nu, tyckte att han förtjänar att veta att jag funderar.
    Han blev väldigt ledsen och sa att om jag tvekar 3 månader innan bröllopet så är det väl lika bra att vi avslutar förhållandet. Jag misstänkte att det kunde bli så han skulle reagera, vi kom inte direkt fram till något utan han sa att jag väl fick fundera på hur jag vill ha det.
    Direkt när jag hade sagt hur jag kände så blev jag rädd och ångrade mig, men jag måste vara ärlig mot mig själv och verkligen ta en funderare på detta.
    Tack för all input...vi får se hur det utvecklar sig.

  • AndLisa

    Hej!
    ursäkta för sent svar, det har varit lite mycket de senaste dagarna som ni förstår! Han blev ju somsagt jätteledsen när jag berättade för honom i söndags. Ingen av oss sov något natten mellan söndag och måndag utan vi låg bara och tänkte på varsina håll.
    Måndagen blev ganska outhärdlig, att sitta på jobbet och hålla uppe ett gott sken, men jag pratade med två jobbarkompisar som båda två hade känt likadant innan deras bröllop och det gav mig nytt hopp.

    När jag kom hem satte vi oss ner och pratade igen och jag förklarade mer ingående hur jag kände och han förklarade hur han kände. Han köpte en romantisk weekend till mig i födelsedagspresent och vi har bestämt oss för att satsa allt på vår relation fram tills dess för att försöka väcka kärleken igen, jag hoppas verkligen att det fungerar!
    Händer det värsta och jag fortfarande känner som jag gör blir jag tvungen att ställa in bröllopet och avsluta förhållandet för jag vill inte såra honom mer genom att försöka ännu längre!

Svar på tråden Ställa in bröllopet?