Adoption trots möjlighet att få egna barn

Jag vill helst ha mina egna barn, mest eftersom jag älskar att vara gravid, jag älskar att känna mitt barn sparka inuti,
förlossningen var en spännande upplevelse som jag gärna gör om,
det finns inget mysigare än en nyfödd liten knatte som snuttar på bröstet!

Ja listan kan göras oändlig!
Finns inget bättre än att skaffa barn :)
Men det är så jag känner!

Jag skulle kunna tänka att adoptera ifall jag INTE skulle kunna få barn.
Självklart vill jag ha en familj och det adopterade barnet skulle säkert betyda precis lika mycket - me njag får aldrig min graviditet, amning och ett nyfött barn på min mage!

Jag tycker det är helt rätt att människor som har svårt att få barn kan få hjälp med vissa medel eller provrörsbefruktningar!
SJÄLVKLART ska dom få det! Alla ska få den chansen om dom vill! Det är inte så lätt för alla att bara adoptera eller acceptera att dom aldrig kan få barn!

Jag tycker istället man ska få mer chanser och bättre hjälp vid ofrivilligt barnlöshet!
Det är många som blir hjälpta av detta och då fanns det ju en en chans för dom med - kan ni bara ana den lyckan? :)

Jag har också skrivit att det är så JAG känner och att jag inte kan stå för andras känslor! Men däremot vet jag att de flesta ändå delar min uppfattning.. Men till detta med ärftligheten: man kan som sagt operera bort brösten i tidigare ålder om man har så stor ärftlighet i familjen, men i vilket fall - denna kvinna på 40 år som kanske dör i cancer om inte det upptäckts i tid eller vad det nu än är - har ändå inte hon haft ett bra liv innan, fått kanske en superbra barndom och uppväxt som faktiskt gjorde livet riktigt värt att leva ändå! Hon kanske hade en superbra livskvalité och var lycklig fram till dagen då hon skulle fö! Då tycker inte jag detta var något att slösa bort , hon kanske kände du tacksam över livet ändå! Alla ska vi dö förr eller senare - och man kan dö av betydligt hemskare sjukdomar som inte är så ärftliga utan mer självförvållande. KOL - vem vill dö av andnöd och tillbringa hela sista tiden med att ej kunna andas och ha panik? Det är inget man tänker på som förälder innan man skaffar barn heller. Vad ska egentligen ens barn dö av? Att man levt i 40 år anser jag ändå är tur - det kan hända mycket innan dess! Förr var det inte mycket längre man levde. Jag anser att trots att man fått ett kortare liv kan vara tacksam för de dagarna man fått, om de har funnits lyckliga stunder. Lever kanske vi bara gör en gång, resterande evighet ska vi sväva runt i ingenstans kanske, därför kan livet vara spännande om det så bara varar i tioår :)

Vi ska åka till Thailand i vinter med vår 3-åriga dotter,
det finns en liten risk att planet kommer störta och vi kommer dö en hemsk, ond död,
det finns också en risk att bli ihjälbränd av en brännmanet som man hört om en del nu på sista tiden.
Min dotter kan dö på denna resan - det finns en risk för detta.
Varför tar vi denna risken?

En kvinna vill så innerligt gärna ha barn, men vet att hennes mor hade bröstcancer,
det finns en liten risk att detta barnet också drabbas av dette - ja ifall det blir en tjej förståss.
Så där halveras ju chanserna med 50%.
Men ändå finns risken. Hon skaffar barn ändå och är världens lyckligaste. Barnet är lika lyckligt och får en bra uppväxt.
Men det finns fortfarande en liten risk,
varför tog kvinnan denna risken egentligen?

Tar vi inte risker i vår vardag hela tiden?
Varför gör vi det?
För att kunna leva livet under den tid vi lever så vi har vackra minnen att drömma sig bort till på dödsbädden.
För att vi inte ska ångra att vi satt hemma och just gjorde ingenting, just för att vi var rädda för att leva.

Vi kunde suttit hemma istället för att åka till Thailand och kanske berövra oss våra livs underbaraste minnen,
så våran vardag, grå och trist kan spegla sig mot oss när vi blir äldre.

Kvinnan kunde avstå från att skaffa barn utifallatt det skulle drabbas av cancer,
dock berövrades hon den sanna kärleken i livet som hon så gärna ville ha så förtvivlat,
och det lilla barnet som kunde fått världens bästa mamma och världens bästa uppväxt blev berövrad livet och att få en chans till det.

Dör jag i morgon i en plågsam död, kommer jag ändå vara tacksam för var livet gav mig under mina 22 år,
det var mycket! Och jag är tacksam för varje dag, svår som lätt, att jag fick chansen till detta underbara och samtidigt lite hemska liv.
Men det är en underbar chans tycker jag :)

Ja men det kan man som sagt kontroller med fostervattenprov!

Ore: alla människor är olika, alla vill höra olika saker och vissa inget alla. Jag har tvärtom erfarenheten av att man vill höra att det gått bra för andra - men självklart är det inte så att alla vill det! Anledningen att ta upp det Vr inte mest för att peppa, utan för att det var en diskussion om provrörsbefruktning och jag ville mest påpeka att det misslyckas för många, men att det är intressant att man ändå kan bli gravid utan hjälp efter det! Jag tycker som sagt att det är intressantoch det var synd att du uppfattade det som "mobbning" Dejli: som sagt, även om jag fick veta nu att kg snart skulle dö av något min mamma redan visste, skulle jag ändå vara glad över livet jag fick! Alltså ser jag inga hinder att ta en risk! Men egentligen är min mening att människor ska tycka så mycket och lägga sig i vad andra gör och inte gör - varför inte sluta med det alla som gör så? Jag tror föräldrar som är medvetna om riskerna tänker sig för oc följer hjärtat och känslan, man kan säkert få bra råd av vårdpersonal - valet blir deras inte vi andras! Känslorna sitter i dessa människor och även beslutet vilket dom är vuxna att ta själva utan samhällets pekpinnar. Sen tycker jag att det är helt rätt att adoptera om man vill, eller välja att leva barnlös! Jag ser inget fel i det - jag kan förstå att alla inte inner som Jg, men jag kan inte känna de exakta känslorna, men jag kan försöka och vilja förstå alla utan att döma! Det är en människas rätt att leva utan barn och även där är samhället och försöker tillrättvisa och tycker det är konstigt att man inte vill ha barn. Och även där tycker Jg människor gör fel - man ska inte ifrågasätta andras beslut eftersom ett stort beslut som det är oftast genomtänkt. Man har som människa bestämmanderätt över sitt eget liv i den största mån man kan!

Därför att VI är olika! Jag tar inget för givet och lever var dag som om den var den sista. Det är inget jag gjort innan utan börjat med nu. Och det är riktigt skönt att se så positivt på livet som jag gör idag. Rädd för döden är jag inte alls längre utan har sett mycket död. Jag står för allt jag skriver för det är så JAG känner. Nej jag räds varken döden eller livet! Jag tar vara på varenda timme :)

Jag räds ändå inte! Jag är klar med mina känslor och jag tror inte du kan garantera något :) men nog om det, i vilket fall som helst så väljer alla människor det som passar dom och sitt hjärta och förnuft bäst tror Jg - alla har rätten att bestäm och påverka utifrån att det är genomtänkt och man har tagit ställning! Hoppas förr ser människor som jag; fria vuxna varelser som gör sina egna val i livet med kanske hjälp och råd från vården och därefter följer sina känslor om vad som känns bäst i det läge dom befinner sig i :)