Inlägg från: Emblas Mamma |Visa alla inlägg
  • Emblas Mamma

    Adoption trots möjlighet att få egna barn

    Dejli skrev 2011-03-30 11:55:25 följande:
    Man måste inte vara rädd för döden för att inte vilja dö. Man måste inte vara rädd för döden för att inte vilja lämna efter sig en familj som behöver dig i många år till. Jag hoppas du har rätt, men jag tror du har en väldigt naiv inställning till hur det är att ligga för döden i en alldeles för ung ålder.

    Och ja, alla får göra som de vill i del flesta fall. Att hävda det är också ett "billigt" sätt att ta sig ur en diskussion... men du verkar ju vara bestämd i att du tycker det är lämpligt för alla med väldigt ärftliga och samtidigt dödliga sjukdomar ska skaffa barn utan att fundera över det, för barnet KAN ju bli friskt, och om det inte blir det så ska det ändå vara så himla tacksamt över att det finns. Jag tror och hoppas att de flesta som är drabbade på riktigt inte resonerar på samma sätt som du...
    Det är tråkigt att du uppfattar mig helt fel!
    Och jag blir uppriktigt ledsen när du nedvärderar mig i att säga att du hoppas att alla inte resonerar som jag!
    För jag har många goda poänger i mina inlägg.
    Framför allt är det viktigt att sitta och lyssna på en annan människa och resonera om problemet - som vi faktiskt inte kan resonera om här på internet.
    Ett problem är i sig helt unikt och vi kan inte sitta här och dra massa människor över en kant!

    Jag har svårt att utrycka mig på mobilen för det är svårt att skriva, så nu skriver jag här och så här:

    Om man nu VET att man har en ärftlig sjukdom, låt oss säga, cancer eller ADHD eller något annat,
    så tror jag att de flesta förnuftiga människor sätter sig ner i lugn och ro och tänker igenom sin egen unika situation och hur dom kan gå vidare med detta.

    Nu tror jag faktiskt inte att NÅGON skulle skaffa arn om dom visste att det var stor chans att få en sjukdom som var jättehemsk att leva med och som man troligtvis skulle dö av som barn.
    Dom skulle säkerligen blivit avrådda också.

    MEN; det man kan göra är att sätta sig ner och ta sig tid att prata igenom problemet med sjukvården,
    dvs. ta reda på HUR stora chanserna är att barnet drabbas, man kan ta reda på MER om sjukdomen och om man kan leva ett bra liv ändå. (t.ex diabetes - kan man leva ett värdefullt liv med ändå)

    Man kan också ta reda på om detta är något som går att se på fostervattenprov.

    Därefter kan man ta ställning.
    Hur stor är risken? Hur kommer sjukdomen påverka barnets liv? Ska vi chansa och göra ett fostervattenprov?
    Om provet visar att barnet bär på sjukdomen - så kan man ta ställning till abort.

    Ett svårt val för många är t.ex om man får reda på att barnet troligtvis har Down Syndrom. Det är inget man önskar sitt barn.
    MEN, många med denna sjukdomen lever ändå idag ett bra liv med kvalté - dessutom är många av dom väldigt smarta. Många föräldrar har ändrat sin inställning i livet när dom fått barn med DS - till det bättre! Till ett positivare liv.
    Nu säger inte jag ATT man MÅSTE föda ett barn med DS - MEN man kan tänka på att det är inte att födas till ett liv i ett helvete för alla. Man kan inte utgå från att någon med en sjukdom har ett dåligt liv!

    Ett exempel på detta var när en tjej i min stad fick tarmcancer - hon fickoperera bort en  bra bit av tarmen och därefter var hon tvungen att bära stomipåse.
    Många påpekade hur ledsna dom var för detta inför henne. Men då tyckte hon dom var löjliga!
    "Vaddå ledsna? Varför ska ni vara det för? Jag har ett jättebra liv och påverkas inte alls av min stomipåse! Jag kan fortfarande åka på solsemester och bada, jag kan fortfarande åka skidor och göra allt som jag gjorde innan.
    Jag upplever inte detta som ett problem, och när jag inte upplever detta som ett problem så finns det heller inget problem för mig"

    Det jag vill säga är att jag tror inte någon förälder önskar sitt barn en sjukdom och väljer troligtvis inte heller att skaffa barn om det inte är en mindre chans att drabbas av ev. sjukdom, och om sjukdomen i sig går att leva ett jättebra liv med! ADHD, Diabetes och liknande - varför skulle det inte gå att leva bra med det?
    Dödliga sjukdomar eller sjukdomar som gör att man inte klarar leva ett värdigt liv - då tycker jag självklart inte man ska föda barnet heller!

    men med många sjukdomar går det att leva ett värdigt liv, det är lätt för oss friska att sitta och säga hur jobbigt det är för de stackars barnen som har det och det och det. Men är vi verkligen säkra på att barnet upplever det så?
    Barnet kan mycket väl ha en annan uppfattning om livet!

    Som sagt: Detta är upp till föräldrarna och deras förnuft att avgöra - med hjälp av råd och stöd från sjukvården.
    Man hittar säkert en bra lösning tillsammans och kan diskutera igenom detta - kommer det eller kommer det inte att bli ett problem?
  • Emblas Mamma

    Det finns möjligen inte någon här inne som jobbar inom sjukvården som har läst mycket om andras känslor och etik och moral - och hur viktigt det är att lyssna på den andra människan?
    Skulle vara roligt att ni var med och diskuterade :)


  • Emblas Mamma

    Vad tänker du på nu? Att folk frågar dig om du ska skaffa barn snart? Eller missade jag något annat?


  • Emblas Mamma

    Jag har nu bara läst anatomi och fysiologi med tumörlära, så någon tumörexpert är jag då inte!
    Men jag tror mig kunna säga att det inte är 50 % chans att få cancer.
    Det handlar väl först om vilket kön på barnet man får, bara där är det 50/50.
    Sen handlar det om ärftligheten som kan vara mycket hög inom "vissa" familjer. Man räknar med 5-10 %.
    Att man däremot kan bli anlagsbärare är i vissa fall ca 50%, men för att kunna utveckla sjukdom måste flera gener spela in och miljön.
    Vet man med sig att man har större risk för att få cancer så tror jag att man blir upplärt att leva rätt och sunt och inte utsätta sig för risker som kan göra att en cancer bryter ut. Här spelar miljön in, om man är oaktiv, har dåliga kostvanor mm. Det kan även ha att göra med om man utsatts för strålning eller liknande.
    Men i vilket fall som helst så blir det aldrig 50% chans att ett barn man föder ska få cancern. Det ska mer till för att det ska bryta ut.
    Jag tycker att man inte behöver avstå från barn bara för det.

    I min släkt har många dött av en stor hjärtinfarkt, i väldigt ung ålder.
    Men för det har vi ynglat av oss ändå :) Jag tänker mycket på mina levnadsvanor och att inte utsätta mig för risker i onödan. Jag vet att jag mycket väl kan dö i en hjärtinfarkt i tidig ålder, men sånt är livet.
    Jag försöker minimera dessa risk så ott det går i alla fall! :)

    Känns som om det är en väldigt otrevlig stämning härinne.
    Synd att det blev så OT,
    jag står för allt jag skrivit och jag VET att det är väldgt bra grejer också.
    Jag har tagit upp detta med flera välutbildade personer i min omgivning och dom håller med mig till stor del.
    Lättare att kommunicera i verkliga livet verkar det som!

    I vilket fall som helst.
    Jag orkar inte argumentera mer :)
    Så jag drar mig ur nu! Tycker det blir för personligt..

    Men om adoption har jag inte så mycket att säga om!
    Jag tycker det är självklart att man ska få adoptera, men det är lite tråkigt att man gör det "bara för att" om man nu ändå har biologiska barn innan - OM det nu skulle vara så att det blir längre väntetid för alla andra som någon påpekade.
    MEN jag kan inte säga så mycket om det - för jag är inte så insatt i det!

    Alla gör som dom vill och KÄNNER för.. helt enkelt :)


  • Emblas Mamma

    Måstetillägga: Jag känner ingen fientlighet mot någon härinne!

    Man vet aldrig - det är värt att förtydiga ibland :P


  • Emblas Mamma

    Jag vill inte diskutera mer, jag har kollat upp en(ny) bok där det står om dessa extremfall och det är där jag hämtade informationen,
    så jag tycker det är lite mer väsentligt än internetsida - men inte vet jag!

    I vilket fall som helst, SJÄLVKLART diskuteras det där andra också eftersom det har kommit upp från andra, just andra sjukdomar under tidens gång. Jag tycker det är intressant att diskutera.
    Det är tråkigt tat det inte tillför något bara utan att just DU bara väljer att titta på EN sak..

    synd.. men nu orkar jag inte mer!

    jag är faktiskt ingen som bara måååste ha rätt i precis allt.
    Jobbigt med sådana människor :S


  • Emblas Mamma
    passionsblomman skrev 2011-03-30 16:44:54 följande:
    Emblas mamma, jag blir förvånad över att du tycker det är "väldigt otrevlig stämnig" i tråden. Vad är det som gör att du tycker det? Ingen har väl varit otrevlig?
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Mest för att det blir vissa korthuggna meningar och bara massa .....
    inga glada :) eller någonting.

    Sen att jag uppenbarligen sa att jag blev ledsen när jag fick höra att det vore bäst om inte någon resonerade som mig.
    Och inget svar på det. Det kändes lite tråkigt.
    Jag känner att många av mina svar är väldigt bra,

    just att jag tycker det är fult att ifrågasätta andras val - det är fel.
    Om valet är att skaffa ett biologisk barn, eller att adoptera eller att inte skaffa barn allt - varför ska alltid folk ifrågasätta det på ett negativt sätt precis som om man gjort fel?
    Man vet ju aldrig vad som döljer sig bakom dessa handlingar. Jag tycker bara att det ligger många förutfattade meningar och att människor alltid vill lägga sig i andras liv

    det är detta jag tycker är BRA skrivet och utvecklat. men det dissas ju helt totalt!
  • Emblas Mamma
    passionsblomman skrev 2011-03-30 17:04:39 följande:
    Emblas mamma, nåja, nu är det väl ändå flera personer som håller med-genom vad de uttrycker i sina inlägg-om inställningen att var och en själv måste fatta besluten i sitt egna liv. Däribland jag själv. Jag hävdar bestämt att man vare sig kan tvingas att föda eller att avstå att föda ett barn, baserat på någon annans åsikter eller farhågor.
    Nog ser du väl att det är folk som resonerar på flera plan och ur flera vinklar i tråden? Då har du väl inte dissats totalt, även om någon enskild inte håller med om vad du säger?

    Dessutom tolkar jag inte det som sägs er två emellan som en "dissning" utan att ni pratar om lite olika saker och det hon vill bemöta, är inte det du svarar på riktigt.
    Sedan måste man läsa noga, för när tex Ore skrev om att "det blir som en slags mobbing mot barnlösa kvinnor" så utpekade hon inte dig som mobbare-vilket du tycktes ta det som. Utan hon pratade om fenomenet generellt-att man lägger skuld på kvinnan när man kör "slappna aaaav -snacket. Det som ALLA barnlösa har hört till utmattning och ursinne tusen gånger.

    Sådana här företeelser-och allas vår egna del i hur vi upprätthåller dem och en massa underliga sätt att tänka, är saker vi ALLA behöver reflektera över och tänka på i möten med andra. FAST vi förmodligen var och en försöker vara så "goda" vi kan och inte menar illa.

    Man kan ju verkligen undra vad för gamla kulturella spöken vi när, då vi någonstans inom oss fortfarande tycks tro på att det nog ändå ligger hos kvinnan när det felar. Just både talet om att slappna av och tänka positivt, OCH mina alldeles egna skuldkänslor inför att det inte blev fler barn. FAST jag vet att det inte är mitt fel.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Jag pratar absolut inte om något som Ore skrev,
    där tänker jag inte alls ta åt mig eftersom jag inte har menat någonting med avslappning osv.
    jag tycker själv det är ett urlöjligt tjat att prata om.
    däremot skrev jag som försvar sedan att jag tog upp detta för att det framkom diskussion om provrörsbefruktning vilket jag tycker är intressant, och att det inte fungerar för alla men ändå kan det fungera narturligt efteråt.
    Ett intressant fenomen!
    Däremot är det inte för att peppa på någon en massa grejer, men sen är det fel att säga att alla som har svårt att få barn tycker så här och så här, själv har jag erfarenhet av att dom VILL prata om det, i varenda liten detalj och desstuom höra sk "mirakelhistorier" för dom tycker det är intressant.
    Nu har jag bara träffat två stycken så jag kan ju inte säga så mycket av erfarenhet egentligen.
    Men det betyder ändå att inte alla är likadana.
    Och vad jag förstod var det ingen som tog illa upp heller - förutom dom som inte hade med det att göra egentligen.

    Men i vilket fall; När jag ser en kommentar som är till för att nedvrdera mig så måste jag ju ändå säga ifrån.
    Nu uppfattade kanske inte ALLA det som en nedvärdering heller,
    men JAG gjrode det - oc hdärför skrev jag att jag blev uppenbart ledsen över att det skrevs just på detta sättet.

    Hade det inte varit till för att nedvärdera mig eller något illa menat alls så kunde man ta upp detta i nästa inlägg och skriva något i stil med att det inte var menat att jag skulle ta illa upp för det.
    Men eftersom det ignorerades helt så blev jag ju självklart lite fundersam..

    Men nog om det! Känner att jag besvärar här.. Jag vill bara människans bästa egentligen, och ja, föräldrarnas eller ickeföräldrarnas bästa. Jag tror i alla fall på att människan har egen bestämmanderätt..
    Jag skulle dra mig ur -jaa..
  • Emblas Mamma
    Aylas skrev 2011-03-30 17:11:43 följande:
    Intressant diskussion om ärftliga sjukdomar och barn. Jag tycker att det är varje par val att välja om de vill skaffa ett biologiskt barn trots att det finns en risk att vissa anlag förs vidare. Och ingen bör i efterhand ifrågasätta deras val. På samma sätt som att det finns 50% risk så finns det 50% chans... Och för er som gillar statistik så har adopterade barn högre risk för psykisk ohälsa...

    Till TS vill jag säga att det är ett val du bör tänka igenom noga. Om man har ett biologiskt och ett adopterat barn så kommer de att fundera, varför skaffade de ett barn efter de adopterade mig? Varför adopterade de ett barn, vad är det för fel på mig när de inte ville ha ett biologiskt barn till? Jag tror att de frågorna kommer oavsett hur älskade och önskade barnen är. Men i en familj med mycket kärlek och där man kan prata om allt tror jag att man kan prata om de frågorna

    Det finns bra litteratur, mycket skönlitteratur om hur det är att växa upp som adopterad. Det kan vara bra att läsa innan man tar ställning.

    Att man inte får adoptera när man har en kronisk sjukdom tror jag handlar om att inte utsätta barnet för risken att förlora en förälder tidigt. Som FN´s barnkonvention säger; Barnets bästa ska sättas i fösta hand i alla lägen.
    Riktigt bra ersonemang!
    Ska nog ta och läsa den boken med. För själv är jag inte alls insatt i adoption, men visst är det intressant då det är så vanligt idag!
  • Emblas Mamma
    passionsblomman skrev 2011-03-30 17:38:51 följande:
    Emblas mamma, det sitter folk och läser och känner utan att skriva. och det finns folk som är så less på tillexempel mirakelhistorierna att de inte ens orkar läsa såsdana här trådar. Jag avskyr mirakelhistorierna och jag sa att jag själv känner noll personer som uppskattar dem. Däremot känner jag väldigt många i min egen och liknande situation. Tillräckligt för att kunna ge ett råd om vad man generellt känner i den situationen. och jag vet också att oerhört många inte orkar säga till och tala om hur de vekligen känner inför kommentarerna. Jag står absolut bergfast vid rådet att hålla låg profil när det kommer till sådant här. Precis som vid sorg i övrigt. Låta den drabbade själv prata mer än man själv gör. Det är lätt att babbla ur sig grejor för att man så gärna vill säga något som tröstar.

    Och jodå, du har visst kommenterat till Ore. Att det var synd att hon uppfattade dig som mobbare. Kommer du inte ihåg det? Jag tog det som ett exempel på att du kanske missförstår innebörden i vissa inlägg. Eftersom du tycks dra slutsatser som att du blir "totaldissad".Jag tror du är ganska "het" och väldigt spontan nämligen.
    Och du använder själv väldigt ofta meningar där du uttrycker hur löjligt du tycker att någon/saker är och andra väldigt känslomässiga ordval. Andas lugnt och tänk efter en extra gång ibland! Du kan inte vänta dig att bli förstådd utifrån dina ädlaste egenskaper om du uttrycker dig vårdslöst och med fullt av versaler. (vilket uppfattas som skrikande och gapande, inte som betoningar)Välj med omsorg, så ska du se att du kommer att nå fram med vad det är du menar. 
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    För den sisa gången så är det inte ens Ores kommentar som jag känner mig dissad av!
    (och fortfarande ser jag inte att moonlightgirl har tagit illa upp av det jag skrev till henne)

    Utan att jag fick kommentaren av en annan person, som löd att denna person hoppas verkligen inte att någon annan kan resonera som mig!!!!! Det fanns även en tidigare kommentar som jag inte hittar. Men det var något i sitl med att "detta trodde jag inte om dig!! jag trodde du kände empati för alla människor!!!" (och det gör jag med)
    Precis som om jag vore helt idiotförklarad.
    Ja, jag upplevde det så, och när jag ändå tar upp det att jag kände mig lite fundersam och ledsen över detta så dissades detta och det kom inget svar utan bara ignorerades.
    Det gjorde mig lite upprörd faktiskt!
  • Emblas Mamma

    Med detta menar jag: Man kan ju förklara sig lite ifall man menade att kränka genom att skriva så, eller om det inte alls var något illa menat.

    Det är väl inte så svårt att bara säga: Nej, det var inte menat så, du behöver inte ta illa upp för det jag skrev!


  • Emblas Mamma

    Precis som du säger Passionsblomman så är det roligt med diskussion och nyanser!
    Jag tycker att jag har hållt mig både trevlig och förklarande i varenda inlägg här ovan.
    Det jag ville ha ut var mest om kommentarerna innan var riktiade personligt mot mig eller inte.

    men jag struntar i det nu i allafall. Jag väljer att tro att dom inte var det! (riktade personligen mot mig alltså)
    saken ur världen.

    Men nu har jag i allafall sagt allt jag tycker och tänker i frågan,
    och eftersom jag inte är insatt i adoption och inte vet så mycket så drar jag mig ur nu!

    Trevlig fortsatt diskussion :)


  • Emblas Mamma

    Åh det hr med ägg har jag inte ens sätt!
    Det är dock intressant - jag skulle gärna donera ägg, men är inte ens säker på att jag får. Man måste väl vara fri från massa grejer i så fall? Det tror jag dock att jag är men man vet aldrig.
    Dessutom kanske det är en jobbig process som gör ont? Känner tyvärr ingen som gör det..!

    Är det vanligt med att få en annan kvinnas ägg?
    Eller finns det för få?

    Jag tror personligen jag skulle föredra att försöka med en annan kvinnas ägg, det kanske är lite känsligt, men det är ju ändå i min mage den lille växer! :)
    Men just att det är min mans sperma i en annan kvinnas ägg - jo lite lustigt känns det ju.
    Både rätt och fel!


  • Emblas Mamma
    moonlightgirl skrev 2011-03-30 19:27:50 följande:
    Jag tror inte att man får göra det i Sverige (men jag är inte helt säker).   =)
    jaså! det är därför man aldrig hör något!
    Rätt synd egentligen! Är det samma sak med sperma då?
    Borde ju vara det såklart :)
Svar på tråden Adoption trots möjlighet att få egna barn