S2011 skrev 2011-04-04 11:50:58 följande:
Crap.
Min bil är död. I ett desperat återupplivningsförsök höll jag på att bryta pekfingret av mig (lyckades minst med en stukning iallafall, för det går inte så bra att använda nu).
Missade således min (ombokade) tid hos gyn och fick tillbringa en stund i telefon för att jaga reda på nån människa som kunde avboka min tid. Det gjorde hon helst inte alls och var inte direkt som en sommardag att kommunicera med. Tror jag ska bojkotta den jäkla avdelningen.
Fick avboka mitt inbokade starta-eget-möte med min blivande kompanjon och vår "inspiratör" (eller vad han nu ska tituleras).
Tog av mig skon och insåg att jag numera har skavt sönder vänsterfoten, får försöka plåstra om.
Sen försökte jag börja med exjobbsskrivandet. Det går inte alls!
Kommer på mig själv med att sitta och slösurfa på BT hela tiden istället..
Nån som råkar ha en skopa motivation till övers?
Kanske känns bättre om man sätter sig och glor på klänningen en stund?
Nån som förresten tänkt tårta på annan botten än vanlig botten? Kan det funka med en botten som är typ kladdkakig/brownie?
Usch vilken dag du har! Förhoppningsvis kan den ju bara bli bättre nu i alla fall!
Jag är sugen på att ha kladdkaksbotten eftersom jag brukar göra en sjuuuuukt god chokladmoussetårta med kladdkaksbotten och ja jag älskar helt enkelt choklad!
Men för en jämförelse så har jag storlek 24-25 på jeans och har alltså lite större mått än 33. Och jag är ganska säker på mitt mått för det var en tjej som är sömmerska som tog det
Börja snacka kladdkaka när en annan sitter här och försöker läsa extremt tråkiga vetenskapliga artiklar! Hur juste är det då?! Jag har diskat, funderar på att städa + att jag nu börjar överväga att baka! Allt på grund av att ni nämner smaskiga kladdkakor!! Jag har inte tid till något av det!!!! Jag MÅSTE plugga....
.... Hmmm kanske jag, min hjärna och min kropp borde ta ett snack med varann....
Fick tillbaka provsvar för sonen idag. Lite blandade känslor men de hittade ingen kromosomavvikelse. Nu tänker ni att jag borde vara skitglad - det är jag väl på sätt och vis men det känns verkligen helt värdelöst att inte ha en orsak till alla problem. Vi har kommit till något stadie där det inte spelar någon roll vad han lider av, bara vi vet vad det är. Blä blä blä. 
I samband med det säljer jag min första tänkte jag... T.o.m sambon har samtyckt! 
