Ledsen...

Jag tror att du ska släppa den där ...ursäkta nu.... "prinsessfantasin" om ett kyrkbröllop.....Du kan ha en lika fluffig klänning om ni gifter er borgerligt! Borgerligt behöver absolut inte betyda "ej fluffig klänning" eller "inte en fin ring"....Det verkar som att du låst dig vid att det måste vara en stooor fest, kyrkabröllop, flufffluff-klänning, maffig ring etc.....Men också som att du tror att borgerligt betyder motsatsen.....Klart att ni ska gifta er borgerligt om din kille inte vill ha det i kyrkan. Ni kan ha en jättefin ceremoni med en vigselförrättare istället, du kan "få" köpa en fin klänning och ha en fin ring i alla fall även om du kanske måste ta snacket om klänning och ring och allt fluff med någon annan än din kille. Alla killar vill inte frossa i detaljer eller fina klänningar...det gör inte min m2b heller. Han lyssnar bnär jag babblar om klänningen eller ringen och säger mest " du kommer bli jättefin" eller "vad roligt att du älskar din klänning" eller så skrattar vi tillsammans åt att jag är så "kär" i mina ringar.....M2b  älskar också sin ring och har "erkänt" att han också sitter på jobbet och tittar på den och ler...han är lika glad och ivrig att få gifta sig som jag är...men han bubblar inte över av att få prata bröllop som jag gör

Om du pratar mest om klänning, ring och fest så är det inte så konstigt att killen känner att det inte är er kärlek och er familj som egentligen betyder något. Prata inte så mycket om klänning och ring och sånt...frossa i det med andra här på BT istället. Fötterna ner på jorden och visa din kille att det är er kärlek och er familj som betyder något egentligen. Det du ska använda som argument när ni pratar är det juridiska, för er dotters skull! Läs på om hur sambor inte ärver varandra osv och använd det juridiska som argument!
Jag måste säga...att gifta sig är att ordna det juridiska för sin familj. Det är egentligen det finaste och mest kärleksfulla man kan göra för varandra och för sina barn! Att tänka framåt och att vilja att ens nära och kära ska slippa tjafs och besvär om något skulle hända en, det är den finaste gåvan, det mest kärleksfulla man kan göra för varandra. Egentligen är det ju också nånstans det mest romantiska...att man faktiskt tänker på den juridiska biten och inte svärmar iväg över flufffluff fantasier och tjatar om klänningar och sånt. Jag tycker att det är egentligen både kärleksfullt och romantiskt att  våga stå kvar på jorden och våga tänka "tänk om något skulle hända..." och att ta ansvar för varandra och visa varandra att man tar det ansvaret , att visa varandra den respekten och kärleken.

Du ska ta det stegvis med killen:
Börja med det juridiska, prata om den biten med killen för att visa att det är den biten och er kärlek och er familj som egentligen är viktig för dig.
Acceptera och respektera att det kanske blir borgerligt bröllop. Ställ in dig på borgerligt bröllop och se det som en bonus om det blir i kyrkan. Var tydlig med det direkt att du kan tänka dig borgerligt om han ger sig på någon annan punkt, tex antal gäster, eller antal kr som ska läggas på din ring eller klänning...
När ni pratar om bröllop ska ni inte fastna i "hur", "var" "vilka gäster" osv direkt, utan mer " vill vi gifta oss?" När,var,hur osv det är sånt ni ska kompromissa om om det behövs. Försök få killen att inte tänka på "hur" direkt utan be homom tänka på "vill jag gifta mig?" Inte "oj nej, hon vill ha kyrkbröllop..det vill inte jag"
När/om ni bestämmer er för att gifta er blir det kompromissa tills ni båda är hyfsat nöjda.
Ni kan gifta er borgerligt och att du har fin klänning och fin ring men en liten intim middag med familjen (som han verkar vilja ha)...Du kan ha fluffklänning och fin ring och fin håruppsättning och allt det där men ha en liten middag med de allra närmsta.

Jag tycker att du ska låte det "vila" lite. Nämn det inte på ett tag, kansketill hösten. Ska ni döpa er dotter? Kanske att du i så fall kan ta upp det lite försiktigt i samband med dopet? Låt det hela vila lite - ibland är det som att män vill känna in saker, tänka på det och sen få ta upp det själva (som om det är något som är DERAS idé.. ) Ge det ett par månader, säg inget om det, inte ett pip....ohc sen tar upp det lite sakta lite sådär i förbifarten. ta upp det när ni gör något tillsammans, om ni tex torkar disk eller hänger tvätt eller storhandlar eller vad som helst....Du tar upp det "i förbifarten" som om du inte aaallls tänkt att ta upp det Sen att du tänkt ut det hela och har alla argumnet uppradade det ska du inte låtsas om ta upp det lite lättsamt (i förbifarten he he he) och säg bara nån mening och om han är anti så svarar du bara lättsamt (även om du egentligen blir sur) och är han positiv så säger du att du är glad att han också vill gifta sig (lite nonchalant, du ska inte jubla för högt ) och sen släpper du det (om du har tur så förtsätter han prata om det och då kanske saken är "klar"). Sen tar  du upp det efter nån vecka igen lite lättsamt, i förbifarten...
Är han anti så tar upp det igen efter några veckor för ett lite mer allvarligt snack med massor av argument på lager.