Ledsen...

Det viktigaste är att ni pratar ordentligt med varandra om vad ni vill och vad ni kan tänka er. Jag tycker det skulle kännas tråkigt redan att gifta mig med någon som egentligen inte vill gifta sig. Om han då ändå går med på det för din skull känns det också fel att dessutom tvinga på honom ett stort kyrkbröllop.

Ni behöver hitta en kompromiss som känns ok för båda. Eftersom du älskar honom vill du förstås inte att han ska vara obekväm i ett stort "spektakel". Och eftersom han älskar dig vill han att du ska få ditt bröllop, så långt det är möjligt utan stort obehag för honom själv.

Försök att verkligen ta reda på vad han känner och tänker hur han ser på er framtid och vad äktenskap betyder för honom, vilket slags bröllop han kan tänka sig, och hur långt han kan tänka sig att gå dig till mötes. Och fundera samtidigt själv och förklara för honom vilka saker DU är beredd att kompromissa om, så han ser att det inte bara är han som ska ändra sig.

Jag undrar om ni verkligen har rett ut med varandra hur ni ser på giftemål och vad ni har för förväntningar. Det kan ju vara så att han inte vill gifta sig och använder olika anledningar som svepskäl, men det kan också vara så att han tror att det skulle innebära en massa fluffluff runtomkring som han inte vill ha, och inte har förstått att det är inte de sakerna du är ute efter.

Det faktum att han plötsligt häver ur sig till sin familj att ni ska gifta er fast han inte har några som helst planer på att göra det (trots att han vet att du gärna vill) låter nästan lite grymt tycker jag.

Jag tycker ni borde sätta er ner och prata igenom ordentligt hur ni ser på er relation och framtiden, komma till något beslut, och sen stå för det och inte hålla på och tjabbla!

Det håller jag iofs med om! Vi tyckte det kändes stort när vi valde att gå från ca 25 till 50 gäster.

Men hur som helst så är det väl skönt att TS har rett ut det. Hoppas ni fortsätter vara lyckliga tillsammans och kan förverkliga alla era drömmar!