Varför bara bjuda ena parten i ett par?

Du har helt rätt på den biten.

Jag blev underkänd som mitt exs  flickvän, fick inte följa med på något och sedan skyllde de på mig att jag var osocial och tråkig.  
Hum, om man aldrig får vara med och sedan efter 2 år av uteslutande för en fika inbjudan, hur  ytterst  sprudlande glad och pratglad skulle du vara?  
Jag var vrålnervös och satt tyst för att inte störa någon eftersom jag visste att de inte gillade mig. 

Sedan att mitt ex tog deras sida gjorde att han blev ett ex.

Nu har jag en underbar make som delar sina vänner med mig och delar mina med honom, mina vänner är hans vänner och mina underbara vänner tycker samma sak, man kan aldrig få för mycket vänner. 

Om man inte är vän med sina vänners respektive eller ens har träffat dem, då bör man sätta sig ner och fundera varför.
Om jag aldrig träffar mina vänner respektive, måste det väl betyda att jag inte träffar mina vänner så ofta för att ens kalla dem vänner.  
Jag känner och har pratat med alla mina vänner respektive även de som bor utanför sverige och jag endast har mött över skype. 

Vem skulle hänga på en okänds person bröllop för en första dejt?   Är det redan osat och klart så  kan man inte lägga till folk.

Men OM vänskap finns så borde man väl ha någon gång hälsat på personen eller  krockat på personen som är ens väns  käresta?

 

Jag har halva vänkretsen  i ett annat land,  vi ser alltid till att  alla har pratat med varandra.  Att snacka över skype är att faktiskt lite som att mötas och det så vi gör så att alla känner varandra.

Kanske är det för vi alla har lärt oss att  vi behöver varandra om något händer. 

Det jättebra  att de funkar för er andra.

Enda bröllopet jag fick vara med på efter 6 år med min förra partner, då kommer brudens mor fram och säger  Så skönt at NN äntligen hittat någon, vi tyckte han skulle få ha med dig, bara för det.  
Gissa om det blev konstigt när jag berättade att vi hade varit till sammans  6 år nu och bott ihop nästan lika länge och hennes dotter visste nog om det.
Jag vet att hon visste om det, de har ju varit och fikat  hemma hos oss ofta.

Ingen av er har varit den som aldrig få vara med.  
Jag började gå terapi eftersom jag misstänkte att något  var allvarligt fel med mig eftersom jag tydligen inte kan vara i möblerade rum enligt andra. 
Jag är normal social, det inget fel på mig, jag posetiv, trevlig charmig men att vara tjejen som aldrig fick vara med i 6 år har satt spår, så nu utesluter jag ingen utan redigt god anledning och jag ser till att   jag känner alla mina vänners partners.  
De vänner jag har nu, är underbara och lever efter samma regel, gemenskap framför allt  och som en sa så fort  någon skaffar  partner blir lite av en feststämmning, vi grattar, fikar och  lär känna personen rätt snabbt.

 

Han försökte i början men  hans vänner var tydliga, jag var inte välkommen eftersom inte längre hade all tid för dem.  De sa flera gånger att de föredrog honom som han var innan mig dvs, smutsig, svulten, deprimerad och självmordsbenägen.

Jo jag har en bättre karl som har vänner som är precis som jag i  iden att man kan inte få för mycket vänner,  jag har blivit  auntie till en drös av hans vänners ungar. 

Hotlena,  vi hade endast två singlar i vänkretsen och de var de som öppnade sina armar  för mig, den ena är så nära vän till mig nu att min mamma och pappa kallar honom sin son. Det var paren som gnällde mest .

Men det märks var man kommer ifrån, har man aldrig upplevt att inte få vara med, vilket jag har av och till även som barn,  så kommer man inte tycka att utesluta folk är ett problem.  

Bor de tillsammans, ja då är det  ett etablerat par.
3 månader, ja,  men om man vet folk konstant bråkar med varandra nej.
En månad nej, men om man vill kan man bjuda med folk en då. 

Allt över 3 månader är väl då etablerat par, det finns ingen övre gräns.

Jo men låt oss säga att över 18 år och 3 månaders förhållande?

Jag ser inte  en tolvåring med pojkvän även om det har varit ihop i ett 1 år som etiblerat eftersom de är fortfarande barn och jag hoppas innerligt att de inte gör allt som kommer med ett förhållande. 

Ny pojkvän och redan förlovad,  ja du  etikett säger att då ska  man bjuda  båda.

Cicci vad bra då kan dina gäster komma i blåställ  eller vit klänning  till ditt bröllop eftersom du inte bryr dig om etiketts regler.

Vad skönt att det finns någon man inte behöver klä upp sig för. 

Det inte självklart att folk kommer välklädda till bröllop,  jag sett  folk knalla i i träningsoveral byxor till bröllop,  etiketts reglarna är där för  hjälpa oss och göra saker lättare för oss.

 

Jag hade bara bjudit de jag anser  är vänner och inte skolkamrater eller kollegor om det nu inte är vänner.
Och hade varit vänner så hade deras  respektive varit välkomna med, eftersom  vänner är bra att ha, ju mer desto bättre. 

Men om du inte umgås utanför skolan med dem så skulle jag inte bjuda med dem, det är ju inte som födelsedags kalasen när man var liten.

Skulle någon av dessa bjuda dig till bröllop eller fester? 

Vi  bjöd släkt som min make inte sett på 10-20 år även gubben som snodde  en del av makens arv, men det var för att vi  skulle lämna landet och man vet ju aldrig när man ses igen men tanken på folks ålder. 

Jag hade gärna velat träffa  gammel faster, eller vad vi nu ska kalla henne.. det är pappas kusin men han visste inte om det tills han var 20, men  de orkade inte pga ålder .

Sebastiana, behöver du  kaffe på din resa hem genom sverige så stanna till hos mig

FelizLane, bjud de fyra som du vill, om resten tycker det är konstigt så får de göra det. De kunde tagit chansen att bli vän med dig nu när ni har gått i skolan men det gjorde de inte.

Låter bra!  Jag sätter på kaffepannan .....  *ler*