Hjälp mig, ska jag berätta?

Det låter ju som han fått lite kalla fötter. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att han vill göra slut. Han kanske bara behöver lite distans för att tänka?
Ibland är det precis vad som behövs för att få igång gnistan igen...att han faktiskt får en chans att SAKNA dig!

Trist dock att hela glädjen med graviditeten blivit förstörd...men jag tycker inte du ska göra abort om du inte VILL det. Inte bara göra abort för att han är lite osäker på ert förhållande...ett barn kan stärka det!

Jag blev oplanerat gravid och han friade direkt...jag visste att det var för barnets skull och vi hade det tufft i vårt förhållande...mitt i graviditeten tog det slut. Han klarade det inte.
Vi levde åtskilda i 2 år innan vi båda till slut vuxit så mycket att vi insåg att vi båda bara längtade hela veckorna efter helgen då han skulle komma på besök hem till oss (alltså ingen varannan vecka, det är inte bra för så små barn....). Och efter 2 år blev vi då tillsammans igen....3år senare har vi nu ett barn till och ska gifta oss. Vi bråkar aldrig och vi har en förståelse för varandra som jag tror många par saknar. Vi VET med SÄKERHET att vi inte kan leva isär och att vi inte vill ha någon annan, vi har testat och vi var bara djupt olyckliga båda två.

Alla förhållanden har sina upp- och nergångar....prata med honom igen och fråga vad exakt det är han vill...om han vill träffa andra tjejer eller om han bara vill leva som särbos ett tag och få lite luftrum. Det finns ju stor skillnad där. Berätta om graviditeten men gör klart för honom att du inte vill att han stannar med dig för barnets skull utan för att han älskar DIG! För du kommer bara bli olycklig annars...vara i andra hand efter barnet och inte känna dig älskad.

Och det är bättre för ett barn med två lyckliga skilda föräldrar (som har ett bra förhållande till varandra ändå!) än två sammanboende föräldrar som är olyckliga och indirekt anklagar barnet för att de är fast med varandra....(för även om de inte säger det rent ut blir ju känslan så)