Hjälp mig, ska jag berätta?

Vad jobbigt! Vad ledsen jag blir för din skull.

Frågan är nu vad känner du efter allt han har sagt? 

Jag tycker att du måste berätta att du är gravid, han har rätt att veta. Ni måste ju inte gifta er för att ni skaffar barn men samtidigt om det känns som att det är på väg åt fel håll (slut hållet) kanske det inte är så roligt att skaffa barn. Men jag tycker att han har rätt att veta då det är lika mycket hans barn som ditt.

Jobbig sits,,, lider verkligen med dig!
Men jag tycker absolut att du ska berätta att du är gravid. Ni är ju två om det,,, och vad ni än kommer fram till så har ni båda två en chans att fatta beslut om vad som är det bästa att göra i nuvarande situation. Ett barn är inget som läker en trasig relation,,, tvärtom! Men ett barn kan få det bra med separerade föräldrar åxå. Klarar du en abort?

Det verkar som om din sambo fått "kalla fötter" av nån anledning och tyvärr, måste jag säga, är det där med "time out" oftast ett sätt att försöka göra slut utan att såra partnern, vilket är så fel att inbilla sig.

Försök prata med honom om vad som känns fel i ert förhållande eftersom han vill att ni ska dela på er. Och berätta att du är gravid men att du inte vill gifta dig med honom för barnets skull och absolut inte vill att han ska känna sig tvungen till nåt. Berätta åxå att du funderat kring abort,,,

Ju mer ni pratar, desto bättre är mitt råd. Det brukar aldrig komma nåt gott av att hemlighålla saker för varann!

Lycka till!!

Det låter ju som han fått lite kalla fötter. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att han vill göra slut. Han kanske bara behöver lite distans för att tänka?
Ibland är det precis vad som behövs för att få igång gnistan igen...att han faktiskt får en chans att SAKNA dig!

Trist dock att hela glädjen med graviditeten blivit förstörd...men jag tycker inte du ska göra abort om du inte VILL det. Inte bara göra abort för att han är lite osäker på ert förhållande...ett barn kan stärka det!

Jag blev oplanerat gravid och han friade direkt...jag visste att det var för barnets skull och vi hade det tufft i vårt förhållande...mitt i graviditeten tog det slut. Han klarade det inte.
Vi levde åtskilda i 2 år innan vi båda till slut vuxit så mycket att vi insåg att vi båda bara längtade hela veckorna efter helgen då han skulle komma på besök hem till oss (alltså ingen varannan vecka, det är inte bra för så små barn....). Och efter 2 år blev vi då tillsammans igen....3år senare har vi nu ett barn till och ska gifta oss. Vi bråkar aldrig och vi har en förståelse för varandra som jag tror många par saknar. Vi VET med SÄKERHET att vi inte kan leva isär och att vi inte vill ha någon annan, vi har testat och vi var bara djupt olyckliga båda två.

Alla förhållanden har sina upp- och nergångar....prata med honom igen och fråga vad exakt det är han vill...om han vill träffa andra tjejer eller om han bara vill leva som särbos ett tag och få lite luftrum. Det finns ju stor skillnad där. Berätta om graviditeten men gör klart för honom att du inte vill att han stannar med dig för barnets skull utan för att han älskar DIG! För du kommer bara bli olycklig annars...vara i andra hand efter barnet och inte känna dig älskad.

Och det är bättre för ett barn med två lyckliga skilda föräldrar (som har ett bra förhållande till varandra ändå!) än två sammanboende föräldrar som är olyckliga och indirekt anklagar barnet för att de är fast med varandra....(för även om de inte säger det rent ut blir ju känslan så)

 Jag håller med dessa 2 damer ovan- Och med bra kommunikation kan man lösa det mesta - så prata prata prata är mitt råd
Kriser i förhållanden åker alla på mer eller mindre- inget mindre jobbigt för dig nu för det

 Jag önskar dig all lycka nu - kram

Åååh, vilken sits! Så jobbigt för dig! Jag har inget bra tips, tycker bara så jävla synd om dig! Hoppas att du finner kraft att ta dig igenom det här och att du kommer ut hel och stark på andra sidan.

Kramar!

Fy vad jobbigt, jag lider verkligen med dig! Jag tycker definitivt du ska berätta. Han har rätt att veta, och även om det är ditt beslut i slutändan så ska du inte fatta några beslut utefter vad du tror att han vill. Han kanske jättegärna vill ha det här barnet trots att det kanske inte blir ni, och då kanske beslutet blir lättare för dig? Om ni i framtiden bestämmer er för att det ändå är ni, och du går med den här hemligheten så tror jag att det blir jobbigt för dig att behålla den hemligheten för dig själv, och fr han då veta i efterhand så är nog mycket förtroende förbrukat.

Jag tycker du ska berätta för honom. Helt förutsättningslöst och utan några krav eller antydningar om något, utan bara rakt upp och ner att du är gravid och har varit det några veckor. Har du något graviditetstest eller liknande att visa honom, om han skulle misstänka att du säger det för att hålla kvar honom? Nu kanske det inte alls är någon risk att han skulle tro det. Jag tror bara det är viktigt att du gör klart för honom att det inte är ett sätt för att snärja honom, utan att det bara är som det är...

Åh vad jag lider med dig. Men jag håller med alla andra, han har rätt att veta om barnet då det även är hans. Ni ska inte gifta er bara för barnets skull för det kan orsaka större problem och en uppslitande skilsmässa som gör ondare än en separation nu. Vi här kan ge tusen tips och råd, men bara ni själva kan komma fram till vad som är bäst för er. Hoppas verkligen det löser sig till det allra bästa för er alla...

Vad du än gör, gör inte abort! Mina argument (som säkert många kommer argumentera emot, don't do that) är att det är faktiskt ett liv, ditt eget barn liksom! Och risken är enorm att du kommer ångra dig sedan. Och tänk så här, tror du att det barnet, om det nu skulle växa upp med mamma och pappa på olika håll, kommer tänka att det hade föredragit att aldrig blivit född? Sjävklart inte! Du har ansvar för barnet nu, så ta det ansvaret, du kommer aldrig att ångra det... 

Nej, nej, nej,,, förlovadflicka! Gör inte så! Jag respekterar dina åsikter om abort till fullo, men när du skriver som du gör skuldbelägger du TS och lägger mer tyngd på hennes axlar än vad hon redan har. Det är det sista hon behöver just nu!

Gör inte så,,, snälla,,,,

Det enda du behöver göra nu är att prata. Prata med han om varför han vill att ni ska bo isär. sen måste du berätta att du är gravid. Du måste ge barnet en chans. Vem vet han har kanske bara fått kalla fötter?