Hjälp mig, ska jag berätta?

Vet verkligen inte hur du tänker men i detta läget tycker jag bara du ska rent ut sagt knipa igen och hålla dina tankar för dig själv!

Ts: Alla de fantastiska tjejerna före har sagt det så bra så behöver inte tillägga något! Lycka till och allt kommer lösa sig för bästa sätt! 

Åh vad hemskt, varma styrkekramar till dig!

Jag känner också att du måste berätta för honom, han har rätt att få veta.

Men det där med att behålla barnet är helt och hållet ditt eget beslut. Du säger att du vill ha barn, så om jag hade varit i din situation hade jag behållit barnet. Relationer kan man aldrig vara säker på, men barnen är ens egna.

Flytta fokus från din sambo och tänk istället igenom hur du känner inför att bli mamma. Jag är generellt för aborter, men att göra abort för någon annans skull vore ju hemskt.

Om du känner att det finns en risk att du kommer ångra en eventuell abort, då tycker jag att du ska behålla barnet. Förbered dig på att det kan bli tufft att vara ensamstående mamma, men det kommer att vara värt det.

Förlovadflicka - Om din tro säger dig att det är fel med abort är det DIN tro och DIN ensak. Att skriva som du gör till en kvinna i en mycket svår situation är så omänskligt och osympatiskt. Att det finns kristna som på det sättet du skriver verkar tycka sig förmer än andra är så magstarkt och för mig så emot allt vad kristendomen bygger på. Om du aldrig skulle välja att göra abort är det helt upp till dig, men skuldbelägg inte andra kvinnors val på det sättet. 

TS - Många kramar till dig! Hoppas att allt löser sig! Lita på dina känslor! 

Självklart ska hon inte göra abort i nu läget,  tänk vad som händer om han får veta det senare och det väldigt svårt att leva med en hemlighet för resten av sitt liv.

Vad hon bör göra är att sitta ner, prata med sin  älskade och berätta vad som hänt att hon nu är gravid och hur löser vi detta?Det är kanske vad som behövs för att veta om  förhållandet är starkt nog eller inte.

Men hon måste berätta för sin älskade om att han ska bli pappa.

Jag tycker att du ska berätta att du är gravid men vägra gifta dig med honom...i minst 2 år iaf. Du vill ju inte att han ska gifta sig med dig pga barnet eller hur? Det ska vara av kärlek.

Trist att han vill ha time out men samtidgt lika bra att det händer nu och inte om 5 år.  Vilken tur att det hände inte en månad innan beöllopet..se det positiva tycker jag.

-------------------

Jag skulle inte behålla barnet om det hade varit jag :(( 

Ta time out som han säger, blir ni ihop igen ska ni vänta 2-3 år innan ni gifter er och skaffa barn tillsammans.

Aborter är oftast ingen bra lösning, kan bli tungt efterkommande år. Men känner man att man inte är mogen och redo eller har ekonomi och möjlighet att skaffa barn så är jag absolut för möjligheten.

Sätt er ner och prata, få honom inte att känna skuld och släng för all del inte ur dig något dumt om att han inte får lämna dig och bebisen...

Du sitter i en svår sits och bara ni kan reda ut det.
Ni är dock inne i en period när förhållandet kan vara extra svårt och tungt.

Ni kanske verkligen behöver lite tid för att fundera, det kan räcka med att du åker till någon god vän i en vecka eller så.

Tar det slut så var det inte meningen att det skulle vara ni just nu.
Ett barn är inget man tar lättvindigt på och inget man kan returnera. Man måste känna sig redo och inte använda det som ett dragplåster, (om du förstår hur jag menar)

Min sambo och jag har totalt 5 barn.
Det tog slut mellen mitt ex och mig när jag var i andra månaden med mitt första barn. 
Jag kände dock att jag skulle klara av att få barn på egen hand , både känslomässigt och ekonomiskt.

Träffade min blivande man och sambo när jag var i fjärde månaden och sedan har vi fått två barn till tillsammans.

Hur långt gånget är du? Kanske ska avvakta definitivt beslut till efter v10 eftersom det är stor risk för missfall före det. (Har själv haft flera missfall)

Du kanske kan ta kontakt med någon rådgivning eller ungdomsmottagning om du är under 25

Men gumman! Tycker verkligen synd om dig - det är ingen lätt situation du hamnat i.

Jag kommer inte att komma med något nytt, fräscht råd utan följa linjen av de flestas åsikter och råd. Du måste tala med din sambo, säga att du behöver få veta mer om hans anledningar att vilja ta ett uppehåll. När du sedan fått veta varför är det läge att berätta om graviditeten. Säg att den har kommit vid sämsta möjliga läge och att du inte hade velat att det skulle berättas så här utan att du tänkte överraska honom med graviditeten under påskhelgen. På så sätt kan han inte misstro dig eller tro att du nämner graviditeten för att behålla honom.

Säg att du tänkt tanken om abort men även att du tyckte att det är erat gemensamma beslut och att han behöve känna till hur du resonerar (om du nu ser det så, annars är det ju också OK att du ser det som ditt val).

Prata ut med varandra utifrån två scenarion - varav det ena är att ni håller ihop och det andra att ni skiljs åt. Hur kommer era känslor att påverkas, hur kommer era liv se ut, hur kommer det att fungera med en graviditet och ett efterföljande barn osv.

Ni har en gång i tiden sett varandra som den perfekta partnern och velat dela era liv med varandra - detta i och med att ni planerat giftermål tillsammans. Det kan vara så att dessa känslorna kommer tillbaka och att nya känslor uppstår - men då måste ni reda ut det som har varit och se till att ni bådas två i förhållandet har samma förutsättningar. Alltså inte hemlighålla information för varnadra som i hög grad kan påverka er framtid - gemensam eller inte.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att din sambo hjälper dig igenom detta oavsett vilken väg ni väljer att gå. Kramar till dig!

Varför ska man inte få argumentera emot det menar du? Är din åsikt och tro den enda rätta och det som funkar bäst för alla? Fy så fult. Detta var senast jag kollade ett land med åsiktsfrihet och fri abort.

Det finns MÅNGA anledningar till att göra en abort, och jag tycker inget är mer rätt eller fel än något annat (utom möjlighen att göra abort pga barnets kön).

Risken finns alltid att man ångrar sig. Oavsett vilket beslut  man tar. Få ångrar säkert ett barn de väl fått, men man kan ångra omständigheterna, ångra det liv man ger sitt barn etc etc. Ditt argument är att ett barnet inte skulle föredra att inte bli född, men jag tror knappast att ett foster som inte på långa vägar kan klara sig utanför livmodern utan bara är en geléklump som lika gärna skulle kunnat "dö" naturligt genom ett missfall skulle ha en åsikt och faktiskt vilja bli född...

Jag respekterar dina åsikter och du får gärna ha dem själv, men pracka inte på dem på andra som sitter i en jobbig sits och antagligen tänker det ofödda fostrets framtida liv och leverna lika mycket som sitt egna och pappans.

Jag har själv genomgått en abort, och det var min nuvarande sambo som var pappan. Vid det tillfället var vi inte ett par, och han bodde ihop med sin dåvarande tjej. Jag meddelade honom hur det låg till, men frågade egentligen inte om hans åsikt. Jag förutsatte att han skulle tala om för mig om det var så att han var av en avvikande åsikt. Jag ville inte ge honom "ansvaret", och vi var inte ihop. Jag ville inte skaffa barn med någon som inte avsåg att dela resten av sitt liv med mig.

Visst var det ett jobbigt beslut, men jag har aldrig ångrat det en dag. Det är nästan 4 år sedan nu, och hela situationen fick honom att ta tag i sitt liv och känna efter vem han egentligen ville vara ihop med... jag tror inte det hade blivit vi om jag behållt barnet mot hans önskan (nu sa han varken bu eller bä, men hade jag frågat hade han sagt nej). Jag hade inte velat ha det ogjort. Hade vi oplanerat blivit med barn nu hade jag absolut behållt det.

Så innan du varit i situationen själv, håll dina åsikter för dig själv eller diskutera dem förutsättningslöst med en respekt om att andra tycker olika. Jag håller med dig i många av dina argument, och tycker inte det ska användas som ett preventivmedel, men ett ofött med nästan outvecklad hjärna struntar antagligen fullkomligen i om det föds eller inte. Det är bara de som lever som eventuellt lider av ett beslut...

Strålande skrivet.

Ville absolut inte starta en debatt, förlåt, blev bara så panikslagen för det stackars barnet... Förlåt om jag gjorde något fel.